nr 13  1963                                                                                
■■■ Det här med strejken på systembolagen är ju fullkomligt underbart. Det demokratiska Sverige har aldrig varit så demokratiskt som i fredags när en blossande rödblommig generarkonsulinna utbrast i systembutiken vid Grev Turegatan: 0, herregud, finns det inte en chans att få köpa mer än en halva renat? Och samtidigt stod Brusiga Berra och Kalle Kanon i en portgång om hörnet och halsade en hela Nuit Saint George 1938 med en lökströmming som tilltugg.
    
Och samtidigt spred sej ryktet genom stan. .  . det flög från mun till mun. . . Springschasen hade det från kontorschefen hade hört det av disponenten som hade hört det av en av de höga gubbarna i styrelsen. . . Har ni hört, det har kommit in trehundra halvor Crown Blend på systemet på Tunnelgatan!!! Jakten går från bolag till bolag, det är husmödrar, designers, cykelbud och hovrättsnotarier i spåret.
    Snart är glada strejken slut, slut, slut och systemköerna blir lika tråkiga som vanligt igen. Men vi ska i varmt minne bevara de vackra veckorna då vi alla voro lika inför en halva Skeppet. Apropå spritvanor och sånt. . . Nog är det väl ganska fiffigt av direktören för Köpenhamns nyaste krog att kalla krogen för »Kontoret». Det låter så klädsamt när man ringer hem till frun och säjer att man måste vara kvar på Kontoret en timme eller ett par.
■  Gunrik, känner ni någon som heter så? Inte det, men snart kommer det att finnas folk som bär det namnet. Nämnden för svensk språkvård tycker att det finns för lite svenska förnamn att välja på. Det är därför som folk döper sina barn till Kent och Floyd och Gregory. Nämnden har gett en fil, lic. Roland Ottebjörk i Uppsala uppdraget att hitta på lite nya svenska namn. Ottebjörk har fått hop 2,000 stycken och dem har han samlat i en bok som kommer i bokhandeln i vår.
    Ottebjörk har, avslöjas det, laborerat en del med kontaminationer. Dvs. han blandar ihop ett nytt namn av två gamla, som t. ex. Gunrik, som är en kontamination av Gunnar och Henrik.
    Utan att ha läst Ottebjörks lista på nya namn, tar jag mej härmed friheten att bidraga med några egna kontaminationer:
    Emma (av Emanuel och Magnus)
    Olle (av Olaus och Lennart)
    Kalle (av Kaleb och Leonard)
    August (av Augustin och Gusten)
    Ville (av Vilhelm och Levertin)
    Jonne (av Jonatan och Nestor)
    Och så några modernare:
    Paucent (av Paulus och Vincent)
    Urvik (av Urban och Viktor)
    Valpat (av Valdemar och Patrik)
    Tosig (av Tore och Sigvard)
    Harben (av Harald och Bengt)
    Ack ja.
■  Det är faktiskt sant säjer Postens personaltidning och berättar, den här historien från Stockholm 7: En gammal dam infann sej på  kontoret ifråga, vände sej med radiolicensen i nypan till en dam i luckan, verkade mycket bekymrad och sa:
    — Snälla fröken titta efter om den här radiolicensen har gått ut. . . Det verkar så för det bara tjuter och piper i min radio därhemma.
■  Att kungliga går på krog är väl inte så värst ovanligt här hemma. (jfr; Kungen på Eriksgatan, belåten med aladåben på statt, kallar till sej hovmästaren:
    — Vad heter den här trevliga syltan?
    Hovmästaren:
    — Stadshotellet, Er's majestät!)
    Men utomlands är det betydligt glesare mellan de kungliga krogbesöken. I London fanns det under kriget en krog som var lite märklig. Den ägdes av en politiskt vinddriven prins, bartendern var baron, hovmästaren en furste från Balkan och garderobiären påstod sej vara en prinsessa av blodet. Så hände det sej en dag att kung Olav av Norge, då kronprins, skulle äta middag på restaurangen. Olavs adjutant tittade in som förpatrull för att ragga upp ett bord, men det var spikat i lokalen. Olav blev sur och röt:
    — Va? finns det verkligen ingen plats för kronprinsen av Norge!
    — Nä, beklagar, sa hovmästarn. Arbetsstyrkan är fulltalig!
■  Det finns många sätt att säja det på. Det här (insändare i Expressen) tycker jag är ett av de roligaste:
    
■  Har ni nån gammal buss stående hemma, så titta efter vad det är för märke på den. Är den av märket »Tidaholm» så kan den vara värd pengar. Tidaholm jagar för närvarande alla gamla »tidaholmare» man kan komma över för att göra ett museum av de gamla bilarna och bussarna. Hittills har man spårat upp de här:
1.  Två brandbilar som tillhört Uddevalla stad
2.  En brandbil vid Svea Ingenjörskår i Eksjö
3.  En brandbil, modell -23 i Tidaholms egen brandkår
4. En sopbil i Oslo
5. En brandbil i Vänersborg
6, En brandvagn i Umeå
    Men det är bara hälften av det dussin gamla
»tidaholmare» som man vet måste finnas i Skandinavien. Jakten pågår.
■  Intervju i danska Ekstrabladet med författaren Aksel Sandemose:
    — Vem tycker ni dominerar norsk litteratur?
    — De äldre, Hamsun och Unset.
    — Bland de unga då? Vem är den mest betydande landsmålsförfattaren?
    — Tarjei Vesaas.
    — Och bland riksmålsförfattarna?
    — Eivind Johnson.
    — Men han är ju svensk!
    — Det ger väl jag fan i.