Varning för man med hämnd i tankarna...
          
nr 37  1975  
■■■ Urban på macken är ett päron. Detta fastslog Söderlund i viken redan sommaren 1968.
    Att åka snabbgående plastbåt är dyrt och bensinpriserna bara ökar. Fast den oljeblandade soppan inte kostade mer än en krona litern sommaren 1968, så har Söderlund i viken och Urban på macken varit osams sen det året.
    Så här gick, det till: Söderlund var inne med Mercuryn och beordrade full tank.
    — Tomt så're dammar, sa Söderlund. Jag fick paddla dom sista femtio meterna hit till macken. Ös på opp till randen!
    Urban öste på och sa:
    — De blir 25 spänn jämt!
    — Icke, sa Söderlund, e're inte en krona litern det kostar?
    — Jo, och dom där amerikanska snurredunkarna rymmer precis 25 liter. Jag ska ha 25 spänn.
    — Icke, sa Söderlund, du ska ha 22 kronor och 71 öre och inte ett jävla dugg mer. För dom här amerikanska snurredunkarna rymmer precis 6 amerikanska gallon och en amerikansk gallon är 3,785 liter. 6 gallon är 22,71 liter!
    — 25 spänn, varken mer eller mindre! sa Urban och riktade slangmunstycket mot trynet på Söderlund. Han hade fingret på avtryckaren.
  Sen dess betraktar Söderlund denne Urban med stark misstro. År ut och år in återkommer han till den oförrätt han led sommaren 1968, när Urban snuvade honom på 2 kronor och 29 öre. Albert Engström skriver på ett ställe, att bondehat är något outrotligt, två grannbönder i Småland kan vara osams ett helt liv om en kappe potatis. Detta är något liknande. I sju år har Söderlund åkt runt halva skärgårn och letat efter mackar hellre än att tanka hos Urban.
    Ibland har vi sagt åt honom att lägga av och inleda fredsförhandlingar med Urban.
    — Det finns ju mätare på pumparna, säjer Oskarsson på udden.
    — Som han skymmer med hela sitt fläskiga jag, ja, säjer Söderlund. Och sen gör han en helomvändning blixtsnabbt som en aspirant på Karlberg och nollställer innan man hinner se nåt. . .
    — Gör som jag, säjer Öberg, ställ aldrig opp dunken på bryggan, låt‘en stå kvar i båten. Då måste Urban böja sej ner med slangen för att tanka och då har man koll på mätarn.
  Men Söderlund har slagit dövörat till varenda sommar.
    Det var därför som det väckte ett sådant enormt uppseende på ön, när Söderlund i lördags kom stövlande ner till bryggan och förkunnade, att nu skulle han åka in och tanka hos Urban!
    Ön spetsade öronen. Det blev alldeles tyst. Vad hade inträffat?
    — Han har väl inte gått och blivit religiös på något vis? sa Pettersson med Archimedesen och såg uppriktigt ängslig ut.
    — Man kan aldrig veta vad som händer med fan när han blir gammal, sa Oskarsson.
    Söderlund sa ingenting, han bara ryckte igång och försvann med kurs mot Urbans mack.
    Förlåt mej, sa Öberg, tog ett språng ner i sin båt och drog igång Pentan med ett blixtsnabbt ryck, det här vill jag inte missa.
  Det kliade nog i oss lite var att hänga med men man vill ju inte visa sej alltför nyfiken. Dessutom var Öberg tillbaka redan efter 20 minuter och kunde lämna rapport. Var hade han till att börja med Söderlund nånstans?
    Jo, den hade han kört om på hemvägen: Han gick inte mer än sju-åtta knop.
    — Nå?
    — Jo, sa Öberg med Pentan, det var nog bland det konstigaste man har vatt me om. Här lägger Söderlund till vid 97-oktaniga pumpen.
    — Ser man på, säjer Urban, det var inte i går.
    — Nej, säjer Söderlund och inte i förrgår heller. Men prata inte skit utan pytsa i full tank.
    — Kan du inte häva opp tanken på bryggan?
    — Nej, slangen är för kort. Böj på knäna, du kan behöva lite motion. Söderlund skruvar av locket på dunken och Urban kör dit munstycket. Och det bara rinner och rinner. När det har runnit i fem minuter så vrider Urban på roten och glor på mätaren. Den står på 87 liter! Och när det hela är klart, så pekar han på 92!
    — Vafan är det här? säjer Urban och glor alldeles röd i plåten ömsom på mätarn och ömsom på Söderlunds dunk.
    — 22,71 liter, säjer Söderlund, men låt gå för 25.
    — Du har fått 92 pannor, ryter Urban.
    — Ta'rej i brasan, framhåller Söderlund. Dom här amerikanska snurredunkarna rymmer precis 25 liter, det har du ju själv sagt.
    — Men va. . . vafa. . .
    — Stå inte där och gapa, säjer Söderlund. Det flyger bara in en massa mygg. Glömme'ru att nollställa mellan kunderna, så få'ru väl skylla're själv. Här är stålarna. Tjena!
    Öbergs rapport väckte förvånat mummel. Och mitt i sorlet kom Söderlund tuffande med sina åtta knop. Han var påtagligt belåten, lyste som en liten fyr där han satt bakom ratten och sa, att det var ju ändå fan att man inte kommit på det här för flera år sen. Att koppla ihop snurredunken med en 70-literstank, dold under akterspegeln, var ju den enklaste sak i världen. En liten slang är allt som behövs, sen får lagen om kommunicerande kärl göra sitt. . .
    Varning för Söderlund i viken! Han för en gul Ockelbo B 16 med en 50-hästars Mercury, blåa fendertar och en bensintank lika rymlig som skepparens eget samvete.