Så blir framtiden, om det blir någon...
  nr 15 1980
■■■ Detta nummer av Se handlar om den framtid som somliga tror att vi har. Det är mycket svårt att sia, i synnerhet om framtiden, heter det i en sliten lustighet som alla kommunalråd använder i TV när det tillfrågas om sin planering av samhället.
    Jag minns att vi för tio år sen 1970, satt och fantiserade om hur det skulle se ut i världen 1980. Något ljushuvud sa, att “1980 kommer en entrecote med pommes frites att kosta 80 kronor på Operakällaren”.
    Blaha blaha, skrattade vi andra. Vi var alla säkra på att han skulle få fel. Det har så småningom visat sig, att det fick han också. Entrecoten kostar 95 kronor.
    1990 kommer vi sannolikt att sitta där med skägget fullt av barnbarn och berätta om hur det var i Sverige 1980. Barnbarnen kommer att göra stora ögon, när vi talar om, att en sexa whisky inte kostade mer än 35 kronor på krogen på det glada 80-talet. Förmodligen kommer de att invända:
    — Men å andra sidan hade ju folk inga löner på den tiden heller. Det säjs att ni fick dra er fram på sju, åtta lappar i månan?
    — Tja, suckar vi och rycker på axlarna. Men det fick gå. Människan klarar sig på bistrare villkor än man tror.
    Därpå bjuder barnbarnen farfar på en sväng på Pilen och delar notan på 40.000 plus en hundring till rockmajoren.
    För oss som är gamla kommer 90-talet inte att erbjuda några problem. Det blir värre för ungdomarna som tvingas lägga 1 milj. i handpenning för en Volkswagen Futura med 38 hästars ångmaskin som drar åtta säckar kottar per mil.
■   Andra avstår från bilen och lägger sina pengar på semesterresor. “Res till solen, följ med till månen”, heter det i det lockande annonserna, och folk går på det fast det är fan så trångt i charterraketerna.
■   Den populäraste julklappen 1990 blir den nya skivspelaren, som inte behöver elektrisk ström, inte ens batterier. Man drar bara upp den med en liten vev, lägger på pickupen och spelar. Prylen är förpackad i en liten väska. Det står “Husbondens röst” på lockets insida. För nattliga partyn kan man köpa speciella nattstift till pickupen så att man inte stör grannarna. Ett bra knep är också att stoppa en ihoprullad raggsocka i ljudtratten.
    Farfar kommer inte att bli trodd, när han berättar om en svunnen tid, då det fanns flakvagnar som drogs av stora hundar som hade järnskodda fötter och kallades för Brunte.
■   På Solvalla spelas det svindlande belopp på kulitrav, där snabbfotade killar knatar runt med små kärror på vilka det sitter kuskar i glada färger. Tre bröder som heter Nordin springer bland de snabbaste men ger å andra sidan låga odds. På Ulriksdal gäller det att komma runt banan med kusken på ryggen, vilket är tuffare.
    De som vinner går på krog och firar vinsten med tre intravenösa Kosken i höger armveck.
    Lägg av, säjer Söderlund i viken, när vi i sitter i hans sjöbod och snackar om framtiden. Det blåste en hård nordan när vi bärgade sista långreven i höstas, vi har ett fasligt besvär med att trassla isär rev och tafsar och få ordning i lådan. Söderlund tycker att vi ska reda ut reven först och framtiden sedan. För övrigt tror han inte att framtiden kommer att vara så mycket mera annorlunda än nutiden.
    — På tio år händer förvånansvärt lite, menar han.
    — Sakta i backarna, säjer Oskarsson på udden, visst fan har det hänt en sagolik massa om man tänker efter. Nylon och plast ex. . .
    — Det kom för trettio år sen, säjer Söderlund.
    — Djupfryst. . .
    — Kom för fyrtio år sen.
    —TV. . .
    — Kom för 25 år sen, det var ju kvartssekel jubileum i höstas. . . Allt som vi uppfattar som nyheter, vilka drabbade mänskligheten i går, är i själva verket gammalt som gatan. Tio år är en kort tid, en nysning i universum. 1990 kommer vi att ha det precis som 1980.
    Priserna, säger Pettersson med Archimedesen. Vad kommer en hela Kosken att stå i om tio år?
    — Skafferiet, där den brukar stå, säjer Söderlund.
    För hur dyr den än blir, så kommer folk att ha en stående i skafferiet. Dessutom är det horribelt att jämföra priser med priser. Priserna ska ses i relation till den aktuella lönenivån. Våra farfäder betalade 1:75 för en helkväll på Berns, men det får man se mot bakgrunden av att de hade en årslön på trettonhundra spänn.
    Det lönar sig alltså inte att spekulera om framtiden, nu snor vi på med reven så vi hinner in till Tipsextra.
    Vem vet, säjer Oskarsson på udden och tittar ut över fjärden, vi kanske inte har någon framtid att spekulera om? Rätt som det är, så trycker nån galning på fel knapp och hela skiten far i luften med en enda stor atomsmäll som i sin tur tänder andra atomsmällar. Bom tjafs! så ligger världen i ruiner.
    — Jag undrar om man har en chans att klara sej, säjer Öberg med Pentan och ser drömmande ut. Tänk att bli en av de överlevande och gå omkring bland ruinerna och leta efter andra överlevande. En snygg tjej eller så.
    Herregud, så människan pratar! säjer Pettersson med Archimedesen. Några snygga tjejer kommer du nog inte att hitta bland ruinerna. Jag har drömt om det där en gång. Det var bara jag och rykande stenhögar kvar på jorden. Som jag gick där, hörde jag en kvinnoröst. Den kom från en bucklig telefonkiosk där luren hängde rakt ner som lodet på en moraklocka. Och i luren var det en röst som sa:
    — Taxi, var god dröj, taxi var god dröj. . .
    Så blir det nog, suckade Öberg.
    — Låter fan så troligt, sa vi andra.