VIKING HAKE. . .
    
Manus donerat av Gits efterlevande. (Funderingar för Ingvar Kjellsson, skrivna i juni 1977)

■■■ Röst: Pch, vem kommer här om inte självaste gamle viking Hake, sjöfarare i Väster- och Österled, nederstigen från kämparnas Valhall för ett återbesök i Svearnas gamla rike. Vad tycks, käre viking, om det gamla landet i dag?
   Hake: Fy fan! Vad har ni egentligen gjort me't! Här kommer man över gamla bussiga Nordsjön och inte ett drakskepp på hela vägen. Gamla Nordsjön, förr var det drakar och kolja och ål, i dag är det bara olja och kol. Vad var det för fel på gamla drakskeppen? Det var riktiga båtar som hade plats för alla. Nu får det bara rum ett par tre stycken i varje båt, alltid är det nån som måste stå ute i sjön på ett par skidor, bogserade med ett jävla snöre. Nä, tacka vet jag drakarna. Och vilka sjömän vi var, Konstantinopel, Normandie, Orkneyöarna . . . vi navigerade spik på dom. I dag kan ni ju inte ens ta er Gotland runt utan att fastna på nån sten. Ni drar i fel snören när ni seglar. På drakarnas tid behövde man aldrig ta fel, vi hade olika färg på tamparna tamp Grön, tamp Brun och tamp Gredelin.
   Och var är kämparna? Dom där degpåsarna som sitter på kontor och bläddrar med papper, är det dom som är kämparna? De drakar dom har sitter på NK:s takterass och dricker campari. Jag träffa en som var nåt fint i någe statligt verk häromdan, en av hovringarna sa dom. Han satt till örona i papper “Sitter i högen högättad hövding . . .” Och vad tror ni han hade för sej i pappershögen, jo, han satt och läste Fib-Aktuellt. En herrtidning, sa han, men då ljög han, för det var bara fruntimmer i hela tidningen. Herrtidning, ha!
   Nä tacka vet jag på min tid, när tidningarna var gjorda av sten, de va kvalité de, man fick vara tre man och en stark häst för att slå opp seriesidan.
   Och vad är det för städer ni bor i? Vicka kåkar. Ni kunde väl åtminstone se till att det finns spisar inomhus. Nu ser man varenda kväll hur familjerna kurar ihop sej i trädgården runt nån burk och lagar käket över öppen eld. “I kväll ska vi gå ut och äta”, säjer dom till varann. Dom gör ju aldrig nåt annat. Det är ju rena stenåldern.
   Och vilka taskiga gillen sen! Man blir ju utkastad så fort man kommit opp i varv. Förr kunde man trycka i sej en femton-sexton mellanmjöd, sen gick man ut och klöv kompisen i två bitar med svärdet medan han pinkade, det var nöjesliv det. I dag får man knata stan runt för att hitta ett ställe att pinka på och då är det en sån där liten plåtkåk som bara rymmer en man i taget. Jag hitta en i Kungsträdgårn, glänta på dörren och sa till han som stod där före mej. Är det här man kissar? Nä, sa han, det är Herman Karlsson.
   Lite som i gamla tider var det faktiskt i Kivik, fast de va inge vidare det heller. Ta killen som kastade kniv på en käring. Miss varenda gång!
   Och så har ni gått och blivit religiösa hela bunten. Det är väl den där invandrarns fel, Ansgar eller vad han hette. Men åkej, ni måste kanske ha någon högre makt att lita till, när ni ska bo i såna har städer som ni har byggt åt er. Vilken trafik! Fyrhjuliga bärsärkar i plåtrustning som jagar en överallt. Jag förstår det lilla barnet som jag hörde be aftonbön häromkvällen. Hon sa Gud som haver barnen kär, se till vänster, se till höger, se till vänster igen . . .
   Och en sån jäkla humor ni har! Det handlar ju bara om norrbaggar. Nåja, på sätt och vis, är det bra, för norrbaggarna ska hållas kort. Jag var på Skansen och titta på fiskarna i det där stora akvariet häromdan. Framför glaset stod det en karl och nickade åt fiskarna / visar nickningar /. Så här stod han i timmar. Då kom det en norrman fram och undrade varför han höll på så där?
   Jo, sa svensken, människans intelligens övergår fiskarnas och om jag nickar så här tillräckligt länge, börjar fiskarna apa efter. Dom är intellektuellt underlägsna och därför börjar dom nicka som jag. Förresten, sa svensken, vill du stå här och nicka en stund medan jag får mej en kopp kaffe. Gärna, sa norrmannen och svensken gick. När han kom tillbaka stod norrman där. Men han nickade inte. Han gjorde så här /Han gapar och stänger munnen rytmiskt i närbild, ungefär som en fisk som gapar efter syre/.
   BORTONING