GRÖNAN i våra hjärtan!
 

Manus donerat av
Gits efterlevande 1974.        

■■■ 
Det är dags igen för Gröna Lund, som för alltid bor i våra hjärtan .
   1930
fick man följa med pappa på stockholmsutställningen och titta på konstiga fåtöljer av stålrör och höra en tant som hette Zarah Leander sjunga i ett tält.
   Sen
blev det Grönan, där man fick en stor gul nallebjörn, därför att pappa var en snitsare på att kasta ringar. Sen åkte man Blå tåget och mamma gallskrek när ett stort spöke viftade med armarna i mörkret . Hon var alldeles förstörd när vi kom ut och sa, att det var oansvarigt att skrämma barn med sådana ruskigheter. Själv tyckte man att spöket var bra mycket roligare än Zarah Leander.
   Och så minns jag att pappa sa , att nu fick det vara nog med sockervadd, för 10 öre hit och 10 öre dit, det blir pengar det.

   1935
fick man åka båt i ett dvärglandskap under jorden och hade roligt åt en full åkare från Värnamo, som klev omkring i kanalerna plaskblöt till midjan och sa:    
   — Å
fan, ingick det båt i biljetten?
   Brazil Jack förevisade svarthyade kannibaler som satt i en bur och rullade hotfullt med ögonen, ända tills någon smög in en liter Kronbrännvin i buren, då sjöng kannibalerna danska sjömansvisor
att färgen rann av dem.
   1940 var det krig och ont om utländska artister på stora scenen. Men Jussi Björling sjöng "Till havs" i sommarkvällen, just som "Saxaren" stävade ut mot
Ljusterö.
   En som hette Alice Babs Nilsson joddlade så att permittenterna fick hjärtklappning innanför beredskapsuniformerna.
   Man minns att sockervadden var uppe i 50 öre, att vi missade sista färjan
och att det kostade 4:50 att åka gengastaxi hem.
   1945 var man där med sin första tjej och spisade Seymour Österwall. Tjejen ville nödvändigtvis gå på Skrattkammaren och titta i speglarna.
   Hon hade suttit på cellullskappan i spårvagnen, så att skörten stod rakt ut. När man sa, att hon
såg ut som en skata och inte behövde gå på skrattkammaren för att se rolig ut, gjorde hon slut.
   Det var lika bra det, för det
var en förskräcklig människa att käka sockervadd. 75 öre hit och 75 öre dit, det blir pengar det.
   1950
diggade man Delta Rhythm Boys som sjöng Flickarna i Småland och så minns man att Tage Erlander åkte radiobil med Clement Attlee. Tage krockade ideligen och det stod i en tidning dan efter att det bara var typisk för hans vanstyre.
   1955 slog man chefen i fyra grenar av fem, när firmans grabbar arrangerade 5-kamp. Sista grenen var spikslagning och kamrern viskade att man skulle låta chefen vinna så han inte blev sur och strök vickningen på Lindgården från programmet. Chefen drog till med hammarn så att spiken for tvärs igenom brädan och Einar Beyron tvärtystnade mitt i ett extranummer. Det blev vickning.
   1960
var man på Grönan med sina tre barn. Äldsta grabben höll på att meja ner personalen på skjutbanan och mellanbarnet grät när det tappade papperstrumpeten i berg- & dalbanan.
   Mor sa, att nu fick det vara nog med sockervadd. 1 krona hit och 1 krona dit, det blir pengar det.
   1965 kom man hem med en gul nallebjörn, ty äldsta sonen är en snitsare på att kasta ringar. Mellanbarnet drog en jackpot på de enarmade banditerna och investerade hela vinsten i sockervadd.
   1
970 - ja, pariserhjulet snurrade fullastat med ungar från Ånge och Hovmantorp i brokiga sombreros, karusellerna dånade, folket skrek och skjutbaneföreståndarna duckade precis som dom gjort i 40 år.
   Vakten på bilbanan skrek i högtalare att man skulle undvika att krocka. Precis lika förgäves som i 40 år.
   Taube sjöng, Alice Babs sjöng och Zarah sjöng och gräsänklingar tjoade med varm korv i ansiktet och nallebjörnar i famnen.
   1974 är här med sin vår, med sin Grönan-premiär. Ungarna är vuxna, men till Grönan ska dom. Pappa är snart 50, men till Grönan ska han.
   Barnen säjer, att "vi får väl hålla efter gubben så han inte petar i sej för mycket sockervadd. 2 kronor hit och 2 kronor dit, det blir pengar det ".