SOPORNA DREV OSS FRÅN STAN. . .
            
nr 24 1975
■■■ Det har aldrig hänt förr att gubbarna på ön och deras familjer flyttat ut redan i maj. Det brukar aldrig ske förrän i början av juni, när skolorna slutat. Men både Pettersson med Archimedesen och Öberg med Pentan kom sättande med hela bohaget redan den 25 maj.
    — Ungarna får pendla med Vaxholmsbåt, buss och pendeltåg till plugget i stan, sa Pettersson. För i stan kan ju ingen vistas så länge sopstrejken pågår.
    — Nej just det, sa Öberg med Pentan, hela höghuset i Farsta konade som ett norrländskt surströmmingsgille.
    — Vi hade garderoben fullstuvad med sopor i plastsäckar, sa Pettersson. På andra veckan började hela våningen lukta camembert.
    — Jag fick låna handlarns flakmoppe och satte svärmor på att köra ut tre säckar på vischan, sa Öberg. Men tanten körde fel i Enskede och virrade bort sej. Hon ringde från stan och grät. Stod mitt på Stureplan i en telefonkiosk. Just som hon ringde, närmade sej en lapplisa för att bötfälla moppen, men stanken drev lisan tillbaka. Klockan åtta på kvällen kom svärmor hem med soporna igen, alldeles utmattad, för soppan tog slut på Skanstullsbron så att hon fick leda moppen de sista kilometrarna.
    Nej, tacka vet jag att bo på landet, här i Haninge kommun där soptömningen trots allt fungerar! Situationen var alltså den, att soporna drev oss från stan.
    Amatörer, sa Söderland i viken som fortfarande bor kvar i stan och bara gästar oss i helgerna. Herrarna saknar fantasi!
    — Får man lov å fråga vad fantasi har med sopor att göra? sa Oskarsson på udden, vars stationsvagn är fullpackad med skräp sen tio dagar.
    — Jo, sa Söderlund, ska man bli av med soporna i dagens samhälle, måste man använda huvudet. Vet herrarna vad en amerikakoffert är för något?
    Jo, det visste vi, för en sån har man väl stående lite till mans oppe på vindskontoren.
    — Ni anar inte, sa Söderlund, hur mycket sopor det går i en amerikakoffert om man packar ordentligt. När kofferten är full, kör man till Centralen, lämnar in kofferten på reseffektförvaringen för en krona och där står han.
    En annan grej som gick bra i veckan, fortsatte Söderlund, var att packa soporna i en trälåda och klistra en lapp utanpå, där det stod "Värdeföremål; aktas". Fyra minuter sen man ställt den på trottoaren framför kåken, var lådan stulen. Jag fick fyra lådor stulna på tre dar. Inte fan har jag nåt bekymmer med sopstrejken.
    Det lyckades inte för alla, vidhöll Öberg med Pentan. När svärmor kom hemstapplande med flakmoppen och tre otömda säckar sopor, så dök det i samma ögonblick upp en skåpvagn från ett banankompani. Det var bara att öppna bakdörrarna och hyva in säckarna. Men just som jag skulle slå igen dörrn, gjorde den jävla bananbilen en rivstart och där satt jag på gatan till halsen i tre säckar sopor som trillade av. Och som jag, såg ut sen! Jag har aldrig klätt nåt vidare med gammal sallad i håret. 
    Det var värre för Bergman i 87:an, sa Pettersson, han försökte sänka 50 kilo sopor i Klara sjö natten till torsdan i förra veckan. Han hade dom i plastsäck med minst femton kilo sten som sänke. Just som han knuffade säcken i sjön, dök radiopolisen upp.
    — Visserligen är det mörkt, sa polisen, men vi såg nog att ni knuffade någonting i sjön.
    — Det var sopor, sa Bergman.
    — Prat, sa radiopolisen, det säjer dom alla, dom som knuffar motorcyklarna i sjön för att få ut försäkringen.
    Sen satt Bergman i förhör på Klara polisstation hela natten. Dom släppte honom inte förrän Bilregistret hade öppnat på morron och kunde bekräfta, att Bergman aldrig ägt nån motorcykel. 
    Nej tacka vet jag landet, där blir man av med soporna.
    Diskussionen avbröts av att Söderlundskan kom ut på förstukvisten och ropade att Söderlund hade telefon.
    — De e från Centralens effektförvaring, sa Söderlundskan.
    — Jag har väl inget otalt med dom? sa Söderlund.
    — Nej, men dom med dej. Polisen är där, för personalen på Centralen misstänkte koffertmord. Och det står ditt namn i botten på lådan.
    — Du skulle ha flyttat ut i förra veckan, sa Oskarsson på udden.
    — Du måste åka in till stan medsamma, sa Söderlundskan.
    — Ja ja, tjata inte, sa Söderlund.
    — Och, sa Söderlundskan, du kanske vill vara snäll att ta soporna med dej när du åker. . .