REVOLTDAGS MOT BIDÈVÄLDET!

nr 25  1968
■■■ Hej sommar!
    Äntligen är du här. Äntligen är vi på ön mitt i den blomstertid som kommer med lust och rödfärgning stor, med myror i brödburken, med fernissa i håret, med sot på tändstiften, med paddor i källaren, med sniglar på äggen, med blålera mellan tårna, med sängen full av skinnflagor på morron och skavsår på kran efter besöken på torrdasset där vi kör med klädnypa.
    Det finns inget folk på jorden som har en så högt utvecklad toalettstandard som vi svenskar. Det finns dom som knappt kommer fram i sina lägenheter för alla Bernadottedesignade porslinsfåtöljer och sprutriktiga bidéer. Och samtidigt finns det inget folk på jorden som så intensivt går upp i sin längtan ut till sommarens torrmuggar med hjärtan på dörren, med stank av karbol, med årsgamla Aftonblad med sidor så styva att man kunde sälja dem som tunnbröd och med eskadrar av flugor som kraschlandat på rygg och dött med alla påkarna fromt knäppta till bön.
    Känsliga disponenter i old playboysklassen som skriver till Wretman på rosafärgat papper och klagar när någon glömt att spola efter sej på Riches herrum, tycker sej ha funnit harmonin i tillvaron när dom kommit över ett torp genom Allt i Hemmet och får hänga i knävecken över en stör när dom bajsonerar.
    Det är om sommaren som grottmänniskan i oss revolterar mot brus- och bidéväldet.
  Söderlund har flyttat ut. Oskarsson på udden och jag var nere på bryggan och mötte'n, för båten var tämligen nedlastad och han såg ut att behöva ett handtag. Söderlund hade bäddat för sommaren på sitt eget lilla vis. Säg mig vad du medför till sommarholmen, och jag ska säga dig vem du är! I årets packning märktes konserver till ett antal som skulle göra det möjligt för en belägrad pluton att hålla stånd i fyra år. Vidare såg man två lådor burköl (Gränges, för Söderlund har rötter i Bergslagen), nya rep till hängmattan, abborrnät på 30 meter heldragen nylon, 9 nya tändstift och 12 Micky Spillane.
    Oskarsson rynkade på näsan och tog i Spillaneböckerna ungefär som man tar i en rådis som katten just har golvat.
    — Fy fan, sa Oskarsson, öl, nät, konserver och tändstift kan jag förstå, men Spillane. . .
    — Den där, sa Söderlund och pekade med tummen åt Oskarsson till, den där tror att man ska ligga i skärgårn å läsa Kafka hela sommarn.
    Nej, sa Söderlund, när han fått ner oss i bersån för en liten välkomstknapp (vilken var ganska överflödig för syrenerna doftade så man blev knall av bara det). . . Nej, sa Söderlund, det hör till de mänskliga rättigheterna att läsa vad man vill när man ligger i en hängmatta. Vafan ligger du och glor i din Kafka hela sommaren för?
    — Tja, sa Oskarsson och log överseende.
    — Tror du att Olof Lagercrantz ska dyka upp bakom buskarna och kolla vad du läser och sen skriva en artikel i DN om dej? "Oskarsson på udden är en kulturmedveten jäkel, den lyfter jag på hatten för denna vecka."
    — Nja, sa Oskarsson på udden, men vi lever ju dock på Hjalmar Bergmans ö. . .
    — Men han är ju dö! sa Söderlund. Säkert, en mycket sympatisk man, synd om en bara att han dog innan Micky Spillane började komma ut.
  Hjalmar Bergman hyrde på Segholmen på 20-talet i Johns gula villa. John satt här på ön och spanade åt Segholmen till och när Hjalmar hissade flaggan på sin holme, var det dags för John att sticka dit med båten. Det hörde till Johns uppdrag att hämta dagens produktion, en bunt manusblad som han sen fick köra in till fastlandet för att visa upp för Stina, som bodde på Namnlösa, innan de gick vidare till förlaget.
    John, arrendatorn på vår ö, går ännu omkring med käppen han fick av Hjalmar, den med silverbeslagen på.
    — För att John går omkring med kulturkäpp, behöver jag väl inte ligga här och jävlas med Kafka! sa Söderlund.
    — Det finns ju andra, sa Oskarsson. Svenska författare.
    — Ja, Trenter ja! sa Söderlund.
    Herregud, suckade Oskarsson, vilket avstånd det ändå är mellan svenska folket och litteraturen, vilka avgrunder! Men det är marknads-föringens fel.
    Oskarsson är säljare och pratar ofta om marknadsföring.
    — Än sen då, säjer Oskarsson när vi skojar med honom, marknadsföring är en utmärkt grej. Va fan visste vi om curry i dag om vi inte hade haft Östasiatiska kompaniet som tog hem curry från Indien och marknadsförde den? Det är det som är greppet, om inte folk kommer till varan så får man se till att varan kommer till folket!
    — Det är klart att folk går lite vilse när dom kommer in i en bokhandel, sa Söderlund. Jag känner en norrländsk sågverksägare som blev jättebesviken på Jolos "Trä från Haparanda". Den hette ju tre från Haparanda och handlade inte ett förbannade dugg om trä.
    — Eller bryggarn, fortsatte Söderlund. Han som skulle bilda sej och började köpa Nordisk familjebok. Det kom ett band i månaden med A först och B sen. Redan vid F var bryggarn så utled på det hela att han ville lägga av. Men, tänkte han, jag ska i alla fall läsa fram till P som i pilsner så får man se vad dom skriver om ens egen bransch! Han läste så ögona trilla i kors på'n och var nära sammanbrott när delen P äntligen kom. Men när han med darrande händer slog upp Pilsner, så stod det: "Pilsner, se öl". Då svimmade bryggaren. Sen dess, slutade Söderlund, har han suttit på ett stillsamt men väl tillbommat hem och läst Kafka.
    — Jag har hört historien förr, sa jag, men tillägget förefaller lite färskt.
    — På tal om färskt, sa Söderlund, jag hade med mej ett par skivor färsk lax. Häll i en jäkel till åt er gubbar, medan jag hämtar tilltugget!
    — Nej, inte whisky för mej, jag ska pröva den här lilla flaskan, sa Oskarsson när Söderlund hade gått. Den verkar intressant.
    Laxen var delikat, syrenerna doftade som galningar, viken låg blank som en spegel.
    — Skål då gubbar, sa Söderlund.
    Sen fick vi dunka Oskarsson i ryggen allt vad vi orkade. Han var blå i nosen och fick ingen luft.
    — Förlåt mej, pressade han fram och dök in bakom syrenerna för åt? skrika på Ulrik.
    — Vad tar det åt Oskarsson? undrade Söderlundskan oroligt.
    — Bry dej inte om honom, sa Söderlund, han lider av marknadsföring och har curry i magen. Skål, tillade han. Killar som inte kan skilja på flaskor med sprit och flaskor med myggolja kan fan i mej inte skilja på Kafka och Micky Spillane heller.
    Sommaren tycks ha börjat. Söderlund är redan i form.