Årets herrfrisyrer är avtäckta
nr  44 1962
    Nej, lugn bara. Det är inte alls så farligt som man kanske kan tro av fotot Jag ska inte åka till Venus. 
Det är inte någon rymdhjälm som trätts på mitt arma huvud. Det är i stället en huv för ångmassage. Saken är den, att jag har hälsat på i vårt allra nyaste museum, Frisörmuseet som ligger i Frisörernas hus i kvarteret Peruken (!) vid Islandstorget i Bromma.
    Det finns rätt mycket grejor att kika på där. Museet speglar hela utvecklingen från den gamle bardskäraren, som inte bara klippte och rakade utan också slog åder och koppade och drog ut tänder, fram till dagens moderna frisör.
    Nå, det var när allt kommer omkring inte bara för detta museums skull som jag besökte Frisörernas hus. Nej, jag banade mej väg till detta hus för att uppleva något så pass historiskt som avtäckandet av årets herrfrisyr!
    Uppriktigt sagt så har svenska män alltid sett ut som skräp i huvudet. Det har inte ansetts riktigt manligt att lägga ner intresse och skötsel på sitt hår. Det, var därför som Svenska Frisörföreningen för en del år sen satte igång med någonting som heter La, Coiffure Masculine. Det är ett litet råd sammansatt av frisörföreningens yrkeskonsulenter och detta lilla råd kläcker nu varje år en ny frisyr. Årets frisyr heter, håll andan, nu kommer det!  »Skandinav»! 1958 hette frisyren »Annorlunda», 1959 hette den »Masculine», 1960 hette den »Variant» och fjolårets frisyr kallade man för »Harmoni».
    Ska ni vara tiptop i huvudet, ska ni alltså gå omkring med Skandinav under hatten. Frisyren beskrivs sålunda: »Skanidinav»-linjen utmärker sig genom att huvudformen genomgående rundats. Således har det för tidigare modelinjer utmärkande plana hjässpartiet eliminerats. .Sidopartiernas längd hålles även väl avpassad
med syfte att ge en utpräglat mjuk linje, överhåret hålles med fördel 5-7 cm långt, medan pannhårets längd lämpligen bör pressas till ca; 3 á 4 cm. Frisyrens främre linje kammas i en sido- och framåtgående rörelse, vilken ger frisyren dess mest karaktäristiska stildetalj. »Skandinav»-linjen kan med fördel inrymma en kort sidbena, men nackpartiet bör genomgående hållas fylligt och ha karaktären av att vara klippt med handsax.
    Konstigare än så var det inte.
    Hjälper det här? Går det så pass enkelt till, att fem gubbar träffas en kväll och bestämmer hur folk ska klippas under 1962 och så börjar hux flux landets alla frisörer att klippa på det viset? Jag tror inte det. Den gamle hedersman, som då och då kortar av min sträva kalufs en decimeter, har nog inte läst breven från La Coiffure Mascuiine, för jag har sett ut som ett argt piggsvin upptill sedan 1938. Annorlunda, Variant och Harmoni är okända begrepp för denne man. Ger jag honom i nåder tillstånd att dränka mej i Watzins Keratin kan han möjligen komma fram till en slags frisyr som man skulle kunna kalla »Någorlunda».. En gång frågade han om han fick rundsmörja mej med pomada och jag sa ja, för jag hörde inte riktigt vad gubben sa, distraherad som jag var av ett korsord. Inte nog med att pomadan kom mej att se ut som om jag nyss spottats ut av en kräsmagad katt. Dessutom hade karln lagt vågor i pomadan! Små vassa vågor, massor av vågor. När jag
strök mej själv över detta konstverk, kändes det som att klappa ett smetigt grillgaller. Jag kunde ha tagit engagemang som tvättbräda i en skiffel orkester.
    Som sagt, vägen är lång från La Coiffure Mascuiine till den figaron.
    Numera har vi faktiskt ganska god kontakt med landets frisörer, som är organiserade till 95 %, säger pojkarna i La Mascuiine. Nog nappar dom på våra idéer, alltid. Då möter vi värre motstånd på annat håll. Vårt största problem är TV. Kunde vi bara få TV-idolerna att sköta sitt hår, så skulle detta göra svenska herrar hårmedvetna i ett nafs. Vi har funderat på att erbjuda oss att gratis hårbehandla alla dem som syns i TV-rutan.
    — Tänk, säjer La Coiffure Mascuiine, att få ta sej an den där Henry Christensons hår. Tänk att få göra en frisyr av detta förfärliga buskage han går omkring med! Män som Tumba och Anders Bauer har raserat mycket av det som vi har byggt upp. För att inte tala om tennisstjärnan Sven Davidsson. Alla tre har trevliga och riktiga frisyrer, och så går dom och stubbar håret så att dom ser ut som straffångar. Anders Bauer var en fin och levande hårpropaganda i TV, men så for han till USA på en tid och kom hem som en skalad potatis. Det är sånt som kan få stora starka frisörer till att gråta ...
    Lita inte på gamla taxichaufförer, hur gamla dom än är. Det är inte alls säkert att dom hittar i Stockholm.
En man klev in i en taxi och sa: Liljeholmens stearinfabrik;
    — Liljeholmens stearinfabrik var'e ja, sa chaffisen och släppte kopplingen.
På Hornsgatan sa passageraren:
    — Förlåt, men vart kör vi?
    — Liljeholmens stearinfabrik.
    — Det är inte åt det här hållet.
    — Visst fan e're de. Vi ska över Liljeholmsbron å sen t. v.
    — Nej, sa passageraren, Liljeholmens stearinfabrik ligger vid Danvikstull.
    — Inte, sa taxichauffören.
    — Jo, sa passageraren.
    — Då har den flyttat dit nyligen då, sa chauffören.
    — Nja, den flyttade för 123 år sedan, sa passageraren, direktören för Liljeholmens stearinfabrik, Sven Wiklund.