Här är sommarens statussymboler! 
nr 30  1965

 I skärgårn har vi roat oss med att tota ihop en topplista över de vanligaste av sommarens statussymboler. Plastbåten hoppar vi över. Den är nästan banal numera. Den här listan toppas i stället av:
   1.Utegrillen: Folk har nu för tiden elektriska spisar i sina stugor, fina grejor med grillugnar med glasruta i luckan. Där innanför ligger fläsket och puttrar och det ser ut som i TV när Ria Wägner är i farten. Fast programmet i spisrutorna är om möjligt enformigare än i TV, bara kycklingar och entrecoter när man än tittar. Vem konstruerar den första grillugnen med ljud i rutan, lite putter och fräs blandat med musik?
    Trots att folk förfogar över dessa utmärkta spisar föredrar man att grilla utomhus. En och annan som inte är så petnoga med sin prestige lägger ett galler över ett par tegelstenar och eldar med kottar inunder. Människor som är kinkiga med att visa sin status köper utegrill, i år ska det vara en sån som går på hjul. Första gången jag mötte en på ön hoppade jag åt sidan, för jag trodde att det var ett smalspårigt lokomotiv som slitit sej och irrade herrelöst omkring. Men på lukten förstod jag att jag missförstått situationen. Så bra lönar sej ju inte järnvägs-trafiken att man eldar lokomotiven med oxfilé. Dessutom hör det väl till undantagen att det bakom lokomotiven går ett fruntimmer som skriker genom röken?
    — Hello friends, käket är klart!
    Utegrillarna har erövrat skärgårn. På varenda tomt går det tanter och skjuter grillokomotiv framför sej. Fast de är inte så lätthanterliga som folk tycks tro, lokomotiven alltså. Inne i Dalarö väckte en käring som förlorat kontrollen över sitt lok en viss munterhet. Hon jagade grillen nerför backen till bryggan, och hade inte en urinnevånare grabbat tag i maskinen just som den passerade, hade abborrarna nedanför bryggan sannolikt fått entrecote till middag.
  2. Vilstol på hjul : är sommarens andra stora symbol. Den är utförd i bambu och rotting och ganska lik grillokomotivet, i all synnerhet när det har legat en tant i stolen och stekt sej en hel eftermiddag. Söderlund i viken, som har en älskvärd förmåga att se det positiva i allting, säger att dessa hjulförsedda vilstolar är möbelindustrins svar på en urgammal folkdröm, nämligen den i visan beskrivna hågen hos manfolk att »ta en käring och dra till skogs och falleralla», vad det nu kan innebära att falleralla med fruntimmer i skogen.
  3. Hammocken: blommar på varje udde i skärgårn. Har folk ingenting att säja till om när det gäller hammockar? Finns det inget konsument-institut som kan ingripa? Jag, tänker på färgsättningen och mönstret i den vanligaste folkhammocken. Det har sålts hammockar i Sverige i mer än 15 år och fortfarande är dessa utemöbler klädda i samma hiskliga mönster och färger och läskiga fransar. En svensk genomsnittshammock ser ut som soffan på muggen i orientaliska harem. Inte för att jag ränner särskilt ofta på orientaliska harem men man vet ändå hur där ser ut, för man läste ju Vecko-Revyn på 40-talet när tecknaren Liling Nyström var som mest i farten.
  4. Utespisen:  Inte bara varje villa i Stockholms förorter utan snart sagt också varenda sommarstuga är numera utrustad ned utespis. Utespisens främsta uppgift är att suga in kall luft i nederkanten av kåken och blåsa ut varm luft rakt upp i luften genom skorsten, något som visat sej vara bra mot blåskatarr hos kråkor. Utespisen sätts in när sommarfamiljen har ledsnat på de andra symbolerna, den hjulförsedda utegrillen och den elektriska spisens fläsk-TV. Utlänningar som gästat vårt land återvänder hem och anförtror sina vänner att Sverige minsann inte är ett så präktigt utvecklat folkhem som folk inbillar sej, dom har t. ex. eldstäderna utanpå kåkarna och man ser hela familjen sitta och huttra kring spisen där dom trätt simpla korvar på pinnar för att försöka laga sej middag över elden.
  5. Badmadrassen:  är en gammal långkörare på topplistan över sommarsymbolerna. Första gången en badmadrass trafikerade vår vik vid Dalarö, det var strax före kriget, väckte den bestörtning på sina håll. En grosshandlare i ved & kol kom guppande på vågorna grensle över en sån där pumpad korv. En troende skärgårdsbonde sprang vit i ansiktet till skogs för han trodde han mött Jona, vilken segersäll styrde val-fisken mot stranden i två knop efter att nyss ha spottats ut ur dess buk. Den troende kom inte åter till bebyggda trakter förrän skallgångs-kedjan försäkrade att det stod Tretorn på valfisken.
    I dag är sådana valfiskar var mans egendom. Till madrasserna hör en sorts pumpar som man alltid tappar bort så att man i stället får blåsa upp madrassen. Det är jobbigt men det går. På tätt befolkade plager är det dock inte att rekommendera, framhåller Söderlund i viken. Han hade nästan blåst färdig sin madrass när en stor fet gubbe, som hade gått fel, la sej på den. Det var inte bara det att luften gick ur madrassen, det värsta var att den gick in i Söderlund. Jag har aldrig sett honom så stor.
    ― Håll i påkarna på'n, sa fru Söderlund, annars tror jag han lyfter!
    Söderlund åt ingenting på två dar. Han bara gick omkring och rapade och sa att han kände sej så mätt.

  6. Flytbryggan:  låg långt ner på listan i fjol men har klättrat uppåt stadigt. Det är dom där bryggorna som består av ett trädräck på frigolitpontoner och garanteras bära 500, kilo. Folk kommer på besök till ens strand och lägger till vid bryggan. Just som de sätter foten på den och man säjer välkommen så sjunker dom ner till knäna i vatten.