Seglationen har börjat!
    nr 19  1968 
■■■ Sjöfart och sockerdricka hör inte ihop sa Söderlund i viken. Han talade om båtsporten som bara har en nackdel, den nämligen att båtarna aldrig kan bestämma sej för hur dom ska ha det, än ska dom vara på land, än ska dom ligga i sjön. Nu ska dom i sjön igen. Och att sjösätta är betydligt svårare än att dra upp dom.
  Vad som gör sjösättningen så komplicerad är att den ställer långt större krav på båtägarens råstyrka och uppfinningsrikedom än uppdrag-ningen. Vid uppdragningen ligger båten i sjön och man kan stå på landbacken och dra. Men man kan inte stå på vattnet och dra i en båt som ligger på land. Det vore ett brott mot de fysiska lagarna. Pettersson med Pentan klarar uppdragningen med glans, för han bor på fastlandet och kan använda bilen. Han knopar bara fast fångstlinan i bakstötfångaren på Saaben och brakar rakt in i skogen och si, båten flyger opp på land-backen så att stickor, strån och små enbuskar ryker om den. Metoden är enkel och genial, fast det är klart att båten undrar om fan är lös.
    Däremot har Pettersson misslyckats med att knuffa i båten med hjälp av Saaben om vårarna. Saabens drivhjul bara grävde ner sej i strand-gruset och båten rörde sej inte en tum. Duktiga Berra, Petterssons granne, bad att få göra ett försök med sin Volvo som ju har bakhjulsdrift. Han tog sats femton meter och stannade inte förrän han var halvvägs inne i båten och motorhuven tog emot. Det gick på två å fem att sätta på ny akterspegel på båten och den var inte klar förrän fram i augusti och då var det nästan dags att dra upp den. Det var det året Pettersson köpte trailer. Men även trailers har sina risker. Just häromdagen hörde vi talas om en gubbe som skulle backa sin Pettersson-båt i spat med hjälp av en trailer och en Opel Rekord. Gubben hade glömt att sätta länspluggarna i båten så den sjönk som en gråsten och drog bilen med sej. Gubben slog till alla bromsar han ägde men båten stannade inte förrän den tog botten och då satt gubben till hakan i vatten inne i Opeln och skrek på Sjöräddningen.
    — En jäkla historia, sa Söderlund i viken och sög tankfullt på en Havanna II, jag hörde den av Rulle Mattsson på lagret som har en brorsa på General Motors. Dom fick hälla en halv liter varm konjak i gubben och bogsera Opeln till stan. Och när verkstan gick igenom bilen, hitta dom en död abborre i handsfacket.
    
Metoderna för sjösättning av båtar varierar.
    * Man kan göra som Perssons gör.
    * Man kan göra som Nilssons gör.
    * Man kan göra som Öberg med Pentan gör.
    * Men man bör inte göra som Oskarsson på udden gjorde.

 
    Perssons har köpt 100 meter räls och en gammal dressin av SJ och byggt en slip. Deras sjösättningar är pin dramatiska. Det ser ut som när Enköpingståget kör i sjön. Bredvid står Perssons. De medföljer ej tåget utan nöjer sej med att tuta. Det hör till traditionerna på ön, att det ska tömmas en kvarting Renat eller så när en båt går i plurret. Alla som hjälper till ska ha en sup och det finns gubbar här ute på öarna som ror flera sjömil för att hålla i en slak tamp och få sej en rackare.
    Nilssons har en liten 5-meters fiskebåt med sump och en liten Albin i. Den fordrar inga krusiduller i samband med sjösättningen, lite mönja inuti och lite färg utanpå och sen ger herr Nilsson skorven en spark i häcken så att hon kanar utför berget och står på näsan i sjön. Metoden kan endast tillämpas på fartyg i det mindre registret.
    Öberg med Pentan har gjort det enkelt för sej. Han drar aldrig upp båten. Den får ligga i tills isen har lagt sej. Då går Öberg dit med isbill och hugger en ränna kring båten. Sen knuffar han upp båten på fast is och där ligger hon tills isen smälter då båten sjösätter sej själv.
    Oskarssons skulle i sjön i söndags. Det var frågan om nya skötbåten som han köpte på senhösten, när priserna var som lägst. Oskarsson har slipat den trären och gett den ny fernissa och när hon nu skulle i, så var det meningen att det skulle bli högtidligt. Det blev det inte. Det var inte själva sjösättningsmetoden det var fel på, Oskarssons har alltid kört med såpade stockrullar, men båten skulle döpas och det höll på att gå riktigt galet.
   Hur det går till att döpa båtar har man ju sett på TV. En redarkäring i mink och briljanter, säjer: "Du ska heta Sessan (för det heter redarkäringen själv). Må lycka och välgång följa dej uppå haven!" Sen släpper hon champagneflaskan vilken krossas mot fartygets stäv och så pumpar en blåsorkester och så går båten. Ett obekräftat rykte från Hisingen berättar, att det mera sällan är champagne i flaskorna för varvsgubbarna har varit där kvällen före och smällt i sej champisen samt ersatt den med såplödder som gör sej lika bra i TV som original-innehållet.
   Oskarsson valde en medelväg, han band en tåt i en flaska Apotekarnas sockerdricka och kommenderade klart för dop.
    — Den snåla fan kunde inte ens kosta på sej en mellan-Pripp! sa Söderlund som tillsammans med Öberg stöttade babordssidan.
    — Klart överallt! Skrek Oskarsson som hjälpte mej att stötta styrbordssidan.
    Men Oskarssonskan måtte ha följt med dåligt på TV. Man ska släppa flaskan mot stäven, inte ta sats och langa den som en handgranat. Då går det som för Oskarssonskan, man missar! Hon bommade stäven med en halv meter. Däremot bommade hon inte Oskarsson. Han fick pavan mitt i roten och vred sej som en filmande fotbollsspelare på stranden. Den församlade menigheten uttryckte högljutt sitt medlidande, men Söderlund satte fyr på en ny Havanna och sade föraktfullt, att det är skräp med svenska folket numera, när stora starka karlar säckar ihop för en sockerdricka.
    Sedan knuffade vi båten i sjön utan dop och gick in till Oskarssons för att få sjösättningsnubben. Alla skålade för den kommande seglationen, alla utom Oskarsson som låg på soffan och såg ut som Bosse Högberg i nosen.
    — Vi får väl lägga något kallt på, sa Oskarssonskan.
    — Lägg på en kall sockerdricka, sa Söderlund, det tycker han om.
           Vi ses till sjöss.