Rapport från sportlovet. . .
 
     nr 10  1963                        
■■■ Stockholms skärgård i mars har sina njutningar. Som t. ex. att skotta sej fram till det översnöade utedasset, tända stearinljuset och medan stormen tjuter utanför och lågan fladdrar i draget läsa Expressen från den 28 juli, ett gulnat exemplar som råkat övervintra i denna lokal.
  Den 28 juli var en lördag när solen gick upp klockan 3.27 i Stockholm och ner i Göteborg kl. 20.20. Det är lustigt med Expressen, solen går aldrig upp i Göteborg och ner i Stockholm. Ska solar gå upp, så ska dom göra det i Stockholm, det håller man styvt på i Expressen. åja, allting går ju upp i Stockholm numera.
  Rubrikerna den 28 juli lovade vackert helgväder med 19 graders värme. Strömstad ledde badligan före Smögen med 18 grader i plurret och på ledarplats gav man Stockholms stads Idrotts- och friluftsstyrelse en snyting för att den lagt sej i ungdomarnas campingmoral och förbjudit ungdomar av olika kön campa ihop förrän dom fyllt 21 år.
  Toppnyheterna den här dan var annars Gunnar Langes framträdande i Bryssel inför sexländerna och Radio Syd-piratan Britt Wadners envisa besked: Jag ger inte upp!
   Insändarna handlade om tältmoral, pastor Eric Grönlunds chockbibel och gräsänklingar. En gräsänka, som klagat över att hon fick sitta ensam med ungarna på landet medan gubben var kvar i stan och gick på lokal och träffade personer, fick på skallen av en arg gumma som menade att gräsänkan skulle vara tacksam för att hon hade en karl överhuvudtaget.
   Artiklar: Ja prinsessan Chichibu i antågande. . . Varning till alla semesterfirare: Åskan är farlig för transistorapparaterna. Bittert folk menade att nu, sen Radio Nord packat ihop och endast Melodiradion fanns kvar, så vore ett åsknedslag sommarens enda fullträff i radion . . . Mike Landon reste omkring och slog ner i folkparkerna.
   Features: En glad nyhet för er som har sommarstuga, DEN LUKTFRIA TORRKLOSETTEN SOM ALDRIG BEHÖVER TÖMMAS!
   Javisst ja, det där läste man ju i somras och bestämde sej för att inte tro på det förrän man sett'et. För man kom ju ihåg den där gubben på 30-talet, som sålde luktfria torrklosetter i Stockholm,  det var en stor artikel i Stockholm för bara 30 år sen. Han åkte in på kåken för bedrägeri. Folk köpte de luktfria torrklosetterna och dessa luktade lika illa som alla andra torrklosetter. Och när folk ringde gubben och klagade, så kom han hem, lyfte på locket, sniffade och sa:
    — Va? Har ni bajsonerat i den?
    — Ja, det är klart.
    — Jamen, då e're ju det som luktar!
    Ack ja, att sitta på utedass i 28 graders kyla den 28 februari och läsa Expressen för den 28 juli, det har sina poänger. Man behöver bara lyssna ett slag på snöstormen utanför för att tycka att i somras var så länge sen. Och ska det nånsin bli sommar igen? Vi som har drivor upp till köksfönstret på kåken och en meter snö på taket, tvivlar starkt på att det ska komma en vår. Blir det barmark till kräftorna i augusti får man vara tacksam.
  Den där dan i juni när vattenkammade barn sjunger "Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor" och skolsalens fönster står öppna mot blommande syrener och surrande humlor, det verkar föga troligt just nu att man ska få uppleva det igen. Det är bara 3½ månad dit men inlandsisen ligger vit på taken. Ack ja, blir det sommar igen ovanpå det här, så står det 1-0 till Gud Fader. Blir det inte sommar igen, så blir det dyrt, för jag har i så fall lovat barnen nya snöskor till examen.
    Skärgårn i mars i år har som sagt sina njutningar. Skärgårn i mars för tio år sen var en enslig trakt där man kunde möta en gubbe om dan. Han stod vanligtvis nere på isen och högg hål i den för att pimpla abborre. Skärgården 4 mars i år myllrar av folk som idkar friluftsliv. Kom inte och påstå att svenska folket sluta röra på sej och bara sitter i bilen. Här kommer Oplarna och Saabarna och Folkorna sättande från stan så snön sprutar om dem. Förarn tvärnitar och vips så rinner de ur varje bil en massa folk som försvinner ut på isarna och i skogarna på lagg. Och skärgårdsbefolkningen, den som ger fan i Linnman och bor kvar på ren trots, har blivit turistmedveten. Vår skog, för tio år sen orörd vildmark där endast älgars och rådjurs spår bildade mönster i de böljande snömattan, genomkorsas numera av kommunala spår, blå spår, gula spår, röda spår och gröna spår, vilka alla trafikeras av nytert tjoande disponenter på sportsöndag.
    Snödjupet är som tidigare rapporterats ansenligt, vilket ställer till en del förtret. En norrgående slakteridisponent på gröna spåret råkade komma ut i lössnön på sidan och försvann. Endast den lilla käcka rakborsten i tyrolerhatten stack upp. Andra disponenter drar nu i fält utrustade med käppar och gamla biobiljetter efter kärripjägarmönster. . . Civilbefolkningens enda problem är annars svårigheten att skilja skidturisterna åt. Disponenterna från stan uppträder i himmelsblåa slalombyxor och purpurröda anoraker. Deras fruar uppträder i himmelsblåa slalombyxor och purpurröda anoraker. Andersson i Sörviken säjer att man borde rita ett H på ryggen på alla disponenter och ett D på tanterna. 
    — Eller också såna där jädrans tuppar som dom, har på dassdörrarna på krogarna inne i stan så man jämt springer fel. Säjer Södervikarn.
    Ett annat sätt att skilja turisterna åt har fru Johansson i Vassnäs hittat på.
    — Dom som skriker "jäklar" när dom kör på ett träd mitt i backen, dom är karlar. Dom se skriker "mamma" är fruntimmer. Dom som skriker "fyrtum tre kvarttum fritt Kristinehamn" är disponenter i trävarubranschen. Dom som kör runt trädet är inte från stan utan från orten.