Hela skärgårn pyschar!  

nr 29  1963
   Den vite mannen har intagit skärgården. Överallt, på kobbar, plager och båtdäck, ligger den vite mannen och försöker bli brun.
   Personligen blir jag inte brun. Så här års ser jag alltid ut som en rödbeta i ansiktet och som en Albyl för övrigt. 
Rött och vitt gör sej inget vidare ihop på en karl. Häromdan var det en nere på badstranden som hängde en livboj om halsen på mej i tron att jag var en av livräddningssällskapets stolpar.
   Skärgården är annars sej lik sånär som på ljuden. Av faunan har vi inte hört något sen plastbåtarna kom. En och annan energisk mås förmår ännu överrösta de plastbåtsåkande disponentbarnen som aldrig tröttnar på att köra runt runt i viken i 35 knops fart. Men ett nytt ljud har dykt upp i skärgården. Det säjer:
   Pysch-pysch-pysch på kobbarna ute i havsbandet. Det säjer pysch-pysch-pysch i strandsnåren nere vid viken. Det säjer pysch-pysch-pysch i bilarna. Det säjer pysch-pysch-pysch i tälten, i båtruffarna, i badhytterna, i sommarstugorna. Hela skärgårn säjer pysch-pysch-pysch i år.
   Vad har hänt? Jo, just det! Svenska folket har vandrat in i sprayåldern! Man sprayar här, man sprayar där, ett helt folk har sett fram mot denna treveckorssemester när man får kasta sej ut i naturen och bara spraya för hela slanten!
   Sprayarna  har, åtminstone på den här kusten, delat upp sej i tre huvudgrupper.
   Grupp I: är dom som sprayar håret. Den gruppen omfattar merendels fruntimmer. Jag vet inte vem som uppfann hårsprayet. Men har denne någonsin smekt sin hustrus hår sedan hon sprayat sej? Det borde han göra, för då skulle han strax knata iväg till patentverket och säja: Gubbar, här har ni tillbaka patentet på spray- flaskan. Jag ångrar alltihopa! För att stryka en flicka över håret sedan hon sprayat sej, det är ungefär samma njutning som att klappa ett kladdigt vårtsvin.  
    Grupp II: den allra största gruppen så här års, är den som sprayar ansiktet för att bli brun. Det finns dom som sprutlackerar sej från topp till tå och sen förflyttar sej på rullskridskor med hjälp av vinden för att inte kroppens rörelser ska spräcka solbrännan så att den faller till marken med ett stilla rassel. De flesta i grupp II nöjer sej dock med att spraya ansiktet. Jag har personligen sett en flicka försvinna in på badhotellets damrum vit i ansiktet som en plastdisponent på kvarskattedagen och återvända ut efter fem minuter som något som skulle kunna vara ett orosmoment i Alabama. En nysprayad flicka är tacksam att bjuda på supé. Det faktum att hon inte vågar tugga utan nöjer sej med en juice och ett sugrör gör henne billig i drift.  
    
Grupp III: omfattar de människor som säjer pysch-pysch-pysch med flaskorna och sprayar sej för att inte bli brunare än dom är. För dem gäller det att köpa spray av god kvalité. Jag vill bestämt varna för vissa sprayer av billig kvalité. Dom luktar lagård. Jag har mött en flicka som efter användandet av en lågklassig spray jagade genom den vackra sommarhagen förföljd av tvåtusen feta flugor. Lantbrukare Petterssons Brunte såg det hela och var full av medkänsla. Han vet hur det kan vara.
    Grupp IV: slutligen, sprayar inte på sej, men bidrar ändå till det allmänna pysch-pysch-pyschandet genom att spraya föremål. Man kan spraya bilar, man kan spraya båtar, man kan spraya blommor, man kan spraya getingbon. Ledamöterna av grupp IV skys som pesten av ledamöter i grupperna I—III, Är man en grupp I:a och en gång råkat byta sprayflaska med en billackerare i grupp IV, undviker man honom i fortsättningen. Att gå omkring resten av sommaren med Rivierablått hår och korallröda armar är inte särskilt lattjo. Det är nästan lika tråkigt som att vara stor stark karl och åka omkring i en Mercedes som luktar som en damfrisering i lördagsrusning.
    Om man inte badar och inte är upptagen med att pysch-pysch-pyscha, kan man ligga på rygg och höra på radio. Till det behöver man som bekant ingen egen apparat numera, för det häckar en transistorägare i varje buske. Det kan vara riktigt underhållande att lyssna på radio. Hört i buskarna denna vecka:
    Torsten Jungstedt om någon filmfigur: »Han är så till den milda grad självutlånande att man inte skulle våga lämna honom ensam med ett radérgummi».
    Bengt Bedrup sa: Som vanligt är det ovanligt, mycket folk här ...
    Och i ett gruvprogram sa dom: Vi har brutit oavbrutet sen början på 1700-talet..

    Och när det ringer i badpangens middagsklockor så att alla sommargästerna försvinner och tar med sej transistorerna, herrskapets skval och lycka, kan man ge sej tid att läsa tidningarna från Stockholm, om man är på den kusten, eller Göteborg om man håller till på den kanten. En god vän som håller till på Öckerö skickade mej ett smakprov på den rubrikkonst som frodas på Göteborgs-Postens idrottssida:

    Isbrytarna körde fast: 0-5
    Röda Vingarna klipptes: 0-16

    Torsby lurade Surtes Hökare

    Tre spänn blev hårdvaluta…

    Vad säjer chefredaktören Harry Hjörne om den journalistiken? Säjer han som alla andra göteborgare? Harry javvlar!