Sådan båt, sådan jolle. . .
                              
nr 31  1977 
■■■ Roligaste båtnamnet i år är något så enkelt som “Dan”. Det är ju inte särskilt roligt i och för sej, men båten hade en jolle bakom som hette “Dan efter” och då blev det ju genast lite gladare.
 Som herrskapet kanske har vänligheten erinra sej bad jag er i början av juli att hålla korpgluggarna öppna efter roliga svenska båtnamn.
    Folk har börjat återvända från skärgårn och nu kommer vykort drällande med namn dom antecknat.
■  Båtarna “Dan” och “Dan efter” noterades i Askfatshamnen i Dalarö av personalen på därvarande bensinmack.
    Det visar sej att namnkombinationer på båt och jolle är ganska vanliga. “Fyrtornet och Släpvagnen”, “Helan och Halvan”, “Fritjof och Ingeborg” och “Sjuttisen” och “Kvartingen” har antecknats av olika läsare.
    En något kryptisk namnkombination observerades i hamnen på Utö. En Vega bar det något obegripliga namnet “Atillä”. Men när man såg att jollen hette “Ö” gick det upp ett ljus, det var alfabetet från A till Ö som var ute på böljan blå.
■  En ganska originell skuta siktades av Holger Sundström strax utanför Möja. Skutan hette “I”, kort och gott. Det stod ett stort “I” målat i aktern. I dävertar över akterspegeln hängde så en jolle som hette “Pricken”, pricken över i alltså.
    Andra inrapporterade namn är “Gunga fin”, “Skepp ohoj” (“Skepp” på stora båten och “ohoj” på jollen), “Balla Ada”, en ballad som fullföljde Gotland Runt med bara tjejer ombord, “Filibunke”, “Bottenskrapan”, “Snyting II” och “Ilada”. Den sistnämnda båten uppges av en herr Kurt Bergström återfinnas i Ulvsunda Båtsällskap och heter “Ilada” därför att den byggdes i en lada.
    Vanligt är tydligen att båtägare i anfall av ömhet uppkallar båtarna efter sina fruar.
    Den risigaste Petterssonbåt jag sett den här säsongen var inne för bunkring i fiskarhamnen på Dalarö. Skepparen var en liten mager ordning i randig tröja och slokhatt.
    — Lillemor? sa jag. Båten hette nämligen “Lillemor”.
    — Efter frun, sa karln och såg mycket ledsen ut. I detsamma klämde en dam på två gånger en meter ut sej ur ruffen och klev iland, en av dom största damer jag sett den här säsongen. Utan ett ord passerade hon oss i riktning mot sopcontainern i land. Den lille magre mannen tittade dystert efter henne.
    — Var det Lillemor? sa jag.
    Han svarade med en stum nick Sen suckade han och sa:
    — Hon tog min Piff.
    Lillemor slog igen containerlocket med en bekräftande smäll, smällde ihop handflatorna för att liksom skudda av sej allt stoff från den vedervärdiga porrtidningen.
    Sånt händer till sjöss.
    Öberg med Pentan har bytt motor och vi andra på ön föreslog att han döper båten till “20 proc”.
    Den nya pentan är en sån där motor som heter både Crescent, Monark, Archimedes, Penta och Volvo. Den ska göra om kring 20 knop, men det blev bara 4—5 knop för båten planade aldrig.
    Söderlund på utgående från land mötte en svärjande Öberg på ingående. Herrarna slog av motorerna mitt på fjärden och dialog uppstod. Det visade sej att Öberg hade Oskarsson på udden med sej. Han låg ihopkrupen fram i stäven för att “burka” men båten planade inte för det.
    — Jag begriper inte att dom kan sälja sånt här nys, sa Öberg. Jag får inte ut mer än 20 procent av motoreffekten.
    — Går han inte opp i varv då?
    — Jo, för all del. sa Öberg. Den går som en elvisp men ingenting händer. På en sån här lätt plastbåt ska han ju göra 20 knop som ingenting.
    — Då har du väl fel propeller? sa Söderlund som är snabb på diagnoser.
    — Icke, sa Öberg. Han planade fint med den här propellern när vi provkörde vid leveransen i går. Nu ska jag in till varvet och säja ett par sanningens ord till gubbarna. Här ska det vara full effekt och inga 20 procent.
    — Gör det, sa Söderlund, det går på garantin.
    Öberg kom tillbaka i kvällningen och då var det full sprutt på snurran, båten flög som en delfin över vattnet:
    — Är det fixat? sa Söderlund. Så bra. Vad var det för vajsing?
    — Ah, sa Öberg och stegade hemåt utan att svara. Oskarsson, som var med hem, såg leende efter honom.
    — Berätta, sa Söderlund.
    — Dom fick verkligen veta att dom levde därinne på varvet, sa Oskarsson. Öberg tog i som den värsta oppositionsledare och sa, att här ska jävlaranamma bli slut på dessa fasoner att sälja obrukbara motorer till sommargäster. “Så korkade är vi inte att vi går på vad som helst” hade Öberg rutit. “Lura på folk en snurra som bara ger 20 procent av motoreffekten!”
    — Dom hade lite jäktigt på varvet, berättade Oskarsson, så dom kunde inte ta itu med Öbergs snurra på stubinen, men dom lovade att göra vad dom kunde så fort det blev någon kille ledig på motorverkstaden.
    — Lägg båten vid bryggan så länge, sa chefen på varvet.
    — Lägg. . . Var då? sa Öberg. Det var nämligen tjockt med båtar runt hela bryggan.
    — Ja, du kan förstås inte ligga längs med, sa varvschefen, men du kan väl alltid sticka in stäven och kasta ut en dragg.
    Då skulle vi kasta draggen, berättade Oskarsson, men det behövdes inte. Den låg redan i. Öberg hade haft den i sedan i morse. Undra på att motoreffekten inte blev mer än 20 procent.
    Sånt händer till sjöss. Ganska ofta till och med.