Åk med Finlandsbåt i November!
nr 45 1969
    Är man nöjeslysten och det är stängt både på Liseberg och Gröna Lund, Så ska man åka båt till Finland i november. Det är lika roligt.
    Det roliga börjar emellertid inte förrän klockan 23, först då lämnar båten den svenska skärgården vid Söderarm och styr ut på Ålands jäsande hav.
    Lugnt konverserande olika personer satt vi i en soffa i baren när det började. En rund Helsingforsare som varit på Mallorca och slagit runt med tanten satt mitt emot och bad om eld. Jag lyfte min sprakande Ronson och han stack fram nyllet med cigarretten planterad mitt i detsamma. Som alla människor i denna situation liknade han en säl som svalt en strömming sånär som på stjärten. Just då hände det. Mannen kom åkande emot mej med en sagolik fart och fick eld i ena polisongen. Vi fick kasta en grogg i ansiktet på honom för att han skulle slockna, och det var ända bara början på det roliga.
    För somliga som satt i små fåtöljer var det kanske inte sa skojigt. Dom for in i väggen och slog sej. Men vi som satt i soffan hade en större tyngd, den bastanta möbeln gjorde mycket lugnare lovar över lokalen. Ibland var vi framme vid bardisken och morsade på personalen som ansträngde sej för att surra flaskorna och rädda vad som räddas kunde. Vid nästa överhalning var vi framme vid fönstren och hade en hänförande utsikt över havet som jäste riktigt stiligt. Ibland kom det ett litet bord med en Drambuie förbi. I nästa ögonblick kom det två konjak och en askkopp.
    – Vaktmästar´n, ropade vi. Mannen kom som ett skott, åkande på ändan med fotsulorna före. Maken till service har man sällan skådat. Sen kom en bastrumma, men den vände vi på och rullade över till en annan soffa för det var ingen i var soffa som kunde spela trumma.
    Halv tolv kom en kraftverksingenjör åkande på en stol. Han hade en brun ros i näven. Det var ingen ros utan en cigarr som han hade åkt rakt in i väggen med. Han frågade om vi hade sett hans fru. Vi talade om att hon gett sej av akter ut delande en pianopall med någon ur musiken. Därpå högg vi tag i en stolpe så att soffan vred sej ett halvt varv och tog kurs på ett bord där det ännu fanns tre upprätta öl.
    Mannen med den svedda polisongen kom krypande utmed golvsockeln och frågade om han kunde få låna lite eld. Återigen höjde jag min sprakande Ronson men då försvann han baklänges fyra meter på en tiondels sekund. Efter ytterligare en tiondels sekund var han tillbaka. Liggande framstupa över soffryggen betonade han, att båt egentligen var ett jävla taskigt fortskaffningsmedel. Han ville väl inte precis fara med skvaller men det satt en och pussade kraftverksingenjörens fru bakom pianot. Mannen med polisongen sade sej ha observerat detta när han åkt förbi på en cocktailbricka.
    Klockan 01.00 var det roliga över. Fartyget hade kommit in i lä av den åländska skärgården. Alla möbler stannade. Servitörer öppnade baren igen. Folk rättade till slipsar och kastade bort svarta rosor. Från skrymslet bakom pianot återvände folk till den grå vardagen. Båten gick lugnt som ett strykjärn. Musiken började spela och folk började konversera. Som genom ett trollslag var alla människor lika tråkiga igen.
    Men de båda timmarna mellan elva och ett satte vi värde på.

    Hemma igen i gamla Sverige får man brev från reklamvärlden. Som ni kanske minns hade vi på denna utmärkta sida i SE en liten granskning av annonserna. Syftet var att kartlägga huruvida reklamen är vederhäftig eller ej. Bland annat tillät jag mej anmärka på den här annonsen:
    ”Friskis fiskmiddag. Katter tycker om Friskis. Rejält middagsmål med smak av havsfisk. Serveras direkt ur paketet. Håller sig färskt och aptitlig i skålen. Luktar inte, Kladdar inte. Motsvarar ca 6 normalburkar.”
    VA SA KATTEN OM SIFO? Katter tycker om Friskis, försäkrar den här annonsen. Hur kan man vara säker på det? Har Sifo frågat landets katter om saken? Min egen Pontus fick ett paket i julklapp. Han har kvar det än. Blir det inte fiskbullar i buljong eller strömming, så får det vara.
    I kommentaren undrade jag hur man kan vara säker på att katter tycker om Friskis? Hade man använt Sifo och frågat katterna? Jag tillade att min egen Pontus fick ett paket Friskis i julklapp men att han inte gillade det.
    Informationschefen S G Olsson på AB Felix skriver nu och vill påskina att jag bluffar. Friskis lanserades nämligen först i februari och katten Pontus kunde alltså inte ha fått något paket i julklapp. Ärligt talat, skriver Olsson, har du över huvud taget någon katt som heter Pontus?
    Svar: Min bästa herre. Jag tillbringade en del av fjolåret i Boulder, Colorado, USA, där TV-apparaten varje kväll visade reklamfilmer för detta Friskis som alla katter skulle tycka sa mycket om. Vi hemförde ett paket Friskis till Sverige som en julklapp till Pontus. Att sedan denna odugliga kattmat inte lanserades i Sverige förrän i februari har ju varken Pontus eller jag med att göra.
    Svar på påståendet att jag inte skulle ha en katt som heter Pontus:
    – Nej, det har jag inte. Han försvann strax efter jul för att aldrig mera komma tillbaka. Vi har länge grubblat över orsaken. Kan han ha råka äta Friskis och lagt sej ned i någon driva för att dö?
    Saken är fortfarande under utredning. Under tiden har vi skaffat en reserv-Pontus. En liten svart krake som väcker mej varje morgon genom att stå på mitt bröst och andas på mej. Han har en andedräkt som en buse från Stadsgården, så vi misstänker att han fått tag i Pontus I:s efterlämnade Friskispaket.
    Även denna sak är under utredning.
    Vi är f.ö. klart missbelåtna med den nya katten. Det är inte bara det där med andedräkten, han är dessutom fel uppfostrad. Han är den enda katt vi ägt som vistats ute hela dagarna och endast kommer in för att kissa på mattan. Vi får övergå från Friskis till torrmjölk.