Ön snurrar av ord som ingen förstår...
     

nr 34 1976
 

    Dom sa på TV härom kvällen att något var en trend just nu inom svensk politik och alla på ön frågade varandra vad fan en trend är för något.
    — Äsch, sa Söderlund i viken, det vet väl varenda människa vad en trend är, en utvecklingslinje, en inriktning inom en viss bransch t ex.
    — Aharu, sa Oskarssons finniga Berra, som aldrig hört talas om ordet.
    — Vi inbillar oss gärna, sa jag, att dom modeord vi fiskar upp och använder är begripliga för gemene man men det är ofta fel. Jag känner en gubbe på norra Stavsudda som trodde att plagiat var detsamma som en badstrand. "Grosshandlarns fick ut en skuta sand igår, han ska göra en plagiat vid bryggan."
    Och jag, sa Oskarsson på udden, trodde i många år att konkavt var urskålat och konvext var kupigt.
    — De e're ju, sa Söderlund.
    — Mena'ru de? sa Oskarsson. Fan va man råkar vilse ibland alla konstiga ord.
    Vi satt nere vid bryggan och väntade på Waxholmsbåten som bringar oss tidningar från civilisationen.
    Det var rätt mycket folk nere för att möta för det hade varit dragning och man var ivrig att få kasta sej över dragningslistan. Söderlund gjorde en gest mot hopen och sa:
    — Här står 28 personer på en brygga i skärgårn. Jag slår vad om att åtminstone hälften har kläm på vad en trend är.
    — Vi frågar dom, sa Öberg med Pentan, som det aldrig sitter fast för. Dagens fråga är: Vad är trend?
    — Trend, sa en farbror från norra sidan av ön, nää det är Västan som kommer, igår var det Silverö. Egentligen skulle det vara Tärnan men hon har fått knas på maskineriet.
    — Trend, sa en gubbe i vita shorts, som ännu inte hunnit gäspa sej vaken, det är väl sånt där skit som gumman häller i tvättmaskin.
    — Det vet väl alla vad en trend är, kvittrade en storblommig blondin, vi tänder alltid våran grill med trend.
•   En rundnätt dam som fick en hel overall att verka tajt, sa att trend var sånt där som amiralerna vid flottan hade på kavajärmarna när dom förr i världen kom iland för att lördagsdansa på Fåglarö brygga. "Gu va stiliga sjöofficerare det fanns på den tiden, de enda sjömän man ser numera är en och annan halvblaskig hoppilandkalle från Waxholmsbolaget."
    — Trend, sa en snedseglare, som legat vid bryggan i två dygn och druckit mellanöl. (Hur mycket öl får det plats i ruffen på en Vega??) Jo, trend det är en sån där puttifrånpåse man har mellan båten och bryggan. Vi drog oss suckande tillbaka och Söderlund i viken måste medge att rundfrågan givit ett ganska nedslående resultat.
    — Dom säjer alltså i TV att man kan spåra en trend i dagens politik . . . Hur i helvete ska det gå i valet i höst när tittarna sitter där och tydligen tror att det har gått puttifrånpåsar i politiken?
    — Ja, använder man tillräckligt konstiga ord, kan man inbilla folk precis vad som helst, sa Oskarsson.
    — Folk är konkava i huvet, sa Öberg. Nu kommer båten runt udden?
    — Äntligen, sa Pettersson. Jag får ut min nya snurra.
    — Archimedes igen? sa Söderlund.
    — Tror fan det. Man är väl märkestrogen.
    — Jag skulle då inte köpa en motor med så hög drivkoaxialkvot som Archimedes, sa Söderlund.
    — Med hög vadå? sa Pettersson.
    — Drivkoaxialkvot, sa Söderlund, dvs. kraftförlust i dreven i växelhuset. Somliga 50-hästare ger inte mer än 38-42 hästar i sjön därför att dreven i växelhuset är skurna så att dom stjäl för mycket kraft.
    — Aha'ru, sa finniga Berra. Så murklan skulle vara vassare då?
    Med murkla åsyftade finniga Berra en utombordare av märket "Mercury" som Söderlund kör.
    — Ojojoj ja, sa Söderlund.
    — Hur vet man det så tvärsäkert? sa Oskarsson på udden.
    — Jo, man åker till närmaste varv och ber dom ta ett spinnogram på snurran. Fast det måste vara ett varv med transmissionshygrometer. Här i trakten är det väl bara Lindgrens varv som har. Dom mätte min 50;a. Hon gav i alla fall 48 hästar.
    Augustidagen var fin. Fjärden låg blank och simmig som om vår herre hade rett av den med potatismjöl. Himlen var ljusblå som en förhoppning, lekfulla molntussar hade rally vid horisonten men skuggade inte vår sol. Över landgången kom folk från stan med krondillen petande upp i matkassarna. Koka kräftor har folk slutat med sen turkarna kom, men krondill vill man ha för att dekorera högen av djupfrysta rödmyror. Pettersson kärrade hem lådan med utombordaren och Söderlund och jag satte oss att reda ut långreven och komplettera den med friska krokar inför kvällens lägg.
    Det var en besvärlig rev, trasslig som ett konkursbo fast den stått i sjöboden hela vintern.
    — De e väl nån sork som varit inne och dansat samba i reven, gissade Söderlund.
    Vi kom sent ut med reven, såg knappt att knyta på sänkstenarna. Det var natt och månsken innan jag var hemma vid bryggan igen.
    Pettersson kom emot mej i mörkret. Jag såg bara en silhuett, men det hördes att det var Pettersson för han har för stora stövlar och dom klafsar.
    — Har du Söderlund med dej? väste Pettersson.
    — Nej, jag släppte av honom i viken.
    — Tur för honom det för jag ska strypa den fan. Jag har aldrig blivit så utskrattad i hela mitt liv. Drivkoaxialkvot? sa dom på varvet. Skulle vi ta ett spinnogram med transmissionshygrometer? Hörru ta du en albyl med kodein och gå  hem och lägg dej. 
    Djävla Söderlund. Vi är offer för konstiga ord lite var.