Sommar Hitler
  1985                                                         
Två män i overaller står framför mig i pingstens systemkö, två förhållandevis småvuxna män, den ene med Luddes Vulk på ryggen, den andre Roffes El. Kön rör sig inte en millimeter, ty det står en herre längst framme vid kassan som tar en evinnerlig tid på sig för att fylla i en checkblankett.
    — Va e're som hakar upp sig? undrar Luddes Vulk. Roffes El försöker häva sig upp på tåspetsarna för att överblicka läget, men det står en bjässe i keps framför som skymmer sikten, en bredspåring på närmare två meter i strumplästen. Roffes El är därför tvungen att göra ett litet jämfotahopp.
    — Tycks va nån jäkla kändis som står och skriver autografer, konstaterar han vid nedkomsten.
    — Aha'ru, säger Luddes Vulk, e're inte de ena så e're de andra. Sen dom där polarna på Grythyttan snackade vinsorter i TV så ta're dubbelt så lång tid på bolaget. Varenda mänska ska höra sig för om Vino Tinto är fruktigt och blommigt och om de e’ säkert att det skördats på södersluttning.
    — Ska'ru ut i kåken? undrar Roffes El.
    — Ja, polarn har fått låna lastbilen av firman och kommer ut med tre kubik singel, måste ha lite bunkrat. Du rå’? Båten som vanligt?
    — Ja, bara tanten och ja’. Ungarna vägrar, suckar Luddes Vulk.
    — Mälarn?
    — Nä, Klubbholmen som vanligt. Men det blir väl sista gången för mej och tanten också. I varje fall så länge sommar-Hitler basar i klubben.
    — Hitler?
    — Ja, Knölen Gustavsson du vet. Han är inte klok. För ett satans regemente över hela klubben och ställer till ett helvete på holmen så fort man tar sig ett par dragnaglar och börjar köra lite samkväm. Får han inte bumsen på årsmötet, byter jag klubb.
    — De’ e’ likadant överallt, säger Roffes El tröstande. Facket, tomtföreningen, korpgänget, överallt dyker de upp, dom där som ska bestämma rubbet och går på så att det bara är stövlar och koppel som fattas.
    — För det mesta är det fråga om såna där typer som inte har nåt att säga till om hemma, de måste kompensera sig på någe’ vis. Och så blir de sommar- Hitler i nån förening och skapar vantrivsel. 
    Luddes Vulk har diagnosen klar.
    — Sommar-Hitler är inte minst farlig genom att de smyger sig på sina medmänniskor så försiktigt att de ingenting märker. De börjar med att låta välja sej till suppleant men det är bara en uppmjukning. Innan någon vet ordet av har de blivit diktator för hela surven.
    — I fjol gick Sumpen ur efter att ha varit medlem sen 1939, säger Luddes Vulk. Sommar-Hitler hade förföljt honom i tre somrar med krav på att Sumpen skulle ha sin gamla katt i koppel. Vad ger man? Sommar-Hitler sa, att katten var ett hot mot viltet på holmen. Vilt? Det enda vi har är ett par kaniner. Och Sumpens katt var så gammal att han knappt iddes väsa åt dom. Han var nästan lika långsam som den här
kön.
    — Vi hade en sommar-Hitler på landet som la’ under sig hela tomtföreningen, säger Roffes El. Han drev igenom att alla skulle ha Gunnebostaket runt tomterna. En som vägra, eftersom han redan hade gärdsgård, blev utesluten.
    — Knölen Gustavsson är värsta sortens sommar- Hitler, säger Luddes Vulk, för han har ingen humor och tål ingen kritik. En som påpekade på förra mötet att det heter fastighetstaxering och inte tacksering som det stod i årsberättelsen, blev petad ur valnämnden.
    I detta ögonblick vänder sig den bredspåriga tvåmetersbjässen framför overallerna om, blänger på Luddes Vulk och säger:
    — Det är lika bra att du och din tant håller er borta från holmen i pingst. Jag ska se till att ni åker ur klubben fort så det dammar!
    — Tjenare Knölen, säger Luddes Vulk.