Det jäser i hembrännar-Sverige!
 
   nr 21  1973         
                                                                                             
Primitiv apparat för dem             Modernare snabb apparat
                                                                              som sett det mesta.                  i rostfritt.


■■■Svenska herrar har börjat uppföra sej så konstigt när dom är på middagar och värden föreslår att man ska ta supen.
  Herrarna grips av ett plötsligt allvar. Allt samtal falnar och dör, glasen förs till utgångsläget i höjd med slipsknuten, herrarna ser varann i ögonen i ett enda stort samförstånd...
    Ja, det där känner vi väl igen som var med på motbokens tid, när spriten var så ransonerad att det växte upp en kult kring den. Men de sista 15—20 åren har ju vårt förhållande till spriten blivit mera otvunget. Inget slipstvång på krogarna, inget kineseri med centilitrarna och inga ritualer i hemmen när far ska ta helan.
    Men nu sitter dom där igen, svenska herrar, och skålar under samma gruvliga allvar som förr i världen!
  Supen tas, glasen sänks, herrarna tittar varandra i ögonen. Därpå slår de sina huvuden ihop och tisslar och tasslar, nickar eller skakar på huvudena. Till slut brister tålamodet hos damerna som fräser: Vad sitter ni där och viskar om?
Ingen av herrarna svarar. De ler förläget mot varandra och skyndar sej att ta upp något neutralt samtalsämne.
    Jag måste tillstå att jag var lika förbryllad som damerna, men det berodde ju på att jag inte var invigd.
Nu är jag invigd.
  En medelålders bekant skulle komma hem på middag och vi bestämde oss för att hedra honom med det bästa huset förmådde, en immig flaska Jubileums Akvavit till sillen och en sparad skvätt Drambuie till kaffet.
    Mannen svalde supen, smackade länge med tungan och sa:
    — Det här har du lyckats bra med.
    Om Drambuien. sa han:
    — Ta mej fan, jag känner ingen skillnad. Vad använder du för essens? Norsk eller svensk?
    Den hemska sanningen gick upp för mej: Vi lever just nu i ett hembrännar-Sverige. När svenska herrar nu för tiden för glasen till slipsknuten, stirrar varandra i vitögat under dödligt allvar, så är det alltså inte någon kult som är på gång, det är fråga om provsmakning. Det gäller att avgöra om värden lyckats i sitt senaste kok och om han har kommit på något nytt i fråga om kryddor.
    Alla tror att alla blivit hembrännare. Det hjälper inte hur dyra sorter man köper på Systemet för att glädja sina gäster. Ställ fram en flaska av den där dyra bilhandlarwhiskyn, Chivas Regal eller vad den heter, men vänta dej ingen tacksamhet. På sin höjd får du en klapp på axeln för att du lyckats så bra med att trolla bort finkelsmaken.
  Hembrännar-Sverige har sakta men tvärsäkert blivit en realitet. Ingen plikttrogen husmor försummar numera att plocka åt sej ett par hekto jäst varje gång hon shoppar i snabbköpet.
    Och att iaktta den svenska husmodern när hon besöker färghandeln är numera ett stycke gratisteater man inte bör missa. Hon har lärt sej att se färghandlarn stint i ögonen när hon beställer tio liter destillerat vatten. Jag noterade själv en husmor som bad om 15 liter i vår färgbutik därhemma.
    — Oj då, sa färghandlarn, ska det bli sån fest?
    Damen rodnade något men höll masken. Stolt knyckte hon på nacken och sa:
    — Vi ska ha det till bilbatterierna!
    — Hon är kanske gift med nån begagnad bilhandlare? sa jag när damen gått. Man vill ju försöka tyda allt till det bästa.
    — I så fall den åttonde bilhandlarkärringen på en timme, muttrade färghandlarn.
    Sen blev vi avbrutna av en dam i prickigt som skulle ha för 25 kronor aktivt kol.
    Hembrännarvågen har förändrat vårt umgänge. Förr, på den gamla idylliska tiden när man handlade sin sprit på Systembolaget, hände det att herrars konversation på stadens barer lät så här:
    — Har du nåt tips?
    — Jag tror det, satsa på Flying Boy som vinnare i andra löpet.
    I dag låter det så här:
    — Hej har du nåt tips?
    — Jag tror det, rostfri med Ljungströmkylare, 780 kronor på Surbrunnsgatan, 50-liters. Förre ägaren hann bara med tre kok innan polisen kom.
  Eller så här:
    — Tips? Ja. jag vet inte precis, jag kör på det gamla vanliga 4 liter vatten, 1 kilo socker och 2 hekto jäst.
  Eller så här:
    — Tips? Ja jag har en ombyggd tryckkokare på hand ute i Solna. 400 spänn. Förre ägaren flög i luften.
    Män som för bara några är sen var aktade medborgare och syntes ha sina medmänniskors förtroende, betraktas numera med förakt.
  Söderlund i viken säjer, att man inte längre kan umgås med Oskarsson på udden.
    — Han kör koket bara en gång genom apparaten och måste göra likör av alltihopa för att man inte ska storkna av finkelsmaken. Och Parfait d’amour till Vingasill är det jävligaste jag vet.
  Öberg med Pentan anses lite besynnerlig. Han kör med köpbrännvin.
  Pettersson med Archimedesen kör med hink- och handfatsmetoden och producerar ett brännvin med nästan samma smaksensationer som Beckers båtfernissa.
    — Titta in till mej på fredag, sa han, jag ska ha party.
    — På ditt eget brännvin? undrade Söderlund.
    — Ja, än sen då?
    — Då får du fanimej dela ut vita käppar vid ingången.
    Själv har jag inte börjat hembränna än, men dom säjer att det ska finnas små fina apparater för bara några hundralappar hos en gubbe på Rosenlundsgatan. Det kan ju vara bra att ha några putäller på lut nästa gång TV1 kommer ut på ön för att intervjua. “Jäst i ettan”, eller vad programmet brukar heta.