Nån har rånat RFSU-automaten!

nr 31  1970
■■■ Det är inte bara ont om sol denna sommar, det är tydligen ont om nyheter också. Här offrar vi dyr bensin för att fara in till fastlandet och köpa kvällstidningar, men vad får vi läsa? Jo, att Sibylla kickar boll med barnbarnen på Solliden och att Gunnar Sträng diskuterar hallonodling med kungen på Sofiero.
  Fortsätter denna nyhetstorka får grabbarna på redaktionerna väcka liv i det gamla bussiga Storsjöodjuret som räddade löpsedlarna på 30-talet. Svenska Dagbladet, som av Aftonbladet brukar kallas för "en av de sensationstidningar som utkommer på morronen" hade ovanligt svarta bokstäver på sin löpsedel häromdagen. Jag var i land för att köpa ett par kilo strömming av Maj-Lis på Jutholmen och råkade passera Dalarö brygga i lagstadgade 7 knop. Men Svenskans löp fick mej att slå back  på maskin för att lägga till och köpa ett exemplar. Så svarta bokstäver har inte Svenskan haft på löpsedeln sen Yngve Holmberg blev partiledare. På läsavstånd från kiosken ångrade jag mej. Jag blev inte Svenska Dagbladets lösnummerköpare den dagen. För budskapet som de svarta bokstäverna förmedlade var detta:
    SOMMAREN, BÄSTA TIDEN, SLUTA RÖKA!
    Jag tror inte att det var någon sån där morron då "människor slet tidningarna ur kolportörernas händer".     
    När Charles Lindbergh landade på Le Bourget blev det en sån morgon.
    När tyskarna gick in i Polen 1939 var det en sån morgon.
    När den allierade invasionen började i Normandie var det en sån morgon.
    När Ingo vann över Floyd Patterson var det en sån morgon.
    När polisen slog till mot spionen Wennerström var det också en morron då det gick åt tidningar.
    Det var nyheter det!
  Men när rikstidningar fyller heta löpsedeln med tips mot rökning, då har de nog inte sett röken av en nyhet på länge.
Men då, just som folk står och fnittrar åt denna löpsedelsgallskrik om ingenting, då slår NYHETEN ner i badortsidyllen! Efter bara några minuter talar hela Dalarö om händelsen. I skydd av sommarnattens milda mörker har ett nesligt dåd förövats i samhället.
    NÅGON HAR RÅNAT PREVENTIVMEDELSAUTOMATEN PÅ DALARÖ SNABBKÖPS GAVEL!
     Förstämda semesterfirare samlas på brottsplatsen. Automaten är tom, inte en romantikballong finns det kvar. Förövarna har krossat rutan, "förmodligen med ett trubbigt föremål", som en semesterfirande poliskonstapel sakkunnigt konstaterar, och stoppat på sej hela lagret.
    Sommargästerna står i små grupper och diskuterar händelsen. Teorier och antaganden surrar i luften.
En äldre herre i chockrosa frottéhatt stoppar tillbaka fyra kronor i portmonnän och säjer:
    — En enda människa kan väl inte ha snott alla gummina? I så fall kommer han att säcka ihop av överansträngning en vacker lördag.
    En yngre man i hans sällskap rynkar pannan mycket bistert under vegamössan och säjer:
    — Vem det än är, så är det en niding. Han förstör semestern för många människor. Närmaste automat sitter i Handen och dit är det 2 mil.
    En urinnevånare grinar brett och säjer att det blir nog ett helvete för polisen alt hitta förövarna.
    — Men vi får väl förlägga
spaningen till dansbanan, he he!
    En annan urinnevånare skrattar så att strömmingsfjällen yr omkring honom och instämmer:
    — Ja, leta rätt på 180 gummin, det blir nog en segdragen historia, hi, hi!
  Så börjar en telefonkiosk tala. Vid närmare påseende visar det sej inte vara en telefonkiosk utan en dam i sombrero och maxikappa. Hon säjer:
    — Jag tror att det är Berras farsa.
    Den fräckt utkastade misstanken får folket att tystna. Sen börjar man protestera. Varför skulle Berras farsa ha slagit sönder RFSU-automaten och stuckit med  innehållet? Skulle det vara likt en prickfri Byrådirektör som Berras farsa att föröva en smash-and-grab och ila till skogs med famnen full av erotiska  Zeppelinare? Något sådant skulle inte bara äventyra hans avancemang i verket, utan också kunna ha vådliga konsekvenser inför höstens val, eftersom Berras farsa står i sin hemkommun på valbar plats på folkpartiets lista.
    Flera telefonkiosker vägrar att instämma med föregående telefonkiosk. Men den tidigare talaren står på sej:
    — Berras syrra fyllde 21 år och Berras farsa hade glömt att tjacka ballonger till partyt.
    En yngling som med anledning av semesterledighet, har klätt ut sej till jungman Jansson avbryter:
    — Jag var på Berras syrras party, det var massor av ballonger, men dom var gula, röa och blåa och gredelina. Säja vad man vill om RFSU, men inte kränger dom gredelina kondomer i sina automater.
    Nävars säjer en handelsman från orten. Det ligger väl helt enkelt till så att nån kille lyckats ragga upp en brud i natt och så fattades det enkronor för honom. Vad gör man inte i en sån situation?
    — Då hade det välan räckt med ett gummi? menar en finnig 14-åring allvarligt.
    — Det var kallt i natt, han kanske frös och måste ta på sej flera, flinade en grillbarsoperatör i vit kockmössa. Debatten går i allt våldsammare svängar. Mitt i ett av veckans mera deppiga lågtryck har badortsidyllen plötsligt fått något att prata om.
  Sen kommer en saklig herre i diagonalkostym och förstör alltihopa med en ny teori. Han säjer:
    — En lastbil har råkat backa sönder glasrutan, och man har därför tömt automaten på preventivmedel för att ingen ska frestas att stjäla dem. Glasmästare lär vara på väg i raska ilmarscher för att snabbt laga automaten och återställa semesterlyckan inom räjongen.
    Badortsidyllen återgår till att prata om vädret i mumlande ordalag. Berras farsa drar en suck av lättnad, rentvådd från alla misstankar. Och mannen i den chockrosa frottéhatten säjer att han får väl komma tillbaka lite senare då.
    Men det var ju en liten fin nyhet att suga på så länge den varade.