Vad ni än gör, så gör det inte själv. . .
   Manus donerat av Gits efterlevande.    

■■■
Det bor hundratusentals sommarmänniskor på de 28 000 öarna i Stockholms skärgård. Dessa har en förtvivlad tanke gemensamt. De tror, att de kan klara allting själva.
"Gör det själv " var en paroll som föddes på 50-talet och glömdes rätt snabbt av folk som försökte.
   Men bland sommarfolket i skärgården hålls tanken levande.
   Öberg med Pentan, som ska mura skorsten, fnyser när man rekommenderar en fackman för jobbet. Öberg ska mura själv. Skorstenen blir inte alldeles rak, ser mera ut som ett frågetacken
när den är färdig. Det är inte det värsta, det är inget drag i den. Öberg har nämligen under arbetets gång spillt så mycket bruk inne i skorsten, att den blivit massiv. Ingen piprensare i världen kan få drag i den pipan.
   Det slutar som vanligt med att Öberg ringer en fackman som river eländet och murar som man ska mura.
   Pettersson med Archimedesen ska dra in elvärme i kåken och fnyser föraktfullt när man rekommenderar en behörig entreprenör. Pettersson drar kabel och kopplar dosor i tre dar. När han vrider på elementen, börjar brödrosten att spotta limpskivor. Då insmyger sig misstanken att Pettersson kopplat fel någonstans. Elementen blir inte varma, men barnen kommer sättande och berättar att mulltoaletten står i lågor.
   Det slutar med att Pettersson ringer på en fackman.
   Inte nog med att våran ö myllrar av krya gubbar som tror att dom kan, det finns såna som tror att dom kan mycket bättre än alla grannar och dom är värst. En sådan är Hans Greger Ågren, en illa tåld person som alltid ska lägga sig i.
   — Haha, skrattar Hans Greger Ågren när vi har kopplat reglagewirarna fel i aktersnurran så att båten bara går baklänges. Så här gör man!
   Mallig och överlägsen mixtrar Hans Greger Ågren i två minuter sen går snurran som han ska.
   — Haha, skrattar Hans Greger Ågren när det blir motorstopp i gräsklipparn. Så här gör man.
   Mallig och överlägsen mixtrar han i 30 sekunder och gräsklipparn smattrar igång och går så att man knappt hinner med.
   — Haha, skrattar Hans Greger Ågren när man sår gräs om våren, låt mej fixa det där.
   — Inte alls, dra åt skogen, fräser man sammanbitet och sår gräs allt vad man orkar. I juli står man där och undrar vad man ska ta sej till med 140 000 rädisor.
   Ingen tycker om denne stöddige Hans Greger Ågren, som inbillar sig att han kan allt och dessutom har rätt i sin uppfattning.
   Öberg med Pentan, Pettersson med Archimedesen och jag lät borra brunn och fick 150 timliter på 44 meter. Det kom ut massor av prylar från stan - hydrofortank, pump med motor, en hel låda med mysko prylar som kallades för tryckströmbrytare, motorskydd, säkerhetsventiler, bottenventiler, backventiler, nivårör och grenrör och blånor och åtta kilo muttrar och muffar och rörstumpar.
   — Det där kan jag fixa, sa Hans Greger Ågren. Icke, sa Öberg, vi klarar oss själva. Stick så det dammar!
   Vi satt på
backen i fem timmar utan att komma någon vart, det var strängt taget inga gängor som passade ihop. Pettersson med Archimedecen blev allt mindre salongsmässig i sitt språk.
   — Det ser ni väl för fan
pojkar, att den där jäveln ska gå den fan och att den där fan ska gå den jäveln . . .
   Men ingen jävel ville gå på någon fan.
   Det slutade med att vi ringde efter en fackman. Han hette Lundgren och kom med tolvbåten från stan. Lundgren drack två pilsner och sa, att
hydroforen kunde han nog fixa, men pumpen var Strömbergs avdelning, Strömberg på Södermannagatan.
   Strömberg kom, Strömberg drack två pilsner och fixade pumpen. Men tryckströmbrytaren ville han inte ge sig på, hade ingen behörighet för det elektriska. Det var Arvidssons avdelning, Arvidsson på Lilla Nygatan.
   Arvidsson kom, Arvidsson drack två pilsner och Arvidsson fixade det elektriska. Men att koppla ihop pumpen och hydroforen, nej det var inte hans avdelning. Sånt sköter Ludvigsson i Solna.
   Ludvigsson kom, Ludvigsson drack två pilsner och fixade det mesta. Nu satt allt ihop - pump, hydrofor, motor, kranar och rör. Men gick gjorde det inte. Varför?
   — Inte vet jag, sa Ludvigsson och avreste till staden med norrgående ångbåt. Vi stod på bryggan och suckade. Öberg sa, att nu hade vi inte pilsner kvar till mer än två fackmän till.
   — Någon, sa Pettersson med Archimedesen, måste väl kunna rubbet? Det måste väl i denna förbryllande rörmokarvärld finnas en gubbe om är allround, en som behärskar både hydrofor och pump och motor och det elektriska?
   — Vi får bjuda ut hela rörmokarförbundet om det kniper, sa jag.
   
— Så mycket pilsner finns inte, sa Öberg.
   Pettersson gick till telefonen för att ringa våran kansultbyrå i stan för att få tips om någon som var allround.
   — Tja, sa konsultbyrån, visst finns det. Men dom är väl på semester hela bunten. Jag har en här, men han är väl knappast hemma.
   — Vi hämtar honom med flyg, tåg eller båt, bara han finns, sa Pettersson.
   — Han håller till nånstans i skärgårn, sa konsultbyrån.
   — Så mycket bättre, sa vi.
   — Han heter Hans Greger Ågren, sa konsultbyrån. Ring, honom.
   I helvete heller!