Sverige är fullt av slocknade spisar...
                                 
nr 33 1974  
•••• Vår Herre gav oss i alla fall somliga kvällar. En kväll, när västanvinden höll tyst på sej så pass, att vi kunde sitta i bersån och fjärden låg blank som ett oljeutsläpp, menade Söderlund, att nu när Öberg med Pentan ska bygga en ny stuga, så ska han inte bry sej om någon öppen spis.
    — Öppna spisar, sa Söderlund i viken, är det fånigaste som människan hittat på. Sverige kryllar av öppna spisar. De har alla en sak gemensamt, det eldas aldrig i dom. Om nån försöker, går det åt helvete.
    Karln har fullkomligt rätt!
    Ibland kan man ju undra varifrån folk har fått sitt öppna spisdille. Människor i städer älskar öppna spisar. Det finns spisar som liknar små tält i betong, det finns spisar som ser ut som de där kurerna kring slottet, där högvakten brukar stå och gäspa, det finns spisar som påminner om såna där stenrösen som visar en rätt på Kungsleden. En gång såg jag en spis med en cirkelrund öppning, en fågelholk för flugsnappare på 80 kilo.
•   Personligen misstänker jag, att dessa spisar är murade monument över storstadsmänniskans längtan tillbaka till sitt bondska ursprung. Dom som inte for till stan för att bli disponenter utan blev kvar på landet, dom har inga öppna spisar. Dom har elektronugnar och infraramper.
    Mitt livs första öppna spis mötte jag på 40-talet när vi flyttade ut till stockholmsförorten Traneberg. Till lägenheten hörde en öppen spis som mest var en murad hylla på väggen med en röklucka i fonden.
•   Gubben far köpte en säck björkved för att premiärelda. Det var luciamorron 1941. Nog brann veden, men röken hittade aldrig luckan i väggen utan spred sej i vardagsrummet. Snart såg vi knappt radion, en fyrarörs Stern & Stern som stod mitt i röken och gapade rapporter om den tyska arméns framryckningar. Gubben far krängde på sej gasmasken han fått i Hemvärnet. Hans hustru tog sej åt hjärtat när de möttes i hallen. “Herre gud så du ser ut Oscar! Blev det så sent i natt?”
    Sedermera visade sej det dåliga draget bero på att målaremästare Björklund, tre trappor upp, hade fått ett nytt hembiträde från Medelpad. Flickan hade langat soppåsen i den för hela huset gemensamma rökgången. Hon var från landet och trodde att rökluckan i den öppna spisen var det där sopnedkastet som hon hört så mycket talas om. I Medelpad fanns inga öppna spisar, förklarade hon. Där körde man med kakelugn, med betoningen på “ugn”, eller järnspis.
    Flickan fick ihop det med en musiker “hemifrån” som lirade fiol på ett fik i Drottninggatsbacken. Denne Fränstas Jascha Heifetz befriade målarmästarn från hembiträdet genom att gifta sej med henne. När de for i väg i gengasbil på bröllopsresa till Katrineholm, drog familjen Björklund en suck av lättnad. För så småningom hade det krupit fram att flickan hade pulat sopor i rökgången i elva veckor och nästan var uppe vid skorstenen. Sotarn svor förstås en vers. Han drog ut soporna genom spisen hos Englunds på nedre botten och fick ihop fyra säckar innan det blev drag.
    Sen har man ju mött andra öppna spisar i sitt liv. Men ingen som det har brunnit i på allvar.
•   I många av dem har ägarna helt ambitiöst staplat opp en liten pyramid av vedträn, men i botten på pyramiden har man gömt en elektrisk glödlampa inlindad i cellofan. Vid högtidliga tillfällen har man anslutit spisen till nätet och brasan har kastat sitt gredelina sken över gästerna.
•   En gredelin byrådirektör på Kammakaregatan hade t.o.m. kompletterat anläggningen med en fläkt som fick röda och oranga plastlågor att fladdra i den trolska belysningen. Framför spisen satt byrådirektörn med en Dry Martini i handen, såg ut som en rädisa i plåten och sjöng “Helgdagskväll i timmerkojan” med klar röst. Han sjöng ännu medan jag tackade och gick. Förmodligen drog han sej senare in i sängkammaren och knöt sej med Uppblåsbara Barbara.
    Det finns sannolikt en miljon öppna spisar i Sverige, spridda på hotellvestibuler, fjällpensionat och privata gillestugor.
•   För det mesta står det en bucklig kopparhink med några torra björkkvistar i gapet på den öppna spisen.
•   I Ånge observerade jag att en pensionatsvärd hade ställt färg-TV i spisen. Det såg rätt livat ut, särskilt en gång när dom visade en eldsvåda i Rapport.
•   I Örnsköldsvikstrakten hade en motellägare lyckats samla alla gästerna kring den öppna härden genom att där placera etablissemangets enarmade bandit.
•   I Hede i Härjedalen såg jag en gång en spis som var sotig inuti. Det påstods bero på att nån tokig stockholmare hade varit där och försökt grilla en korv.
•   Från Karlstad rapporterades häromåret, att man ännu hade några öppna spisar kvar på resanderum men i ett av stadens äldre hotell. En herre från Linköping hade vid uppvaknandet observerat, att det stod ett par gamla smutsiga dojor i spisen och försökt tutta eld på dessa med hjälp av en ask tändstickor och en hopknycklad lokaltidning.
    Rummet fylldes genast av otäcka svordomar, ty dojorna satt på en sotare som just fejade skorstenspipan.
    För att nu inte tala om alla dessa öppna spisar som inte är äkta utan fejkade dekorationer, utförda i masonit! Dom hade en sån i en bygdegård här ute i skärgårn, berättade Söderlund. När ett slutet sällskap hyrde lokalen för att en kommunalpamp skulle fylla dels 50 år, dels sina vänner, så var det nån som vid vickningen tyckte att han frös. Det låg som vanligt fyra vedträn och en glödlampa i röd cellofan på härden. Den frusne kastade in en tändsticka för att bättra på fyren. Sen blev det varmt i 45 minuter. Det tog inte längre tid förrän hela bygdegården var nedbrunnen.
    Således sa vi till Öberg med Pentan, bör du tänka dej för innan du bygger öppen spis i nya kåken.