Spikar bäst som spikar sist
  nr 29 1979  
■■■ Det är en lustig ö vi bor på. Om nån känner sej ensam och vill ha någon att prata med är det bara att ta fram hammare och bräder och börja spika. Vips kommer det då personer och börjar prata.
    Öberg med Pentan började spika på en veranda i tisdags morse. Efter tio hammarslag var Söderlund i viken där.
    — Spikar du? sa Söderlund.
    — Ja, jag spikar, bekräftade Öberg med Pentan.
    — Ska det bli en veranda?
    — Just det, sa Öberg.
    — Det är för klena dimensioner på underslagen, sa Söderlund. Femtum/entum på högkant måste du ha. Annars håller han inte för en tango.
    Just då kom Oskarsson på udden och slog sej ner. Tuggade på ett grässtrå och sa:
    — Spikar du, Öberg?
    — En veranda, skyndade sej Öberg att säja för att förkorta samtalet.
    — Vad är del för jävla grammofonstift du använder? Sextum ska det vara!
    — Galvat, fyllde Söderlund i.
    — Ja, annars pallar den inte mer än ett halvår, nickade Oskarsson.
    Med två luriga plastbagar kom Pettersson med Archimedesen på uppgång från bryggan. Han ställde plastpåsarna ifrån sej, fingrarna knakade när han rätade ut dem och han sa:
    — Jaså, du spikar du, Öberg?
    — En veranda, upplyste Oskarsson.
    — En klen jävel, sa Söderlund. Fyrtums bjälklag och spik som är till för att foga ihop cigarrlådor med.
    — Du borde köra med tryckimpregnerat, sa Pettersson.
    — Jag stryker med Cuprinol innan jag lägger på däcket, sa Öberg och spikade sammanbitet. Sen blev det tyst ty Öberg antydde med mord i blicken att han inte var öppen för flera tips. Oskarsson på udden fann att det var dags att byta ämne.
    — Lill Babs är ruinerad, sa han. Jag såg det på löpsedlarna i Dalarö.
    — Jag har till och med läst det i tidningarna, sa Söderlund. Tjejen är alldeles pank.
    — Undra på det, sa Pettersson med Archimedesen. Vem skulle inte vara ruinerad efter tre månader på Berns? Själv blev jag ruinerad efter en kväll på Stadshotellet i Mariestad. Trettionio spänn för en sexa whisky!
    — Ullsten vill höja skatten igen, sa Oskarsson. Egentligen är ju det skakande. Men det har varit så tätt på given med skattehöjningar på senare år så det är ingen som orkar reagera längre.
    — Franske presidenten har flugit Concorde över Östersjön så att tavlorna ramlade ner från väggarna i hela Uppland. Folk trodde det var jordbävning.
    Husen stod och skalv.
    — På sätt och vis skönt att det finns någon politiker som kan skaka svenska folket, sa Söderlund i viken.
    Han fick gult kort. Det får vara någon klass på vitsarna även i juli. 
    Du kan väl för fan inte nöja dej med två spik genom bärlinan in i bjälkendarna! röt Oskarsson. Om du inte
fäller ändarna i linan, får du väl åtminstone köra med förband?
Öberg teg.
    — Har du tänkt på var du ska lägga skarvarna? undrade Pettersson med Archimedesen. Räcker det verkligen med en tum som underlag för två brädendar som möts?
   — Det räckte inte för Begagnade Bergman förra året erinrade Söderlund. Begagnade Bergman spikade veranda i fjol. Det var tjugo pers på invigningspartyt, bland annat Bergmans chef från stan. Det var ju illa att det skulle bära igenom just för honom. När stämningen var som högst dämpades glädjen av ett ångestskri. Gol-
vet hade brustit under Begagnade Bergmans chef, han stod i ett hörn och såg ut som en Toulouse-Lautrec med en grogg i näven.
    Han tog första Waxholmsbåt in till stan och var både skrapad och purken.
Öberg spikade och teg.
    Själv har man ju tvåtumsreglar i verandan, sa Söderlund.
    — Samma här, sa Oskarsson. Och entumsplank i däcket. Önskar dom stora elefanterna dansa rumba så kan dom med förtroende vända sej till mej.
    — Jag smällde upp min veranda på en påskhelg, skröt Pettersson med Archimedesen. Spikade stommen på påskafton, däcket på påskdagen och målade på annandagen. Det var femton år sen och han håller än. Det inte 
ens knakar i den.
    Öberg spikade och teg. Men plötsligt tittade han upp och sa: "Goddag, goddag, ja här är vi en god bit på väg!"
    — Jag kan se det jag, sa en herre som uppträdde i kostym och portfölj, tydliga tecken på att han var en typ från fastlandet. Det här ser ju bra ut. 
    Jag tror jag ska ta en runda runt ön och se om gäddorna är på humör, sa Söderlund i viken.
    — Man får väl pallra sej hem med varorna, sa Pettersson med Archimedesen och pinnade iväg med sina
plastpåsar.
    — Nähä, nu får man sno sej på om man ska hinna hem med sillen, sa Oskarsson, reste sej på darrande knän och borstade av sej och försvann bland buskarna med en viss fermitet.
    Gubbar på en ö får bråttom ibland.
    De möttes nere på stora bryggan. Pettersson sa:
    — En sån lömsk jävel!
    — Snudd på förräderi, sa Oskarsson.
    — Egentligen skulle han få äta upp det här, sa Söderlund i viken. Ta hit en sån där bakom vår rygg!
    — Öberg borde veta att gör man så här så kommer det ofelbart ut en inspektör till ön, sa Pettersson.
    — Tänk om han kollar oss andra, sa Oskarsson.
    — Då är det klippt, sa Söderlund.
    Säja vad man vill om Öberg med Pentan och hans veranda. Den kommer kanske att ha sina brister. Vi får väl se om den pallar för framtida tangoaftnar. Men en sak har Öberg som inte de andra har till sin veranda, han har sökt och fått byggnadstillstånd.
    Det finns dom som tanklöst utsätter både sej själva och andra för risker, sa Söderlund på kvällen när inspektören hade rest in till stan.
    Faran var över, ön kunde andas ut. Myggorna surrade in kvällsfriden över en skärgård där dagens kuling gått i välsignad blekhet över.