Sånt man talar om dagen efter
          
nr 24 1978
■■■
Utflyttningspartyt på Oskarssons veranda blev kanske i häftigaste laget för en del.
    — Man är inte ung längre, suckade Öberg med Pentan dagen efter.
    — Man kanske har gått och blivit allergisk mot sprit? sa Pettersson med Archimedesen och löste upp en Dispril i glaset.
    — Det är åldern, sa Söderlund i viken och kisade mot den stekande försommarsolen som kom fjärden att glittra som en växelkassa i silver.
    — Pytt, sa Oskarsson på udden, man är inte äldre än man känner sej.
    — De va just de, sa Söderlund, 104 år på morron och 19 på kvällen. Fan vad man tror att man tål medan man håller på!
    — Du tände visst på den där blondinen, sa Öberg.
    Söderlund grimaserade illa.
    — Jag förstår inte att du kan känna dej dagen efter, sa Oskarsson. Hann du få någonting i dej över huvud taget? Jag tyckte att du dansade som en gräddvisp hela natten.
    — Hon var boråserska, sa Söderlund.
    — Så heter det väl inte?
    — Inte? Kan man inte säja boråserska likaväl som pariserska?
    — Jag skulle nog säja "boråska", sa Pettersson.
    — Omöjligt, menade Söderlund, ett sånt ord existerar bara inte ... "boråska"!
    — Gör det väl, sa Pettersson, har du aldrig hört ordspråket — "Gud skapade ingen boråska".
    — Kasta'n i sjön, sa Söderlund till Oskarsson.
    Samtal dagen efter kan bli så där på ön, det är som om bakfulla gubbar styrs in på ovanliga tankespår. Alltså kom vi att dilla om tjejer från olika platser och vad man ska kalla dem. Att Ada är en göteborgska och söderbönan en stockholmska, det är lika klart som att Sola i Karlstad var en värmländska och att en jänta från Närke är en närkingska.
    — Jag känner en tjej som är malmöska, sa Öberg.
    — Malm vet jag vad det är, men vad fan är öska? sa Söderlund. Känner du nån gävleska också?
    — Nej, men en jädrans klämmig falunska.
    Meditationen avbröts av Söderlunds yngste, som har fått jobb på bensinmacken i år. Han undrade om farsan hade ett par 25-liters plastdunkar att låna ut. Vad skulle han ha dom till?
    — Det har hänt igen, sa grabben. Det kom in en snofsig typ i vegamössa, vit linnekostym och snusnäsduk med en 28 fots kryssare med fly bridge och skulle ha bensin. Jag gav'en slangen, han körde munstycket i tankhålet och sa: "Då kör vi." Vid femti liter slog pumpen av och gubben bara gapa. "Det ska gå i 200", sa han. Men just då kom gubbens tant sättande opp på däck och skrek att hela toaletten var full av bensin!
    Gubben hade kört slangen i hålet till spoltanken!
    Nu igen, sa Söderlund. I fjol var det en tysk som hyrde en Albin 25 :a och fyllde fyrti liter diesel i akterlanternan som också har skruvlock.
    — Får jag låna ett par dunkar? sa grabben. Vi måste pumpa ren spoltanken innan någon slänger en fimp i muggen och flyger opp genom taket.
    — Bakom vedbon finns det fem stycken, sa Söderlund. Vad var det för kille?
    — Han pratar som en uppsalare, sa gossen.
    — Herregud, sa pappa Söderlund och himlade med blodsprängda ögon.
    — Ändå var han kanske en gavel, sa Öberg.
    — När man tänker efter, så pratar vi ganska konstigt, sa Pettersson. Inte minst här ute i skärgårn. En som bor på Trätholmen kallar vi för Trätholmarn och tanten hans för trätholmskan. En som är gift med en Pettersson kallar vi för Petterssonskan. Undrar vad dom kallar frun till Burenstam Linder? Det måtte vara förfärligt att gå genom livet som Burenstam Linderskan. 
    Frun till en bokhandlare kallar man för bokhandlerskan och Hugos fru kunde ju inte ha haft det för lätt hon heller.
    Med Hugo syftade Pettersson på Hugo Finn som hyrde röda längan under några somrar på 60-talet. Alla kallade henne för "finskan" fast hon inte var finsk ett enda smack.
    Just då kom Öbergskan förbi med en hink strömming. Det är inte klokt vad strömmingen går till just nu i Stockholms skärgård. Det ligger gubbar och rycker med pilkdonen vid varenda udde. Det verkar som om de får napp i vartannat ryck. Och stora är dom som sillar, förnämliga att röka i låda, romstinna och ljuvliga.
    — Har du varit ute och pilkat?
    — Nej, sa Öbergskan jag fick dom av Jutholmskan, hon tog fyra hinkar i morse.
    Jutholmskan, säjer vi. I själva verket är hon från Västerbotten och borde kallas för Vännäskan. Men sånt har man inte hjärta till, oss Vännäskor emellan.
    En plötslig by kom körande över fjärden och vände opp kjolarna på strandbuskagen. Över fastlandets granstrimma i väster rullade blygråa moln. 
    — Jaha, sa Oskarsson på udden, då är sommaren slut då. Nu får vi regn. 
    — Och Isaksson på Rödskär som ska ha verandafest i kväll, sa Söderlund. 
    — Kommer blondinen från Borås? undrade Öberg. 
    — Vete gudarna, sa Söderlund, jag tänker ta det lugnt i kväll. Hon får dansa med någon annan.
    — Om det blir nån fest ja, sa Öberg. Det ser ut att bli åska till kvällen.
    — Åska eller boråska,  jag skiter i vicket, sa Söderlund och vek ihop trädgårdsparasollet för natten.