Vädret är som en gammal hankatt!

nr 30 1968
 "Förbannade lågtryck", sa Oskarsson på udden och blickade ut över en skärgård där nästa regnskur förebådades av ett blygrått skydrag över vattnet som kom vassarna att buga sej som en armé av ödmjuka kineser. "Fortsätter det så har så åker jag hem till farsan i Skåne och firar resten av semestern."
    Vädret, sa Söderlund i viken, är egensinnigt och självständigt som en gammal
hankatt. Hur man än siar, hur många meteorologer som än matar datamaskinen med observationer, hur man än försöker påverka det genom att slå på regntrummor eller skicka upp atomladdningar i stratosfären, så blir vädret som det själv vill. Om man tror att man ska undgå oväder genom att åka till Skåne, så är man antagligen ovanligt enfaldig eller också är man skåning.
    Medge, sa Söderlund, att vädergubbarna på TV aldrig har haft så fel som denna sommar. Ena dan säger dom att ett högtryck är på väg från sydväst och att vädret i östra Svealand ska bli ett toppväder för alla semesterfirare. Dom har knappt hunnit säga det förrän högtrycket gör en tvär gir vid Enköping och sticker till Norge så att regnet står som ett draperi utanför våra fönster. Andra dan säjer dom att ett lågtryck är på väg mot oss från Ryssland i raska dagsmarscher. Och vad händer? Jo, när man drar upp rullgardinen på morron så skiner solen så man blir brun som en neger. Hur var det inte den där stekande veckan före midsommar? Man höll på att bli förvandlad till träkol. Jag minns väl när jag räckte fram en krona till tanten i korvkiosken på fastlandet. Hon sprutade hela pekfingret fullt med senap för hon trodde det var en nygrillad korv. Men jag klarade mej från ketchupen.
  Orsaken till att vi vet så lite om morgondagens väder är den, sa Söderlund, att vi har så många olika metoder när det gäller att förutsäga det.
    En moster i Svenljunga har ögon som
rinner varje gång det drar ihop sej till nordlig vind. Att dom ibland rinner därför att hon håller på att skala lök, faller henne aldrig in.
    Gamle John på ön spår väder med bena. Det drar ihop sej till lågtryck och
regn, klagar han bittert. Men så fort man slår på honom en sup, så mår han bättre och spår solsken tills han får en till.
    Begagnade Bergman har en farbror
vars kängor knarrar när det ska bli torrt väder.
    Öberg med Pentan säjer att det ska
bli kallt därför att svalorna flyger lågt. Men hur var det den där veckan före midsommar när vi hade värmebölja? Svalorna flög så lågt att dom hade skavsår på magen, men det blev inte kallt för det.
Men, invände Pettersson med Archimedesen, ett säkert tecken har vi i alla fall vi som bor i Östersjön. När vattnet sjunker så betyder det högtryck. Det ökade
lufttrycket, pressar ut vattnet genom Öresund.
    — Blaj, blaj, sa Söderlund. Häromåret sa Vaxholmsgubben i en tidning att han kunde förutsäga kommande högtryck genom att iaktta en sten i Norrström. När vattnet sjönk så att stenen blottades så var det högtryck på gång! Han hade tydligen inte kläm på att vattenståndet i Norrström reglerades av en kommunalarbetare, som sköter dammluckorna under Riksbron. Och hur duktiga kommunalarbetare vi än har i landet så inte kan dom förändra vädret.
     Smörja, sa Oskarsson på udden. Ni pratar smörja, pojkar. Reumatiska ben, vattenstånd och svalor med skavsår på magen, sånt hör till förfluten tid till. I dag har vi ju för hundra gubbar vetenskapsmän på området, omsorgsfullt utbildade meteorologer som kan det här...
    — Men dom har ju tippat fel hela sommaren! sa Söderlund. Putte Kock är ju ett orakel jämförd med dessa väderleksgubbar som varenda kväll står i TV och pekar åt helsike med sina pekpinnar! Inte för att man kan begära att dom ska ha hundraprocentigt rätt jämt, men så där en sex rätt borde väl ingå som anställningskrav.
    — Även vetenskapsmän kan ju falla offer för den mänskliga faktorn, sa Oskarsson.
    — Absolut, sa Söderlund. Den mänskliga faktorn måste man räkna med. Fråga, mej, jag som gjorde en lov på arton sjömil för att segla runt en blåsvart åskfront över Mysingen, ända tills jag upptäckte att det var en oljefläck på solglasögona. Hur putsar dom egentligen glasögona på väderlekstjänsten.
    — Man kanske skulle bli meteorolog sa Öberg med Pentan. Det låter som ett ganska fint jobb. Bara sitta i en stol om dagarna och kika på molnen och gissa.
    — Aja, sa Oskarsson, man ska skriva väderleksrapport också. En sån där översikt över förutsättningarna för morgondagens väder byggs på tiotusentals väderleks observationer världen runt, små gubbar som mäter vindstyrka, molnhöjd och nederbörd och ringer in resultatet.
    — Larv, sa Söderlund i viken. Jag minns väl när vi hyrde på Möja och hällde en halv pilsner i regnmätaren för väderobservatören där. Han ringde in biran till stan och dom gick på't, radion babblade om en uppseendeväckande lokal nederbörd i skärgårn på kvällen. Tänk om tio tusen killar slog var sin halv bira i världens alla regnmätare, vilket hälla det skulle bli! Varenda människa skulle börja snickra sej en Noaks ark för att överleva syndafloden.
    — Utom killarna som sprang och skvätte bira, sa Öberg. Dom bygger sej nog en flotte av engångsglasen.
    Det enda man kan lita på är barometern, sa Söderlund. Den pekar på g i "Ostadigt" just nu, närmare bestämt 766 mm.
    — Menar du din barometer? fnyste Oskarsson.
    — Ja, sa Söderlund.
    — Den som du köpte på Domus i Handen för trettio spänn?

    — Och den litar du på? sa Oskarsson.
    — Ja, sa Söderlund. Först gick jag in
på Domus och kollade alla trettiokronors barometrarna. Somliga pekade på sol, andra pekade på regn och somliga pekade oroligt nånstans mitt emellan som vankelmodiga folkpartister. Då knatade jag över till urmakaren tvärs över gatan och kollade tvåhundrakronorsbarometrarna   som pekade på 766 allihopa. Sen snodde jag mej tillbaka  och köpte den av trettiokronors-barometrarna som pekade på 766 mm. Och det har den jäkeln pekat på sen dess.
    Jag känner en polare på Ornö som byggde
om en gammal väckarklocka till barometer, sa Öberg med Pentan.
    — Fungerar den? sa Söderlund.
    — Visst, sa Öberg. Men det fanns inget
membran i den, så man fick själv ställa in den. Gubben ställde den på regn när det regnade och på storm när det blåste och på sol när solen sken. Och folk som tittade in för att kontrollera barometern tyckte att gubben var ett geni.
    — Haha, sa Oskarsson på udden.

    — Skratta lagom du, sa Öberg. En sommargäst blev så fascinerad av denna exakta barometer att han bjöd tvåhundra
spänn kontant.
    — En skåning va? sa Söderlund.

    — Förmodligen, sa Öberg med Pentan
och spände upp trädgårdsparasollet, för solen hade börjat skina igen. Det är så här i landet att vi gnäller så fort det kommer en regnskur, men när solen är tillbaka, då spänner vi upp parasoller, fäller persienner, tar på solglasögon och sätter löjliga pappersstrutar på näsan.