nr 51  1965                                                                                
■■■ Varför görs det ingenting i tidningarna för oss som är feta? frågar denna vecka en herr Otto Andersson i Göteborg. Är vi bara till för att skrattas åt? När det kommer in bilder av oss i tidningarna är det bara för att redaktörn vill ge läsarna nåt att flina åt.
   Detta att vara smällfet och väga sina modiga 135 kilo är i själva verket tragiskt, framhåller herr Andersson som vidare uppger att han alltsedan barnaåren fått heta »Bollen» i kamratkretsen. I stället för att driva gäck med vårt utseende borde tidningarna hjälpa oas. »Vi som inte har sett våra egna tåspetsar på flera år vill inget hellre än att gå ned i vikt», försäkrar Bollen. »Hur skulle det vara om tidningarna gick in för lite mera tips och råd  i fråga om avmagring i stället för att göra sej lustiga över vår sjukdom?»
    Gärna det, kära Bollen, men andra sidan känner jag flera såna här. . . vad dom nu heter dom där i vita rockar. . . jo, läkare var det. Jag känner flera såna som påstår att enda orsaken till att man blir smällfet är att man äter för mycket och rör sej för lite, Att man äter för mycket är väl ingenting att göra åt så här i juletider, men att man inte rör sej är fel. Handen på hjärtat Bollen, om du kan leta rätt på det, men nog var det väl så att du tar bilen till julottan i år också? Hade du gått till fots, hade du kanske tappat något kilo, Saken är nämligen den, att det som kommit mellan dej och dina tåspetsar kallas kalorier.
    Kalorier är till för att bli av med, sör'ru Bollen. Mina känningar i vita rockar har på min begäran räknat ut hur man bär sej åt. (Det är bara för din skull, Bollen, så kom inte och snacka om att jag inte är servicesinnad).
■   Man paddlar kanot. Efter en timmes lagom hård paddling har man blivit av med 180 kalorier. Vid ishinder tappar man flera tusen.
■   Man rider. Efter en timmes ritt i sakta mak är man av med 180 kalorier. Om någon skrämmer hästen så att den skenar i väg neråt Södertörn, blir man av med betydligt mera.
■   Man promenerar. En timmes promenad i vanlig takt tar kål på 216 kalorier.
■   Man bowlar. Varje slag med klotet förintar 4½ kalorier. Missar du ofta, och det gör man, så är bowling en bra metod.
  Man cyklar. En timmes trampande bränner upp 270 kalorier.
■   Man simmar, två längder i en 25-metersbassäng och du blir av med 10 kalorier.
■   Man går fort, d. v. s. promenerar så att man nästan småspringer. Då blir man av med 168 kalorier på en halvtimme. Efter en timme får man köras hem på bår.
■   Man åker skridskor. På en timme förbränns 360 kalorier.
■   Man lirar pingis, 360 kalorier ryker i timmen.
■   Man spelar king, size-pingis. D. v. s. tennis. En tvåsättare på in timme gör av med 426 kalorier.
ner.
■   Man åker skidor, även om utan bara sysslar med utförsåkning så förbränner man 594 kalorier i timmen.
    Där har du dina tips, Bollen. Sätt i gång hårdträningen omedelbums. Vem vet kalorierna kommer kanske att rasa av dej. Allt kan hända, bollen är rund.
■   Minns ni bilden på SE:s omslag i våras, den med Ingela Brander! Den engelska filmkomikern Norman Wisdom blev helsåld på flickan. Han fann liksom Mummels redaktion att den flickan har en ovanligt blank saxofon.
■   Tidningar läggs ner till höger och vänster. Kollega Ker Jonsson berättade vid morron kaffet häromdan hur det var när dom la ner Nya Dagligt Allahanda 1944. Gamla originalet Eskil Ericsson hade ett skrivbord som var täckt av ett helt berg gamla tidningar och gunåde den städerska som vågade hosta om att bära ut berget. Men när NDA väl tryckt sitt sista nummer och Eskil tagit sin hatt och gått, så hyvades pappershögen i alla fall ut. Men hör och häpna, längst ner under högen stod det en kaffebricka med alla tillbehör. Det var kaffe i koppen, det var grädde i snipan och sockerbitar i sockerskålen. Någon — förmodligen Eskil — hade dock satt sej wienerbrödet. Det stod "Kafé Olympia" på servisen så man ringde på portvakten och bad honom återställa brickan.
   — Olympia? sa portvakten. Jösses, det fiket bommade dom för 26 år sen!
    Lagom till helgerna kom det ut en massa såna där roliga studenttidningar. Gåsblandaren (lite sen i år, va?) gladde mej med dom här kornen:
    — Finns det nåt som går upp mot Söders höjder!
    — Ja. Katarinahissen.
    Bästa grejen ur Raspp tycker jag i alla fall är den nya benämningen på cocacola som man dricker rent, alltså utan sprit i — ROMLÖSA.
■    Är det sant. sa Mummels hovfotograf, att SE tar de svagas och förtrampades parti gent emot samhället?
    — Det händer, sa red.
    — Tar ni in den här bilden då? sa fotografen och Lade konterfejet ovanpå bordet.
    — Ett mods va?
    — I mods som trampats av samhället, sa fotografen. Trots att det valts med stor majoritet fick det inte bli Lucia i Gnosjö. Rektor sa nej.
    — Än sen då det var väl alldeles riktigt handlat av rektor? Det vet väl varenda människa att en Lucia ska vara blond!