nr 27  1965
              

■■■ Man lär ju så länge man lever och på sistone har jag lärt mej hur den svenske tomtspekulanten ser ut, han som sedan i april jagat Stockholms omgivningar runt för att köpa sommarnöje. Jag annonserade ut kåken på landet och det kom 76 stycken, till fots, per båt, buss, bil och moped.
  Det var inget fel på kåken och inte på tomten heller. Men har man bott i Stockholms skärgård i 33 somrar och inte sett sjön från stugverandan och det plötsligt uppenbarar sej en tomt, där man ser massor av sjö från stugan, ja då blir det helt plötsligt bråttom att sälja för att kunna köpa.
  Jag ska aldrig hädanefter säja något ont ont mäklare. Att vara mäklare innebär, har man lärt sej, att knyta nävarna i byxfickorna och behärska sin lust att sparka snorkiga spekulanter på smalbenen.
    Har man bott i en kåk i 33 somrar så har man vissa känslor för stället, även om man inte kunnat se sjön därifrån. Man tål inte att folk säjer vad som helst om ens sommarnöje. Men det gör dom. Söndag efter söndag satt vi i stugan medan spekulanterna kom och tittade på oss som om vi vore apor i en bur. Man hann aldrig sätta sej till bords, förrän något av barnen skrek:
    — Pappa, det kommer en speckis!
    Så småningom lärde vi oss att dela upp speckisarna i grupper:
1. Kommenderade Konrad
    Han har inte den minsta lust att köpa egen sommarstuga m. fiskev. borr. br. el. o. gästst. inom 45 minuters bilkörning från stan. Det var mycket festligare förr, när man kunde sätta tanten och klimparna i en förhyrd stuga nånstans i norra Roslagen och själv kunde vara kvar i stan och träffa gubbarna och gå på lokal och resa till Grönan och kasta pil. Men nu sitter Kommenderade Konrad vid ratten och kuskar runt i kustbandet medan tanten sitter i baksätet med Dagens Nyheters stugannonser uppslagna och bestämmer kursen. Kommenderade Konrad har kört många mil under många söndagar när han kommer fram till oss. Man tror han ska köpa kåken av ren utmattning. Men tanten stiger inte ur bilen. Hon vevar ner rutan och säjer 
    — Nej, Konrad, inte den här lagårn! Vi kör till nästa!
2. Entusiastiska Erikssons 
    Dom slår ihop händerna av förtjusning. Fru Eriksson är eld och lågor. Herr Eriksson är bakfull i den tidiga söndagsmorgonen.
    — 0, ett sånt rart ställe! hojtar fru Eriksson. Hur har ni hjärta att lämna det?
    — Fin barre, hick, säjer Eriksson. Jävla fin tomt, hick, också. Inte mycke å göra. Kratta löv å plantera tulpaner är det läbbigaste jag vet.
    — Just det, kvittrar fru Eriksson, pappas avkoppling är att sitta i en hammock med en liten grogg.
    — En stor! flabbar Eriksson, en stor jävel med is i. Hick.
    — Vi köper stället! jublar fru Eriksson. Kan ni hålla det till måndag!
    Man hör aldrig mera av Erikssons. Det är med Entusiastiska Erikssons som med tungviktsmästare they never come back.
3. Grundliga Grundelius
    Det är han som ser på kåkar med måttband, skruvmejsel, morakniv och Allt i Hemmet i fickan. Han mäter upp kåken med måttbandet, skruvar loss panelen med skruvmejseln för att kika på fyllningen och ränner morakniven i ytterväggarna för att se om de är friska. Efter den femte Grundliga Grundeliusen, såg kåken ut som gaveln på en skjutbana. Grundliga Grundelius glömmer ingenting. Han håller på så länge med sina undersökningar att man däremot glömmer Grundliga Grundelius. Just som man satt sej vid kaffebordet för att pusta ut efter alla spekulanterna, börjar det prata i öppna spisen. Det är Grundliga Grundelius som är kvar uppe på taket och önskar snacka med en genom skorsten.
    Grundliga Grundelius är aldrig nöjd med stället. Det brukar sluta med att Grundliga Grundelius köper en obebyggd tomt och bygger en splitt ny stuga.
4. Malliga Mattson är värst.
    Han hånler och betraktar en som en renodlad tomtskojare. Jaså, vattnet i brunn är gott? Ha, det tror jag så mycket jag vill! Jaså, papptaket under teglet är omlagt? Ja, det, är ju lätt att påstå, för det har ju sina sidor att kontrollera! Jaså, det är 250 meter ner till sjön? Jag fick det till 260 när jag stegade! Jaså, det är varmt i kåken på vintrarna? Det intresserar mej inte, jag ska ha en kåk att vara i på somrarna!
    När Malliga Mattson sen frågade efter priset, så sa vi att det inte angick honom. För, som vi också sa, vi har lovat grannarna att sälja till nån trevlig människa.    
5. Försiktiga Fransson är släkt på nära håll med Grundliga Grundelius. 
    Det är bara det att han inte begriper sej ett smack på kåkar. Därför har han sin kompis Experten med sej. Alla som ska sälja sina sommarställen eller villor hatar Experten. Gamla grånade husmäklare har erkänt för mej att även de hatar Experten. För det är alltid Experten som stoppar affärerna. Just som försiktiga Fransson funnit allting ganska gott och börjar bläddra med handpenningen hittar Experten en läcka på ett expansionskärl eller en svacka i innertaket.
6. Nyfikna Nygren — den allra största gruppen av spekulanter på sommarställen.
    Har aldrig någonsin haft för avsikt att köpa något sommarställe. Men han är fruktansvärt road av att se hur folk har det. Tittar aldrig på tomten, går bara runt i kåken och öppnar skåp och snokar. Tips till er som håller på med stugaffärer: Det går att skrämma i väg honom! Lås bara in familjens mormor i garderoben så fort Nyfikna Nygren är på gång. När Nygren öppnar garderobsdörren skriker mormor hej så det rungar i kåken. Detta får Nyfikna Nygren att dra sej tillbaka så fort bilen går.
    Kåken gick till en Försiktiga Fransson för ett ganska gott pris. Experten som följde med stoppade visserligen handpenningens framhalande tre gånger, men till slut segrade Försiktiga Franssons lust att köpa stället. Försiktiga Fransson är disponent i glass. Vi skrev kontrakt på hans kontor och firmans advokat var med. Vi satt fyra vuxna män runt ett stort konferensbord och åt glasspinnar. Varför har man aldrig filmkamera med sej i såna sublima ögonblick?