Söderlund fixar både olja och fred!
 
  
nr 14  1981 
■■■ Skärgårdsisarna börjar vika efter en kulen vinter. Flockar av sjöfågel plaskar omkring i de öppna råkarna och snattrar välkommen, när jag kliver av Vaxholmsbåten. Och sen, när jag späntar stickved på huggkubben nere vid stranden, för att sätta fyr i bastukaminen, då kommer ett par tjog till för att morsa och titta på. Den kulna skärgården är väl fattig på attraktioner så här års, kan tänka.
    Sju kommer vi, sa Oskarsson på udden och Söderlund i viken som också var med båten. En fredagsbastu efter veckans stress i stan gör underverk, med både kropp och psyke.
   Det är 85 grader på översta laven när jag hör gummistövlarna komma glappande över berghällarna. Det är nästan skumt, fast jag ser handdukarna fladdra och hör det karakteristiska klicket när Söderlund drar ringen av ölburken. Han är noga med att få sig ett par klunkar inombords innan han kryper in i värmen. Det påskyndar svettningen, påstår han.
    Bråkig vecka i stan, säjer Oskarsson på udden, när vi rosiga som nyskållade slaktgrisar sitter på laven. Det är bara glåpord i politiken numera. Det må gälla Roslagsbanan, Telub, skolöverstyrelsen eller fan och hans mormor. Den sakliga debatten kommer i skuggan för sluggandet och glåporden. Nu har det varit ett grälande om hetvattentunneln från Forsmark igen.
    Vi ska inte ha någon hetvattentunnel, säjer Söderlund i viken. Vi ska använda rören till att bygga en dubbelpipig ledning från Stockholm till Saudiarabien tur och retur. Eller hur, Olsson?
    Söderlund vänder sig till mig, förmodligen därför att jag nyligen varit på besök i oljeprinsarnas land.
    — Sa du inte att bensinen kostar 25 öre litern i Riad?
    — Jo.
    — Sa du inte också, att dricksvattnet i det där jäkla ökenlandet kostar 23 kronor flaskan?
    — Jo.
    Då är saken klar, sa Söderlund, vi gör en dubbelpipig tunnel. Oljan opp och Siljan ner. Mellanskillnaden betalar själva rörledningen. Saudiaraberna har säkert ingenting emot att vi löser deras färskvattenproblem på detta, lika enkla som geniala sätt.
    Siljan räcker väl inte i evigheter? invände Oskarsson på udden.
    — Då fyller vi på med Vättern och Vänern. Och det bästa med det här är ju, att Sverige som är neutralt, får ett så fint inflytande på världsfreden!
    Nu är vi nog inte med riktigt, sa Oskarsson och jag och i det samma, kom Öberg med Pentan, som var lite sen för att dörren svällt igen på kåken, så han hade haft ett helvete att komma in. Till Öberg sa vi, att han skulle sätta sig ner och hålla tyst, för här pågick stora saker. Söderlund löser både olje- och fredsproblemen i ett nafs.
    Jo, sa Söderlund, nu sedan Irak och Iran har börjat sitt krig som ingen ser någon ände på, så är det Saudiarabien som leder arabvärlden. Ekonomiskt är dom världens rikaste land, dom har 90 miljarder dollar spridda över diverse banker och andra placeringar i väst. Militärt håller dom på att bygga upp en egen armé det är snack om att de har enrollerat 20 000 pakistaner som fotfolk. Och så har dom en stor beställning inne på amerikanska Tornadoplan.
    — Plan får dom köpa, men inte vapen till dem, sa Öberg med Pentan som brukar ha läst på.
    — Det skiter araberna i, sa Söderlund. Får dom inte köpa av amerikanarna, så köper dom av ryssarna. Ponera nu att vi fixar Saudiarabiens enda verkligt stora problem, nämligen vattenfrågan, med en direktledning från Siljan. Då kommer araberna att tvärt på fläcken skrota ner sina avsaltningsanläggningar vid Röda havet och Persiska viken, för dels ger dom taskigt vatten som knappt kamelerna vill dricka, dels kostar dom jättepengar att driva. Och när dom väl har gjort det, så blir Saudiarabien helt beroende av oss och Siljan. Sverige blir det enda landet som har tummen i ögat på araberna. Den dan dom sticker upp och tänker sätta igång nåt krig, då stoppar vi kriget.
    Aha, sa Oskarsson på udden, vi vrider av kran så det inte blir något vatten.
    — Dummer, sa Söderlund, då skulle dom bara svara med att stänga av oljan. Nej, vi kopplar om i stället för att köra ner färskvatten från Siljan, kör vi ner Bällstaån i gapet på dom. I stället för att börja krig, får sju miljoner araber sitta på muggen i fjorton dar och så blir världsfreden tryggad. Det blir inget Siljan förrän dom lovat att lugna ner sig.
    Utanför låg fjärden tyst i mörkret. De plaskande sjöfåglarna gav inte ett pip ifrån sig. Kanske lyssnade de med andakt på hurusom fyra feta gubbar satt i en rykande bastu och löste världens problem, enklare än något FN-organ någon sin orkat komma på.
    Jag tror, sa Oskarsson på udden, att grejen spricker på själva rörledningen. En dubbelpipig pipeline så långt skulle bli för dyr.
    Oskarsson är i byggbranschen och tror sig veta. Men Söderlund viftade bort invändningen hur lätt som helst.
    Vet du egentligen hur mycket Saudiarabien dricker? Det finns varken öl eller sprit eller vin i landet, dom dricker vatten som små jävlar. Det kommer att bli en rasande fart på Siljan i röret. Och vad gör man då? Jo, man sätter förstås turbiner i röret! Dom driver i sin tur generatorer och så betalar vi hela kalaset genom att kränga elkraft till danskarna!
    Kvällen genljöd av femtio sjöfåglars vingslag. De lyfte och lämnade oss. Förmodligen tyckte de, att de hade hört nog för kvällen.