Tennis är en sport för män i svårt. . . 
          nr 31  1974                 
■■■ Just som vi alla på ön trodde att Vår Herres batterier råkat ut för en kronisk kortslutning så kom solen. Och mitt i solen, mitt i industrisemestern, så bröt tennisen ut.
    Säja vad man vill om gubbarna på ön dom hänger i alla fall med.
    Dom har spänt två gamla abborrnät mellan ekarna på gräsplan utanför Jonssons, just där midsommarstången brukar stå. Där står Söderlund i viken och smashar som en ung Panatta fast farfar han är. Och Öberg med Pentan är lika orörlig vid baslinjen som Leif Johansson.
  Pettersson med Archimedesen, som hade vetemjöl hemma och kunde krita linjer, blev domare. Han sitter på en stege och skriker:
    — Advantage Öberg!
    Öbergs stuga ligger alldeles vid banan och fru Öberg duckar varje gång Öberg skriker “out”. Söderlunds racket har legat på vinden i tolv år och blivit lite skev. I profil ser den ut som en av John Ericssons första propellrar. Den ger sagolika skruvar. Ingen kan förutsäga var bollen ska hamna, allra minst Söderlund själv. Skriker dom “out” är det bara att kasta sej. Under morgonpasset i söndags fick Öbergs svärmor en perfekt söderlundlobb i morronkaffet. Kaffet stänkte vida kring och Öbergs svärmor var prickig i hela ansiktet. Varje kvinna som ägnat tid och möda åt dagens makeup, vet vad det innebär att bli prickig i ansiktet klockan nio på morron. Den stackars damen visade upp sitt ansikte och sa:
    — Vad ska det här föreställa? 
    — Mickey Rooney, sa Pettersson,
    — Vad är det egentligen herrarna håller på med?
    — Tennis, sa Söderlund.
    — Tennis vet jag vad det är, sa damen, för TV har jag. Men aldrig har jag sett nån i Båstad bli prickig av'et.
    — Svärmor får skylla sej själv, som fikar på centre courten, sa Öberg.
    — Hade jag smashat, sa Söderlund, hade det inte blivit nåt morronkaffe alls. Jag har en dödande smash.
    Tennisen föder hårda män, det är ingen sport för känsliga typer.
    Begagnade Bergman kom sättande för att öppna diskussion sen Oskarsson på udden prickat Bergmans tax i aktern med en glödgad forehand. Taxen ylade hem och skvallrade och Bergman var blixtförbannad. Men Oskarsson snurrade nonchalant på racketen, betraktade Bergman med isande förakt och sa genom mungipan:
    — Hetsa inte upp dej, grabben, sa Oskarsson, du går bara ner i vikt.
    — Fifteen — love, sa domare Pettersson.
    — Att slå en hård boll på en tax, det är ju djurplågeri! väste Bergman.
    — Har'u gummiklackar på skorna? undrade Oskarsson.
    — Ja hur så?
    — Ta då och studsa ända in i aftonsången! sa Oskarsson.
    — Thirty — love, sa Pettersson.
    — Ett sånt ärans avskum! skrek Bergman.
    — Det har jag alltid tyckt, sa Oskarsson. Varför inte gå in för en pudel i stället?
    — Forty — love, sa Pettersson.
    — Fy fan, sa Begagnade Bergman, jag ångrar att jag nånsin tilltalade dej!
    — Uppriktigt sagt, sa Oskarsson, så har du aldrig tilltalat mej!
    — Game Oskarsson, sa Pettersson.
    Sen slog han Söderlund i tre raka set och Söderlund gick hem och la racketen i press över natten.
    Som sagt, tennisen föder hårda män.
    Men Öberg är inte hård. När han torskade mot Oskarsson med 6-8 i avgörande set, sjönk han ihop som en tom badmadrass och tog sej åt hjärtat.
    Söderlund i viken sa, att Öberg med Pentan saknar framtid inom tennisen. Han hade det för bra när han var liten.
    — Sillmjölkar som blev bortskämda av pappa och mamma när dom var små och fick allt som dom pekade på, dom kommer ingen vart inom tennisen, menade Söderlund. Detta är en sport för tuffa män som fostrats med rågmjölsgröt och spö när dom var små.
    Det uppgav sej Söderlund ha hört någonstans.
    Helst skulle dom ha vägglöss i utdragssoffan också, sa Oskarsson.
    — Och en farsa med tbc, sa Pettersson.
    — Och en morsa som städade trappor när hon var klar med utbärningen av morgontidningarna, sa Oskarsson.
    — Och så fick dom jobba kvar i stan medan kompisarna åkte på kollo om somrarna, sa Söderlund. Åtta spänn i veckan för att köra schasbåge på Söder.
    —Och lämna fem hemma å behålla tre för att gå på Bio-Kino för, sa Pettersson.
    Slas och Gustaf, Rune Eriks och Janne Halldoff hade det taskit. Halldoff hade det så taskit i Vecko-Revyn en gång. att jag föll i gråt, sa Söderlund.
    — Men nån tennislirare blev han aldrig, sa Öberg som återfått krafterna. Vad är det herrarna står och snackar för blaj? Skulle man bli bra på tennis bara för att man hosta och vältra sej i vägglöss när man var liten? Lägg av. Kisarna på Söder var så undernärda, att det enda dom orkade hålla i var en pingisspade.
    Nej sa Öberg, tennis har alltid lirats av miljonärsglin som aldrig har behövt jobba utan kunnat kuska jorden runt å bara lira.
    — Mådä, sa Söderlund.
    — Fast, sa Öberg. det kan vara svårt att vara son till en miljonär också. Jag kände en som va't. Han hette Isidor och gubben hans hade gett sej bäng på att grabben skulle bli storstjärna i tennis. Det var Båstad stup i kvarten år ut och år in och på läktarn satt alltid gubben och gapa när Isidor lira. När Isse var arton bast fick han gå en viktig match med kungen å Wallenberg å två tusen people till på läktarna, Men nerverna paja på Isidor, motståndarn körde över killen i tre raka set. Då lipa Isidors farsa och bua åt Isidor. Då gjorde Isse det enda raka. Han gick opp på läktarn och drog racketen över roten på gubbfan. Och medan den rika farsan satt där med racketen kring halsen gick Isidor till sjöss och blev som en människa.
    Man behöver inte ha tbc och vägglöss för att ha det svårt. Isidor hade det mycket svårt. Men någon tennisspelare blev han inte för det, sa Öberg
    Det tog vi en femsetare på.