DEN GÅNGEN BLEV DET RESPONS! 
  

nr 18 1981            
    Vilken är den bästa respons du har fått?

    Redaktörn spände ögonen i mig som skrivit på den här sidan vareviga vecka sedan 1953. Respons? Ja, gensvar då? Du vet hur det var med Rune Moberg. Om Rune skrev att månen är grön, så fick han femhundra insändare från läsare som sa, att det kan väl varenda jävel se att månen är gul!
    Det är respons det. 
    Man får alltid respons när man påstår något som är fel, för att inte säja galet. När man förr skrev om boerkriget, ringde det alltid någon som var med och skällde ut en. Påstod man att Edvin Adolphson hånglade med Birgit Tengroth i "Kvinna ombord" ringde halva biopubliken och gapade. Det skulle man för fan veta, att det var med Karin Ekelund det hånglades.
    Min Största respons kom 1956. Det hade varit ryttarolympiad i Stockholm på försommaren. Bland bilderna förekom det ett kort på en häst som satt på rumpan och såg lite fånig ut. Alla hästar som sitter på ändan ser fåniga ut. Som stadsbarn och föga van vid hästar tillät jag mig i bildtexten kalla bilden för unik. 
    Jag hade nämligen aldrig sett en häst sitta. Snacka om respons.
    Hela Sverige skickade bilder på sittande hästar. Det kom feta hästar som satt som Allan Hernelius i riksdagen. Det kom gnäggande hästar och vi noterade att hästar som gnäggar när de sitter visar en påfallande likhet med skånska odalmän i Kivik i det ögonblick strippan släpper trosorna.
    Det kom vaksamma hästar som hade öronen spetsade och lyssnade medan de satt, icke helt olika begåvade elever på föreläsning.
    Det kom hästar som liknade strömmingstiggande katter, det kom hästar som satt med påkarna isär och såg lite oanständiga ut, det kom hästar som satt med benen i kors som pastorer på kyrkkaffe.
    Som om det inte var nog med hästbilderna som fyllde redaktionsrummet som en lokal lavin, kom det brev också. 
    Det stod att en upplyst redaktör verkligen borde veta, att hästar angrips av fågelmask i svansen och sätter sig, gärna i grus för att skrubba klådan ur akterkastellet.
    Det stod, att visserligen finns det lata hästar som sitter mest hela dagen medan kompisarna får göra jobbet framför plog och harv, men det vanliga hästsittandet är det som infinner sig som ett moment när liggande häst ska resa sig, först rätar kusen på frambenen, därefter bakbenen.                                                

    Det stod i ett brev, att "vore jag häst, så skulle jag också sätta mej ner, om inte annat så i protest. Hästen har nämligen ett skitgöra . . ."
    Det stod att redaktörer inte ska sitta i Stockholm och flina överlägset åt hästar, har inte redaktören själv halkat på arslet nån gång?
    Det stod i ett brev från Kungsör, som jag sparat, att man där hade en häst som var så lat att han satt mest hela dagen. "Det värsta är att han inte ids resa sig ens när han fiser: Hela marken skakar när han lägger av en rökare."
    Läsekretsen kan vara grov i mun när den vill. Men respons blev det.
    Ett kvickhuvud från Göteborg, varifrån annars? skrev att jag skulle läsa på bättre och att han vid tillfälle skulle skicka en bok om hästar av en som heter Ingemar Hedenius "Ptrooo och vetande".
    Jag minns också långa utläggningar om hästens psyke.
    Hästar ansågs vara mera korkade än man tidigare anat. Modern hästpsykologi hade kartlagt att hästar saknar intelligens och endast handlar på betingade reflexer. Det är därför, förklarade en kännare, som travhästar på Solvalla inte duger till annat än prickig korv när deras karriär är över. Att använda dem i körslor går tyvärr inte, ty de har varit vana vid att gå i vänstervarv runt Solvalla sedan födelsen och denna vana går inte att rubba. Sagesmannen hänvisade till stadsbudskåren som hade sorgliga erfarenheter av vissa försök med travhästar. Alla hade slutat med att hästarna lämnade Ilgodset på Stockholm Ban och återvände till utgångspunkten efter en kvart, flåsande men nöjda med varvtiden.
    Inte heller hade det lyckats att använda hästarna i försvaret. Ett försök under en höstmanöver hade bara resulterat i att hästarna gjort en kringgående rörelse och fallit de egna styrkorna i ryggen.
    Allt fick jag denna vecka 27, året 1956 veta om våra vanligaste hästar och deras beteendemönster.
    Snacka om respons!