Vad tar ni med till en öde ö?
                                              
  nr 35  1970               

■■■ Häromdagen ringde TV-tidningen ut till skärgården och frågade om jag ville vara med i en enkät. Frågan lydde: “Vilka tre saker skulle ni ta med er till en öde Ö?”
    Att dom bara ids!
   Jag tror det var 1942. Social-Demokratens redaktion vid Norra Bantorget. Ett stort hörnrum med hänförande utsikt över fyra bussar från Duvbo. Mitt på golvet ett jättelikt jalusibord. Vid bordet Torsten Larsson, tidningens bistre redaktionssekreterare med högar av sönderklippta tidningar framför sej. In från höger den 17-årige journalistvolontären Olsson som säjer:
    — Jo redaktörn, jag tror att jag har kommit på en rolig idé till en enkät! Man ringer en massa kända människor och frågar vilka tre saker dom skulle vilja ta med sej om de tvingades leva på en öde ö i Atlanten. Valet av grejor skulle säkert kunna avslöja ett och annat om de kända personerna. . .
    Han såg på mej med någonting brustet i blicken, la suckande ifrån sej den långa saxen och sa:
    — Men snälla Olsson, visst är vi tacksamma för att ni springer här med idéer och uppslag, men vi kan väl inte svälja vad som helst!
    — Jag tyckte att det var en fin idé...
    — Ja, Olsson, det tyckte jag också när jag framkastade den första gången 1915 på våren. Olsson förstår, att den där enkäten om den öde ön, den har alla tidningar i detta land gjort femton gånger var. Originellare är den inte.
    Det kändes som en senkommen upprättelse att tidningar ännu 1970 ringer folk och frågar vad de önskar medtaga på öde öar.
    Vad svarade du? undrade Söderlund i viken.
    — Ingenting, sa jag, jag kunde inte hitta på nåt.
    — Det var svagt, sa Söderlund.
    — Ytligt sett ja, sa Oskarsson på Udden, men ju mera man tänker på problemet, desto krångligare blir det. Finge man välja tio, femton prylar skulle det vara enkelt, men bara tre!
    — Problem? sa Söderlund. Det är väl för fan bara att ta med sej en låda brännvin, ett brännglas och en ärtig nymfoman så kommer man att få det toppen.
    — Brännvinet och nymfomanen kan jag förstå, sa Oskarsson. Men brännglaset...?
    — Bättre än tändstickor, sa Söderlund. Tändstickor blir våta och förresten så tar dom slut.
    — Man kunde kanske gå in för en Ronson, sa Öberg med Pentan.
    — Om det funnes nån som fungerar ja, sa Söderlund. Nej, inget slår brännglaset. Det är bara att sätta en fimp i mun och rikta glaset mot solen så slår det eld.
    Tjänare, sa Oskarsson. Jag kan se dej sitta där röksugen som fan och rikta ditt fåniga brännglas mot en mulen himmel!
    — Mulna dagar tänder jag cigarretterna på elden, sa Söderlund. Man måste ha en eld. Det är det första man fixar. Sen skickar man ut nymfomanen att skaffa krubb. “Vart ska du gå lilla fänta? Ut och plocka nötter, kan du tänka, du når inte upp lilla fänta. Jag stiger på en sten. kan du tänka. . .” Det där lärde man sej redan i första läseboken. Och medan tjejen plockar nötter, stannar jag hemma och underhåller elden.
    — Du är optimist, sa Pettersson med Archimedesen, jag tror att du får svårare att underhålla elden än du tror, du får vara glad om du hinner med att underhålla elden i nymfomanen.
    — Varför slösa bort allt krut på ett brännglas? sa Oskarsson. Om man bara får ta med sej tre prylar, så förstår jag inte varför man ska offra en av tre dyra chanser på ett brännglas?
    — Det ligger något i vad du säjer, medgav Söderlund. Man kan stryka brännglaset och gå in för en nymfoman med starka glasögon. Låt oss sätta in en annons under “Personligt” i DN: “Närsynt nymfoman sökes för ev. äkt. Svar till Öde, Stockholm ö?”
    — Sen blir det väl lite enformigt med bara nötter? sa Oskarsson. 
    — Bara nötter? sa Söderlund. Vem farao har påstått att käringen ska ränna omkring efter bara nötter. Det finns ju fisk i sjön och villebråd i skogarna. Grillad lama ska vara toppen. Robinson Crusoe var en knickedick, så vitt jag förstår. Han hade lamadjuren till att hångla med. Jag skulle knacka dom i roten och göra prickig korv av dom.
    — Nja, sa Oskarsson, det låter ju bra, men praktiken är alltid svårare än teorin.
    — För bortskämda fantasilösa skåningar som dej ja! Men för oss praktiska killar som gillar att leva nära naturen uppstår inga problem. Herregud, fisk i sjön, kött i skogen, fåglar i trädtopparna och nötter och rötter och bär och fan och hans mormor... sitter man mitt i denna rika tillgång på livsmedel och svälter ihjäl, då är man nog inte riktigt klok!
    Farsan sa Söderlund j:r. Ro hit med 250 spänn!
    — E'ru inte klok! sa Söderlund. Vad ska du med 250 spänn till!
    — Jag ska in till Dalarö och hämta sylarna som morsan har beställt i snabbköpet
    — 250 spänn för en lördag-söndag! sa Söderlund.
    — Gå ut och knacka en lama i roten, sa Oskarsson.
    — Sluta handla i snabbköpet, sa Öberg, Plocka lite nötter och dadlar i stället.
    — Just det, sa Pettersson, simma ut och plocka lite gädda och laxöring till middag. Brännglaset får du låna av mej.
    — Håll käften, sa Söderlund.