Snobbar som mobbar!
  nr 28 1979  
■■■ Det satt en man i randig murarskjorta och drack bärs på den en gång så fashionabla badortens uteservering.
    Murarskjortan har i tio år varit den svenske kulturarbetarens arbetsuniform. Men badorten älskar icke kulturarbetare, vilka å priori misstänks vara politiska extremister som vill störta samhället. Därför fick mannen i murarskjortan inte sitta ifred med sin bärs.
    Han blev mobbad.
   En man i sina bästa år och amerikansk skärmmössa ställde sålunda ifrån sig bagen med golfklubbor och sa:
    — Vafan ska såna som du hit å göra?
    — Vada såna som jag? undrade den randiga mannen och strök ölskummet ur skägget.
    — Kan ni inte hålla på inne i stan och förändra världen? sa han med golfklubborna. Att ni skulle ta ett hederligt arbete är väl inte att tänka på, men ska'ru slå dank och sprida ditt förbannade politiska evangelium, så kan du väl göra det i Vasastan? Ja, förlåt, såna som du får mig att se rött . . . Jävla studentglopar som aldrig gjort ett nyttigt handtag, men ändå ska förändra samhället. Markerar samhörighet med arbetarklassen genom att gå i murarskjorta. Fy fan!
   En gosse som kör badortens enda gata upp och ner halvliggande i en 180.000 kronorscabriolet som han minsann jobbat ihop till själv, eftersom han vann den av sin farsa på filippin i julas, bromsade in, tryckte på en knapp så dörren ljudlöst svalde sidorutan, samt sade:
    — Halledudanemej då, ska det bli revolution här också?
    Till mannen med golfklubborna sa han:
    — Den där typen känner man igen, bor i rivningskåk i Vasastan, Har Renault 4 L och tovig schäferhund. Bruden hans bär ungen i sele på magen. 
    Mannen i murarskjortan ställde ner ölsejdeln i marmorbordet med en smäll och sa:
    — Lägg av, va.
    En herre i vita shorts, vit skjorta och vit tröja över axlarna med ärmarna knutna frampå bröstet tvärbromsade så att han stod och gungade på Adidasskorna. Han sa:
    — Vad gör den där typen här, har Victoria brunnit?
    Till mannen i den eleganta cabrioleten sa han:
    — Såna där är det värsta jag vet. Så fort jag ser en kulturarbetare, osäkrar jag min revolver!
  Mannen i murarskjortan suckade och tog en klunk av ölet i vilket försommarsolen blänkte.
    Badortens stamgäster fortsatte att fräcka honom med resonemang om tidens ondska.
    — Det är väl en sån där som lirar blockflöjt och lever på stipendier, trodde en gänglig typ med tennisracket i spännram under armen.
  Fruntimmer, tänkte mannen i murarskjortan, men det som putade var bollarna han hade i bröstfickorna.
    Tennisspelaren fortsatte:
    — Att dom spottar på oss och föraktar oss, det rör mej inte i ryggen, men dom har i alla fall inte här ute att göra.
    — Katt bland hermelinerna, sa den unge mannen i cabrioleten och tände en Benson & Hedges.
    Dom blir bara fler och fler, sa mannen med golfklubborna. Snart är det ingen i det här i landet som jobbar. Alla lyfter bidrag och lirar gitarr. Den som vill ha tag i en hantverkare kan känna sej blåst. Jag ringde för tre månader sen och blev lovad en gubbe som skulle reparera min kakelugn i matsalen. Men tror ni att det kom nån? I helvete.
    — Det får du ta med jämnmod, sa tennisspelaren, var glad att dom inte kommer ut i hundratal och ockuperar sommarkåken din. I jämlikhetens namn.
    — Vi måste få hejd på dom, sa mannen i cabrioleten och askade i högtalaren. Det är inte lätt att avgöra vad som är askkopp och vad som är radio i de där lyxiga bilarna.
    Rösta på moderaterna i höst, sa tennisspelaren. Det är enda sättet. Massor av sossar har insett det. Enda chansen för dom att få behålla den levnadsstandard dom nådde under socialdemokratisk regim är att rösta med moderaterna.
    — Vad är det för fel på folkpartiet? sa mannen med golfklubborna.
    — Kass, sa han i cabrioleten, dom bara hittar på en massa förbud mot maskrosvin och skit. Och inte kan dom tala rent heller. Hör på Mundebo, han kan inte säga R. Har ni hört storyn när han var på krogen och ville ha en grogg?
    — Det här är ingen konstsalong, min herre har gått fel sa kyparen.
    — Det toj jag inte, sa Mundebo, få'an gogg.
    — Dom trodde han råmade på van Gogh.
    Åt detta skrattade badortens snobbar högt och bullersamt.
    Mannen i murarskjortan tömde sin sejdel och betalade för att gå.
    — Det går buss till stan varje halv- och heltimme, sa tennisspelaren.
    — Tack, jag har egen bil, sa murarskjortan trumpet.
    — Aha . . . så ligger det till! Det är såna som du som gapar om att bilismen ska bort, alla ska åka kollektivt. Men själva åker ni bil, era jävlar!
    Mannen med golfklubborna var så upprörd att det skramlade om bagen. 
  Murarskjortan såg på snobbarna och sa:
    — Egentligen skulle jag be herrarna dra ända in i helvete, men mitt tålamod är stort. Vet någon var disponent Hallinger bor? 
    Då glodde tennisspelaren på mannen med golfklubborna och sa:
    — Det är ju för fan du! Nu blir du ockuperad!
    — Lägg av med erat jävla tugg, sa murarskjortan. Jag ska hem till disponent Hallinger och laga en kakelugn. Jag är nämligen murare till yrket. Ere nån som vet var det är nånstans?
    Det visste dom.