nr 52  1967                 
■■■ Svenska folkets historia är deras folkstormars. Det har man ju insett för länge sen. Jordbävningar må få berg att sjunka och djup stån opp, politiska galningar må försöka förvandla Vietnam till en världsbrand — men ska svensken riktigt engagera sej, bli förbannad, slå nävar i bord och bli riktigt präktigt arg, ja då krävs det att man tar till grova artilleriet och till exempel släpper fram en jävel som talar danska i TV.
   Det handlar alltså om årets folkstormar, en tillbakablickande grej på året som svann. Redaktionskompisen Göran Björnstedt och jag har gjort en liten inventering tillsammans.
    När stormade vi som värst? Låtom oss gå till arkiven och kika efter. . .
•   Och vad finner vi väl då? Jo, att Per Oscarsson förutom sina talanger som skådespelare är absolut outstanding när det gäller att reta gallfeber på det folk som sitter i TV fåtöljerna och kräver att bli besprutade med avkoppling fem timmar varje kväll.
    8 poäng, i en poängskala från 1 till 10, noterade han redan förra julen när han drog av sej en massa kalsingar i Hylands hörna och berättade hur det går till att sätta barn till världen. Hundratals människor, som inte hunnit tala om saken med sina barn, ringde klagomuren och var blixtförbannade för att Oscarsson hann före.
    10 poäng, årets enda toppnotering, nåddes av samme Oscarsson redan en dryg månad senare. Den 2 februari i år diskuterade Oscarsson och författaren Claes Engström skulptrisen Pye Engströms skulpturgrupp “Lek för vuxna” i rutan. En liten plåtgubbe satte på en liten plåtgumma som var liten som ena tesked. Det var den kvällen nationen fick “det runda ordet”. Engström hann säja “knulla” fyra gånger i rutan, Oscarsson bara en (1). Men eftersom Oscarsson hade varit med förut, så var det mot denne som folkstormen vände sej. Och det var närmast fråga om en folkorkan den här gången. Över tusen svenskar ringde TV och levde rövare. En svensk hade vågat yttra ett ord i TV som varje svensk någon gång haft i sin mun. Producenten Kristian Romare stämplades av radioledningen med en skriftlig varning.
    4 poäng nådde man i somras, när man en lördagskväll roade lyssnarna med en filmupptagning av parkturnén med “Styrman Karlssons flammor”. Det var väl inte folket som stormade den gången, utan mest killarna i pressen, recensenterna och TV-krönikörerna, som i samstämmig kör dömde ut hela rasket som en sannskyldig buskis!
•   Ingen folkstorm, men väl en liten folkblåst blev det sen när Steen Priwin i Göteborg bjöd på “Sverige genom två”.
    3 poäng kom man opp i, för kritiken var inte ilsksint. De som ringde var bara fruktansvärt desorienterade. Programmet var så snårigt till sin uppläggning, att tittarna aldrig fick något grepp om det. Dessutom pajade en telefonväxel i premiärprogrammet så att pristagaren inte kom fram till tävlingsledningen förrän programmet var över.
    5 poäng taxerades den folkstorm till, som orsakades av ett antal program i serien “Timmen”.
•   Siffran är ett medeltal.
•   Ett filmat reportage om två strippor som berättade hur det känns att klä av sej på krogen, utlöste en 2-poängare.
•   Pia Garde, som blev av med oskulden i en glasskiosk, noterade 9 poäng. Det ringde 500 käringar, rapporteras det, 400 som blivit av med sin oskuld efter löjtnantsbaler på Statt och 400 som ville veta var glasskiosken ligger.
•   Narrengruppen, som körde en sarkastisk sketch om svensk inställning till finnarna, drog på sej 4 poäng. Det var mest finnar som ringde och sa satan i luren.
    Bara 10 procent av de klagande var svenskar, vilket tyder på att vi har ungefär samma inställning till finnarna i Sverige som Narrengruppen sa att vi hade.
    1 poäng noterade man i samband med en mindre folkpust som gällde Aktuellts nya tider Man skilde på nyheter och Aktuellt, och det har man som kritisk tittare föralldel gjort i flera år, men nu gjorde man det praktiskt också, telegramläsning först och så kommentarer någon timme senare på kvällen. 1-poängsstormen var nog för att P-M Hamberg skulle sträcka vapen och återgå till den vanliga ordningen.
    2 poäng blev styrkan på den storm som järvarna utlöste. Disney visade två järvar som satt i en rävsax och blev kallblodigt ihjälskjutna. Hundratals pappor ringde TV och försäkrade att deras barn fallit i gråt.
    Det hade kanske varit bättre om dom tröstat barnen?