Vem kommer på lördag?
    
  nr 32  1963               
■■■ Vem ska komma ut till er på lördag? Fiskande Fido? Hurtiga Hubert? Lata Laban? Stubbiga Sture eller Grillande Gregor? Har man stuga på landet så har man gäster. Det går inte att komma ifrån och är mycket trevligt.
 Står ni också i begrepp att köpa stuga på landet? Läs då och lär av en erfaren sportstugeägares kartläggning av gästströmmen.     Weekendgästerna fördelar sej nämligen på olika huvudgrupper, de fem viktigaste uppräknade ovan och här får ni en liten snabb beskrivning av varje grupp:
  Hurtiga Hubert kan inte uppträda som andra människor på en sportstugetomt. Så fort han fått av sej bilen vid tomtgränsen, drar han på sej blommiga amerikanska kortkalsingar och en sån där tröja som Marlon Brando brukar ha, Han börjar weekenden med en omgång med hantlarna, undgår med knapp nöd att krossa katten med skivstången och tadlar sportstugeägaren därför att det inte finns trapetser i björkarna. När sportstugeägaren och hans familj vill pusta ut en söndagsmorgon efter att ha löst livets gåtor en hel natt, yrkar Hurtiga Hubert på gökotta. Har ni suttit på en tjyvkall bergklack i gryningen och varit trött till tusen medan en Hurtig Hubert sjunger Här är gudagott att vara, så att håren reser sej på hästen i Petterssons hage?
  Fiskande Fido kommer redan på fredagskvällen och ser ut som något som TV:s Erik Bergsten hittat mycket långt ut bland de bohuslänska skären. Han har bilen full av långrevar, spinnspön, håvar, nät och flöten. På sej själv har han vegamössa, mönjefläckiga gummistövlar och ett par brallor som det börjat gå tusenfotingar i. Fiskande Fido tvingar en att följa med när han lägger bilens innehåll i sjön. Man grips alltid av samma obändiga lust att även lägga Fiskande Fido i sjön. Össes, va ålen skulle hugga på dom byxorna.
  Stubbiga Sture ska ni se upp med. Han är värst. Han kan allt om sportstugetomter, täckdiken, brunnsborrningar och tegelpannor. Hans absoluta lidelse är dock stubbar. Så fort Stubbiga Sture ser en stubbe rinner det i mungiporna på honom. När han börjar fråga efter dynamiten tar vi första bästa buss till stan. Vi glömmer aldrig när han sköt en gammal granstubbe rakt igenom verandan mitt för näsan på en intet ont anande, ehuru dock stickande mormor, vilken trodde kriget hade brutit ut och räknade fel på två aviga och en rät.
  Förra sommaren var det en stubbe som enligt Stubbiga Sture tarvade en extra fin laddning. Efteråt såg det ut som om Garpe hade varit ute och extraknäckt, ett stort hål halvvägs ner till Kina. Det värsta var att vi aldrig hittade stubben. Vi var runt på fjorton granntomter och letade, men ingen granne kunde påminna sej att han sett någon stubbe passera. Det är mycket mystiskt det hela.
  Grillande Gregor tömmer ut en femkilospåse med pilsnerkorv var på trappan nästan innan han hinner säja goddag. Han har grillning på hjärnan. Har man ingen grillanordning, så bygger Grillande Gregor genast en av vilket material det vara må. Sist var det ett parti nyinköpta takpannor som strök med. När Grillande Gregor har fem minuter kvar på grillningen, ska man vara beredd med pommes fritesen. När pommes fritesen är klar så säjer Grillande Gregor, att han måste ge korven tio minuter till. Och när korven är klar, slokar pommes fritesen som en lessen metmask. Som kompensation serverar då Gregor en korv som är stel som ett gammalt ben och går i flisor när man biter i den.
    Grillande Greger har sina risker. I förfjol, när vinden låg åt fel håll, strök hemlighuset med. Det brann med klar gul låga. Det såg så vackert ut att Grillande Gregor strök av sej mössan och föreslog att vi skulle sjunga nåt fosterländskt.
  Lata Laban är en grupp som nästan är sympatisk. Dom sätter sej på gårdsplan i en vilstol och där sitter dom, Eller också lägger dom sej på badstranden för att sova i gasset och där ligger dom. En gång glömde vi bort en Lata Laban. Jösses, sa vi klockan halv ett på natten, Lata Laban! Med hjälp av en ficklampa letade vi oss ner till bryggan, och där låg han. Nä, sa han, har jag legat här så länge, så kan jag ligga lite till. Vi täckte över honom med en presenning, och gumman Persson, som dels tittar för mycket på Perry Mason, och dels är mycket nyfiken, höll på att få dåndimpen när hon var där och gluttade under skynket på söndagsmorgon.
  Övriga . . . Detta var huvudgruppen i gästströmmen. Sen finns det förstås ett otal smågrupper. . .
    Barnrika Barbro
som tittar ut med åtta barn vars hetaste ambition det är att trampa ner så många buskar som möjligt under loppet av en eftermiddag. . .
    Hyggliga Husse
som säjer att hunden bara leker när han hugger tänderna i våra barns smalben, men som råkar i raseri när våra barn kladdar fast en nötkola i vovvens päls. . .
  Välvilliga Victor som har så mycket snask med sej till våra ungar att dom inte ser åt vällingen på fyra dar. . .
    Ängsliga Engberg
som försöker krypa under matbordet så fort det åskar. (Han borde ha lärt sej efter alla dessa åskväder på bordet att vi har en tvärslå mellan benen på bordet.
    Fåglarnas Folke
som sitter hela söndan och river fralla i bitar åt talgoxarna så att vi får sopa bröd i fjorton dar efter honom. Vi har sagt åt honom att våra talgoxar inte tänder på fralla utan kommer för att hämta herrgårdsost.
    Men Fåglarnas Folke mötte en talgoxe som åt fralla i Hagaparken och det har han aldrig kommit över.
   Lycka till med stugköpet. Nu vet ni vad ni ger er in på: Det går inte att undvika gäster, men det är mycket trevligt. Ett tips till kanske: Varje sportstugeägare som är grön i gamet råkar ut för Torftiga Torsten, han som kommer för att stanna i två veckor och medför en prinsesstårta som enda skaffning. Han kan raskt neutraliseras när han ringer och anmäler sin ankomst, då säjer du: Va bra, att du kommer ut, vi tänkte just åka till stan och handla käk, men nu kan ju du handla på vägen ut.
    Och så drämmer man till med en lista som Torftiga Torsten aldrig glömmer i hela sitt liv.