Ännu ett offer for motionsgymnastiken...
 
nr 1  1965 
     Häromåret publicerade SE en "Veckans Bild" som visade hur en man försökte smita in gratis på lokaltågsperrongen genom att krypa på alla fyra förbi spärrvakten. Jag tror inte att det var frågan om en fripassagerare. Den stackars mannen var sannolikt ett offer for den grasserande motionsgymnastiken.
     Jag känner igen dom där killarna som fallit offer för gymnastiken, en linkande, strakbent eller krypande skara som missar tåget till stan varje morron och blir nobbade på Systemet för att dom står på alla fyra och morrar under lugg att dom ska ha en hela Standard.
     Jag är själv ett av offren, stel som en bronsstaty från topp till tå.
    Man skriker som en svulten varg när man måste huka sej för att kliva in i taxin och taxichauffören har ofta en fundersam överläggning med sej själv innan han bestämmer sej för att ta Gud i hågen och starta med denna ylande galning i baksätet.
     Kassörskan på förortsbion höll på att släppa in en på barnbiljett eftersom man i dubbelvikt tillstånd knappt nådde upp till luckan.
     Hjärtlösa vänner varnar en för att gå på Täby galoppbana. "Som du ser ut riskerar du att nån kastar en sadel över ryggen på dej och startar dej i något lopp."
     Varför ägnar man sej då frivilligt åt motionsgymnastik en timme i veckan? Fråga inte mej. Fråga min fru, denna lömska varelse som bakom ryggen på en skickat in en anmälan. Men fruar som i smyg anmäler sina män till motions- gymnastik, får sitt straff. Dom får se sina män i åtsmitande träningsoverall med något brustet i blicken.
      Förr i världen var träningsoverallerna så korviga och rymliga att ett par tre smärta sprinterlöpare kunde samsas i samma overall. I dag är det fråga om åtsmitande elastagrejor som sitter som solbränna på kroppen.
     Vi var 22 man.
     En viss redaktör såg ut som en struts bortsett från plymen där bak.
     En byrådirektör såg ut som en glad leverkorv i king size utförande. Han hade det besvärligt i armhävningarna, det fordras orangutangarmar för att den kalaskulan ska lätta från golvplankorna.
     En hålkortsoperatör såg ut som Tarzan. Han hade en hårig apa med sej som sträckte fram klorna och sa: "Enokson, tackar". Konstigt, förr i världen hette dom Cheeta.
     En civilekonom såg ut som Sonny Liston för han kom direkt från Kanarieöarna. Vi övriga, som inte haft annat än svensk sommarsol att tillgå, radade upp oss som gipsstatyerna i en slottspark.
     En representant i plastbranschen ställde upp i en vit nylonskjorta som var så smutsig, att man antog att han ålat från bostaden till lektionen. Representanten såg arg ut när civilekonomen pekade på skjortan och sa:
     - Förlåt finns dom där i vitt också?
     Sen kom ledaren, en energisk kille i korta brallor. Han hade svårt att dölja sin förtjusning när han ställdes inför 18 rundnätta strutsar, en Tarzan med apa, en Sonny Liston samt en leverkorv. Jag har mött det där leendet förr, fast då satt det i ansiktet på en furir som fick i uppdrag att öva språngmarsch med oss dan efter vi hade duschat honom.
     Motionsgymnastik är inte så oförargligt som det låter.
     - Vi ska ta det lite lätt i början, grinade ledaren. Det säjer alla ledare av motionsgymnastik. Tro dem inte. Den här lät oss sträcka sönder lårmusklerna till American Patrol innan han lämnade fältet fritt för dem som önskade bryta ryggen av sej i en tango.
     Jag står på alla fyra på golvet och skriver det här. Om det kommer nån förbi och reser mej så att jag kan gå på gymnastiken nästa vecka också, så ska jag rapportera mera om framstegen.
     Ack välsignade TV, vad allt kan du inte ställa till med!