Vem var det som vann?
 
                                                   
SE-reportage: Gits Olsson
           
 
 nr 48  1967       
 
■■■ För två år sedan släpptes mellanölet fritt på den svenska marknaden och stora ölkriget bröt ut. Den 1 oktober 1965 var dagen då Sverige fick mellanöl och de stora ölbryggarna i Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Tjeckoslovakien, Holland och Belgien drog in över våra gränser med arméer av mellanölsflaskor.
 I dag, två år senare, frågar man sej: Vem var det egentligen som vann?
    Låt oss gå tillbaka till SE:s egen bataljmålning i första numret för oktober för två år sen. Där hette det:
    “Slaget om Sverige rasade natten till den 1 oktober. Ingen vet ännu vem som vann. Man vet bara en sak: Vår beredskap var god.
    Läget var i det närmaste förtvivlat. Runt alla gränserna stod danskarna i sina baser, beväpnade till tänderna med Tuborg Grön och Carlsberg Hof. Med list och ränker hade de lagt under sej 22 kontrollstationer och lejt personalen för 14 kronor i timmen. I söder stod tyskarna med Becks och holländarna med Heineken. I väster stod norrmännen bakom en mur av Frydenlunds öl och över Östersjön kom den finska invasionen under fältropet “Koff”.
    Det svenska försvaret sönderföll i tre huvudgrupper:
■  A-styrkan med Pripps som stomme höll Mellansverige med suverän styrka. Prippsbryggerier runt om i landet bildade effektiva skansar från vilka motstötar sattes in.
■  B-styrkan från Wårby (1.8 milj. pavor) bildade försvarets rörliga del. 80 långtradare och en effektiv luftbro stötte mot fienden i både norr och söder.
■  C-styrkan byggdes upp av smärre partisangrupper i både norr och söder, dvs. de privata bryggarna i Falkenberg, Grängesberg, Kopparberg, Tingsryd, Östersund osv.
■  Timmen Öl, klockan 00.00 natten till den 1 oktober blossade striderna upp. Efter nio timmars intensiv eldgivning för smällande kapsyler övergick stridigheterna i gryningen till ett rent ställningskrig. Detta kommer att rasa i åratal ja, helt säkert längre än 3O-åriga kriget.
■  Så löd inledningen till SE:s rapport för två år sen. Hur är läget i dag?
    Jo, ställningskriget fortsätter, men det svenska övertaget synes vara förkrossande. Till att börja med hade man fruktat att svenskens bisarra svaghet för allt utländskt skulle fälla utslaget att man skulle välja Becks och Carlsberg bara för att de tyska och danska ölbryggarna har gamla traditioner att falla tillbaka på och rynka på näsan åt det svenska mellanölet så som man rynkar på näsan åt allt nytt i alla branscher.
    Mest fruktade man den gamle arvfienden Danmark.
    Denna fruktan synes befogad. I dag står de svenska mellanölsbryggarna som segerherrar på marknaden, men den enda som har lyckats bita sej riktigt fast vid sidan om svenskarna på svensk marknad är just danskarna. De norska försöken misslyckades på ett ganska tidigt stadium, den finska andelen av den svenska marknaden är mycket blygsam liksom den tyska och den tjeckiska. Holländarna har lyckats få ett något bättre fotfäste, men danskarna har verkligen etablerat sej så pass att det lönar sej för dem.
■  Anledningen till att man fruktade en dansk mellanölsinvasion var väl främst den, att danskarna vid tiden för mellanölsgenom- brottet i Sverige redan hade en mycket stark ställning på den svenska starkölsmarknaden. Från 1 oktober 1955, när starkölet blev
tillåtet i Sverige, till den 1 oktober 1965 hade utländska producenter av starköl inte mindre än 30 procent av den svenska starköls- marknaden. Om denna starka dominans skulle slå igenom även på mellanölsmarknaden, skulle tjänstemännen på Pripps och Wårby inte ha någon större anledning att gå omkring i korridorerna och sjunga Hosianna.
■  Utvecklingen blev dock en annan. De svenska ölvännerna fann snabbt att det svenska mellanölet väl kunde mäta sej med det danska, tyska och holländska i kvalité och marknadsutvecklingen pekade mycket snart mot en svensk seger.
■  I dag är läget detta:
    Pripps har över 50 procent av den svenska mellanölsmarknaden
•   Mellanölet TT IIB täcker 27 procent av marknaden.
•   Mellanölet Pripps IIB täcker 18 procent av marknaden.
•   Mellanölet Skål täcker 4 procent av marknaden.
•   Övriga (Carnegie etc.) täcker 2 procent av marknaden.
    Wårby då det kooperativa märket, hur gick det för dom? Jo. man tyckte att man högg till väl optimistiskt när man räknade med att ta 13 procent av marknaden. I dag har man 13 procent av marknaden!
■  Hur gick dit då för de fruktade invasionstrupperna?
    Jo, i dag har danskarna 7 procent av den svenska marknaden. Tuborg går bäst, dom har nära 5 procent. Carlsberg har fått nöja sej med 2 procent. Holländarna har genom en gemensam attack från Heineken och Amstel lyckats erövra 3 procent av försäljningen. 
  Annars då? Gick vi på mellanölet? Eller fortsatte vi att köpa starköl och klass II, pilsner i samma utsträckning som förr? Visst gick vi på mellanölet, och inte bara det, vi blir mer och mer förtjusta i det för varje år som går! Vi dricker 16 proc. mera mellanöl i år än i fjol. Förbrukningen av vanlig klass II-pilsner sjunker i samma takt. Klass II försäljningen minskar med 12—13 procent för varje år.
■  Vårt starka intresse för mellanölet har givetvis också påverkat starkölskonsumtionen så att den sjunkit. När vi dricker öl så är det 58 procent mellanöl. Vi smäller i oss 40 liter per capita och år och då är både spädbarn och hundraåringar med i statistiken.
Var dricker vi öl när vi dricker öl? Svar: Hemma! 60 proc. av allt öl köper vi i detaljhandeln och 25 proc. köper vi från turnerande bryggarbilar. Endast 1 proc. av ölet säljs på krogar Och grillbarer.
    Den svenska segern i mellanölskriget är alltså ett obestridligt faktum.
    Vad fällde utslaget?
    Man nämner tre strategiska finesser:
1.  Marknadsföringen. (En herr T Adenby i Pripps anför som exempel att Prippskoncernen dagen före dagen Öl för två år sen besökte vartenda snabbköp och tapetserade det fullt från golv till tak med Pripps mellanöl, så att det inte fanns plats för en enda utländsk pilsner.)
2.  Kvalitén. Folk smakade först på fiendens öl och sedan det svenska och fann att man blev ungefär lika stimulerad i smaklökarna av båda typerna.
3.  Priset, det svenska mellanölet är av naturliga skäl (distributionskostnaderna bl.a) billigare. Och det är ett oomkullrunkeligt faktum att i Sverige är det husmödrarna som köper ölet! Det sker i samband med dagens uppköp av livsmedel. Och svenska husmödrar har lärt sej att se på priset!
■  Hur går eftersnacket i öl branschen?
    Jo, svenskarna säjer med illa dold förtjusning:
    — Danskarna fick inte den framgång de hade hoppats på.
    Danskarna säjer till SE:
    — Vi fick den marknadsandel vi hade räknat med. Vi är nöjda.
    Och det är dagens situation i mellanölskriget: Alla är nöjda! Skål för det!