Sånt händer i alla hamnar!
                         
  nr 31  1979
■■■ Motorer i båtar är bara till bekymmer, tänkte Söderlund i viken när han betraktade den kalla tysta Volvo-Pentan i aktern på båten.
   Omkring Söderlund, som satt på kanten av bryggan i hamnen på fastlandet utvecklade sej det vanliga industrisemesterlivet.
   Skärrade segelbåtsskeppare kommenderade sina hustrur när de lade till och knäppte händerna och bad en tacksägelsebön till Vår Herre när dom äntligen hade fått stopp på båten. Båtfamiljernas barn rände omkring i flytvästar och gallskrek på glass. Mackföreståndaren gormade över dessa seglare som tar upp hela bensinbryggan fast dom bara ska ha 40 liter färskvatten och ett Toy. Fritidsskeppare, klädda som kapten på Singaporelinjen, diskuterar om det är babord som är höger eller styrbord.
   Det är väl stiftena som vanligt? sa en man vid mackpersonalen och nickade åt båten till.
   — Det är väl det, sa Söderlund.
   — Då byter jag dom, sa mackpersonalen.
   — Gör du det, sa Söderlund.
   Mackpersonalen, som hade oljiga snickarbrallor och en T-shirt med bokstäver som inte längre gick att läsa bytte stift och tryckte på startknappen.
Va-va-va, sa motorn men igång gick han inte.
   En herre i vegamössa, olle och jeans med rutiga lappar i häcken klev ner i båten och sa:
   — Det är nog skit i fördelardosan, Så var det för mej.
   Herrarna öppnade fördelardosan och utbrast i unisont aha.
   — Spetsarna måste bytas, sa han i snickarbrallorna. Är det OK?
   — Det är det väl, sa Söderlund.
   Herrarna bytte spetsar och tryckte på startknappen. Va-va-va, sa motorn men igång gick han inte.
   Då anmälde sej en man med slokhatt och tatuerade armar. Hans åsikt var att filtret i luftrenaren hade slammat igen.
   — Då blir dom döa som sten, sa han.
 Herrarna öppnade luftrenaren, tömde en handfull smet ur burken samt uttryckte som sin mening att man borde byta filter.
   — Ska vi det? sa han i snickarbrallor.
   — Gärna för mej, sa Söderlund
   Herrarna bytte filter, tryckte på startknappen och motorn sa va-va-va, men igång gick han inte.
   — Han får ju för fan ingen soppa, sa han som hade illustrerade armar. Han hade kopplat loss slangen mellan förgasaren och bensinpumpen och det kom inte en droppe när man körde runt motorn. Det sa bara va-va-va.
   Pumpen är paj, sa han i snickarbrallorna. Vi får byta pump.
   Herrarna bytte pump, tryckte på startknappen. Va-va-va sa motorn men igång gick han inte.
   — Vad kostar en ny pump? undrade Söderlund.
   — Vet inte så noga, sa snickarbrallorna. Inte mer än en hundring tror jag.
   Skaran av grubblande personer blev ganska stor kring båten med den kluriga Volvomotorn. Experttipsen fyllde luften.
   — Jag hade en morbror i Lidköping som inte heller kunde få liv i sin Volvo, sa en man i halmhatt och blommig utanpåskjorta av det slag som skrämmer hästar i sken. Det var rotorn i fördelardosan som hade hängt sej.
   — Det har vi kollat, fräste mannen i snickarbrallorna.
   Ibland, sa en man i grön overall, kan det bli vakuum i tanken så att den inte släpper till nån soppa.
   — Det kan väl för fan inte bli nån vakuum i tanken när tanklocket är avskruvat? röt mannen i snickarbrallorna och gjorde en gest mot tankhålet.
   Kortis i kablarna är ett ganska vanligt fel, påpekade en ung man med STP i mössan. Kablarna ligger an mot motorblocket så att det bränns hål på dom.
   — Låter som en tanke, suckade mannen i snickarbrallorna och bytte kablar. Det tog sina modiga tio minuter. Sen tryckte han på startknappen. Vao-vao-vao-vao, sa motorn för batteriet hade börjat öppna. Men igång gick han inte.
   Det är åska i luften, sa en dam i randig schalett. Det är kanske därför.
   — Är det ingen som kan knuffa kärringen i sjön, undrade mannen i snickarbrallorna.
 Kondensatorn, sa en herre i glasögon och stickad luva. Är kondensatorn OK? Det har hänt förr att kondensatorn har krånglat.
   — Du ser ut som en jävla kondensator hela du, sa mannen i snickarbrallorna. Hans mekanikerära stod på spel. Hela hans prestige vacklade. Därför var han på miserabelt humör.
   Hur är det med kompressionen? Den som frågade var en farbror som var så röd i nobban att han måste ha en sagolik kompression själv.
 Mannen i snickarbrallorna tyckte tydligen att denna frågeställning var välgrundad ty han hämtade en apparat som man mäter kompressionen med. Apparaten spottade fram en liten lapp av vilket det tydligen framgick att kompressionen var all right. Då släppte mannen i snickarbrallorna kompressionsmätaren i durken med en smäll, satte händerna i sidorna, spände ögonen i Söderlund och sa:
   — Ja du grabben, det blir dyrt för dej det här.
   — Tror jag väl inte, sa Söderlund.
   — Och inte fan får jag igång den heller.
   — Jag märker det jag, sa Söderlund.
   — Ska'ru långt?
   — Hurså?
   — Ja inte fan kan du få båten klar idag.
   — Jag? sa Söderlund. Det är inte min båt.
   Just som mannen i snickarbrallorna skulle slå Söderlund i huvudet med kompressionsmätaren lösgjorde sej ur klungan en till semesterfirare utklädd till disponent som sa:
   — Nu är jag här. Har ni fyllt opp tanken jag bad om?
   — Vad då fyllt upp?
   — Jag kom ju hit för en timme sen på sista droppen i tanken. Har inte flickan i kassan framfört till er att jag vill ha full tank?