Tjugo rim, men inget duger till Kristin...
                                 
nr 53 1976  
■■■ Mörkret lägger sej tidigt kring ön så här kvällen före jul. Att titta ut genom stugfönstret är som att läsa ett karbonpapper. Nordosten hade vräkt snö över holmen hela dan, men kvällen blev fridfull och ren. Söderlund hade eldat opp bastun med spricktorr björkved och inbjudit till gubbarnas afton.
    Och där kom dom lullande genom mörkret, Öberg med Pentan som man känner igen på fotogenlyktan han envisas att lysa sej med på tolfte året. Jag tror inte att Öberg någonsin ägt en ficklampa. Där kom Pettersson med Archimedesen skramlande med ölburkarna i plastpåse. Där kom Oskarsson småsvärande på skånska varje gång gummistövlarna tappade fästet i blötsnön.
    Det var 88 grader på översta laven där alla satt och gnuggade sej på fläsket, alla utom Öberg som inte fick plats. Han såg betryckt ut.
    — Är du tjurig för att du får sitta därnere? sa Söderlund. Jag satt nere förra gången. Vi kan byta i halvtid.
    — Nej, de är inte det, sa Öberg, jag grubblar. Va e de för en niding som har hittat på att man ska skriva rim på julpaket? De finns väl inge rim på brödrost? Kristin blir härsken om hon inte får rim. 
    Kristin är Öbergs 71-åriga svärmor, en förtjusande men mycket bestämd madam som för det mesta befinner sej på resande fot (det säjs att hon far till Mallorca och Las Palmas och lever loppan för ATP:n) men tillbringar sina jular på ön sen 14 år tillbaka.
    — Klart att Kristin ska ha rim, sa Söderlund. Vi får tänka ut nåt. Vad säjs om nåt sånt här:
    "Vetebröd och marmelad gör en gammal käring glad". Öberg suckade, men Söderlund gav sej inte. "Den här ska du koppla till nätet när du vill ha något ätet"
    — Inte Ekelöf precis, sa Öberg.
    "Nu blir det jädraranacka stuns på svärmors macka", sa Söderlund.
    Det ska va aktuellt och bra, sa Oskarsson på udden. I den här stilen: "Den som röstar på Fälldin rostar också med Kristin"
    — Fy fan va dumt, sa Pettersson med Archimedesen och föreslog nåt mera konkret: "Sega bullar kan du fimpa intet är som rostad limpa".
    — Då ser hon ju på rimmet vad det är i paketet, invände jag. Det är inte särskilt begåvat. Lite mera gåtfullt måste det vara. Vad säjs om: "Tjo, lilla svärmorsgumman, nu blir den solbränd, kardemumman!" Blä, sa Oskarsson på udden.
    — Nej, det ska va nåt som anspelar på frukosttimmen, det är ju då man rostar bröd. Så här va: "Just som solen rinner opp det brinner i långfrallans topp"
  Öberg suckade. Han förkastade både Petterssons muntra "Hejsan svejsan, sa Kristin, stoppa limpan i maskin" och Söderlunds, som jag tycker, rätt begåvade "En fralla fralla för en" och min specialbegåvade med släng åt Socialstyrelsen "6-8 skivor om dan utan den här, som smakar fan"
    Rimma själv då, muttrade Söderlund och gick ut på bastubron för att rulla sej ett varv i snön. Han var magnifik där han stod och rök av ånga i ytterbelysningens sken. Han kom in igen och var lyrisk:
    — Detta är livet, sa han. Stå på bastubron och ryka och dricka öl och pinka i havet utan att behöva hjälpa till med händerna, det är livet. Har ni kommit på nåt?
    Pettersson hade just blivit refuserad med "Grillar du din fralla gillas du av alla".
    — Den var ju ganska bra, sa Söderlund, fast inte så bra som den jag kom på därute. Hör: 
    "Mackan kommer opp, med ett litet hopp, samt ett ljudligt plopp 
     Håll undan dock din knopp, så du inte får en sittopp, i stället för dopp"
    — Fel på metern, fel på rytmen, fel på allt, sa Oskarsson.
    — Det är det som gör den så skön, sa Söderlund och satte sej på nedersta laven för Öberg hade snott platsen däruppe.
    — Ett rim ska ha en moral, sa Oskarsson, som t ex det här:
    "Av brödet blir man ofta fet, därför bör man rosta det
     sånt gör man numer som svärmor vet, med elektricitet"
    — Komma dragande med stöldgods från Tatuerarvalsen! fräste Öberg. Och Pettersson pep i hörnet: "Essike dessike lonton tonton vi firar varandra med NK-konton"
    Det blev bu på den och Söderlund försökte med en rolig variant:
    "Det blir sprätt på det dagliga bröt 
     om du först ger skivan en stöt"
  Oskarsson bidrog med "Starta mojängen, full rulle, gulle! Och mackan smakar som var bulle skulle"
  Jag försökte med: "Färskt och degigt bröd, det kan bli din död, fet och däst liksom en prost blir man dock inte av toast".
    Och nog tyckte vi att Söderlunds sista grej var ganska klockren i tonträffen:
    "Marmeladen ska från denna stund
     vila på en knaprig grund"
    Men Öberg tyckte att den var för hejig, liksom Petterssons förslag:
    "I en godare macka du aldrig hållt
     än den som fått 220 volt"
    Inget blev godkänd och fem svettiga, refuserade men rödblommiga poeter gick åt var sitt håll i mörkret.
  Några dar före julafton var Öberg glad igen. Han hade kommit på rimmet, det enda och geniala. Han trodde att svärmor Kristin skulle komma att uppskatta det när julafton stundar. Det tror inte Pettersson med Archimedesen att hon gör. Han har varit inne och smygläst på paketet. Där lär stå "Med den här, gamla sugga, blir det enkelt att tugga"
    God Jul på er alla och må Vår Herre hålla sin hand över Öberg.