nr 22  1965               

■■■ Folk gör så mycket så här års. Folk målar båtar och går på kurser för att kunna navigera efter de där nya konstiga prickarna i skärgårn. Folk gräver i trädgården, förkovrar myllan och planterar små mystiska buskar. Folk studerar spinnfiskehandböcker och ränner runt i sportaffärerna för att skaffa sej ett riktigt kräset urval av flugor och spinnare.
    Folk ligger verkligen i. Själv ligger man i hängmattan. Orkar inte med nåt annat.
   Ibland undrar jag hur folk pallar för så mycket fritidsverksamhet som dom gör. Och hur hinner dom med alla handböckerna! Jag blir trött bara jag öppnar en.
   Rosenbuskarna på tomten t. ex. . . visst jag skulle ta itu med dom. Jag slog upp en handbok i ämnet. Där stod det att »jordar vars ph-värde är 6,5—7 inte behöver kalkas. Mycket mullrika jordar med lågt ph-värde som bör höjas eller hårda lerjordar med dålig struktur som bör förbättras, behöver ibland kalkning i samband med höstgrävningen ungefär vart 6—8 år. 20—30 kg bränd och släckt kalk per 100 m² torde vara lagom i de flesta fall. Mylla ner kalken omedelbart.»
    Puh! Visserligen finns det kalk i ett hörn på tomten (tomtägarföreningen gjorde ett gemensamt inköp) men jag gitter inte se åt den. Gånge denna kalk ifrån mej.
    Man bestämde sej i stället för att förkovra sej i fiskevetenskap, en verksamhet som har den fördelen att man kan bedriva den i hängmattan. Man upptäckte raskt en sak: Allt som skrivs om fiske handlar om spinnfiske. Alla fiskevetenskapare gör intryck av att vara födda med sinnrika spinnspön i händerna och i bok efter bok försöker de övertyga sina läsare om att de fått fisk på dessa spinnspön! Är det riktigt vettigt? När varenda människa vet, att det enda som går att få fisk på är metspö med flöte och daggmask! Den fiskehandboken jag fick med mej i hängmattan sa att March Brown är en fin laxöringsfluga för hela säsongen och med silverkropp är den jättebra för harr, Coachman är en mycket god kvällsfluga, i små nummer bra även för soliga dagar. Realflugor i olika kroppsfärger är bra för harr. Greenwells Glory duger också för både öring och harr, medan man bör pröva Silver Doctor vid mulet väder. Mallard & Claret är en god universalfluga och i mulet väder bör man också ha en viss framgång med Wickhams Fancy. . .
    Längre orkade jag inte förrän hängmattan genljöd av snarkningar.
    Apropå det här så har ett sällskap fiskefnattar i USA korat den bästa fiskehistorien. Var så goda:
    — Förra söndan, sa Ardy Mc Cover, fick jag en gädda som var över en meter. När frugan sprättade upp den hittade hon en portmonnä i magen på gäddan. I portmonnän låg det 75 cent och en papperslapp. På lappen stod det: »Pengar till pepparroten.»
    — Det var den värsta fiskarlögn jag hört, sa Phil Smith, nu la du allt till en massa!
    — Ja, medgav Ardy Mc Cover, det gjorde jag kanske. Det låg bara 50 cent i portmonnän.
   Tillfälligt vaken efter en stärkande hängmatteslummer bestämde jag mej för att rycka upp mej med lite sjömaning. Dom har skyltat om farlederna i skärgårn, i stället för rusk- och slätprickar som förr är hela skärgårn i sommar fylld med jättestora såna där pinnar som brukar pryda oliverna i dry martinis. Grannen lånade ut en handbok i sjömaning och man började förstås helt ambitiöst från början. Jag citerar:
»På mitten av råns längd bänslas en stropp med insplitsat kaus, på förkant av masten går en järntrådlejdare från rott till däck, på vilken kausen i råstroppen löper. Brassarna skäras genom enkla block i vardera rånocken och ena sladden göres fast vid ett krysshult akterut, den andra blir den halande parten. Kontrabrassar är enkla ändar gående från vardera rånocken genom enkla block på klyvarbomsnocken. Toppläntorna går från vardera rånocken genom enkla block huggna via eselhuvudet....»
    Där somnade jag. När ger dom ut en sjöhandbok på svenska?