Den tysta nöden

  nr 40 1967
 

    Någon gång på försommaren avhandlade vi på denna sida ett så pass kinkigt problem som "den tysta nöden" i Stockholm, dvs. den katastrofala bristen på pizzoirer i huvudstaden. För dem som skenar gata upp och gata ner krökta i 45° vinkel, förtvivlat jagande efter ett ställe där befrielsen väntar, är vi nu i tillfälle att komma med ett tips: Bli filmskådespelare, då får ni kissa var och när som helst. Är ni kissnödig, ring SF eller Sandrews eller Minerva! Filmen behöver er!
    Kent Andersson, han som har huvudrollen i Åke Falcks filmatisering av Artur Lundkvists "Vindingevals", ska enligt manuskriptet kissa på ett halmtak och häromdagen var det stor presspinkning med massor av fotografer.
    Herr Andersson slog drillar för såväl lokalpressen som Stockholmstidningarnas utsända fotografer, men en suck av besvikelse gick genom kåren, när herr Andersson redan efter tio minuter gick i sin. Just som man diskuterade att skicka ett ilbud till ett ölsjapp efter en stand in, på det att Bild journalen (som kommit lite sent) också skulle få sej en drill, kom någon på den mest geniala grejen i filmhistorien sen Elsenstein uppfann montaget. Man anskaffade en injektionsspruta, fyllde denna med vatten och lät herr Andersson strila och stråla med denna. Visserligen kom han aldrig upp i det rätta trycket utan skvätte som en liten pekingeser, men i alla fall, situationen var ju räddad! Galapremiär på annandag jul, 15 kr biljetten i salongen och 22: 50 på herrtoaletten. Vad denna film efter Lundkvists "Vindingevals" ska heta är ännu inte bestämt. Man kanske kunde klämma till med "Alle man till sprutorna"? Eller "Kiss me Kent"...
    Ni minns möjligen att vi härom numret hade en artikel under rubriken "Johansson, det är synd om din fru". Det handlade om hushållspengarna, som inte vill stiga, trots att priserna på kött har ökat med i vissa fall 200 % på sex år! Men Johansson, det var en sak jag glömde att säja i sammanhanget... Om du vill käka gott men ändå billigt, så gå över till fjäderfät Gödkyckling eller broiler kostade 8: 50 kilot för sex år sen, i dag är priset nere i 8 kr prick. Höns kostade 7 kr kilot 1961. I dag 8 kronor. Kalkon tog man 11 kr kilot för 1961. Idag räcker det med tian jämnt! Och kyckling, höns och kalkon, det smakar fågel det!
    — Nu frågar man sej bara när krögarna ska upphöra med ofoget att ta 2—3 kr i tillägg för kyckling på matsedeln.
    Det ringde på 222680, dvs. telefonvakten där man beställer väckning. En av de jourhavande telefonisterna lyfte luren och lät förstås lite jäktad som vanligt när hon svarade.
    — Telefonvakten! lät det som ett piskrapp.
    — Ja goafton, sa en man i andra ändan, Jag tänkte att jag skulle beställa lite väckning.
    — Jaha ... varifrån?
    — Rörstrandsgatan.
    — Jag menar vicket nummer?
    — 37 B... tre trappor.
    — Telefonnummer, förstår ni väl.
    — 30 12 15.
    — Vilken tid?
    — Ja, det är just det jag funderar över, sa mannen. Egentligen skulle man ju stiga upp klockan halv sju redan och läsa tidningen först... Finns det nåt skönare än att sitta upp och läsa tidningen medan hela familjen
sover?
    — Men snälla ni...
    — Fast å andra sidan, sa mannen, så borde man ju ligga tills ungarna har kommit opp och gnott i väg till skolan. Annars åker man ju på att fixa te och bre mackor åt dom också ...
    — Ska ni ha väckning eller inte?
    — Tacka fan för det, fröken, jag funderar bara på när jag ska ha't. Det är ju ganska vackra morgnar så här års. Man kanske skulle ta en sväng i Vasaparken med hunden och gå opp sex redan ... Tycker fröken om hundar?
    — Ja, men inte klockan sex på morron ... nu får herrn bestämma sej, det är fler som väntar!
    — Fördelen med att gå opp tidigt är att dom har rätt festliga program på melodiradion så där i svinottan. E're nåt kul i morr'n? Fröken har väl nån tidning framför sej med radioprogrammet i?
    — Jag föreslår att vi bryter det här samtalet!
    — E inte fröken klok? Bryta nu när jag ska beställa väckning.
    — Jaha, men kvicka på då!
    — Va é klockan?
    — Halv elva?
    — Va?
    — HALV ELVA!!
    — Inte mer? Va fan ska jag då ha väckning för? Om jag lägger mej halv elva, så vaknar jag fem, för att en gråsparv sitter borta i Vasaparken och bölar ... PANG sa det i örat på mannen när telefonvakten slängde på luren. Till sina kolleger vid telefonvaktens bord, väste telefonisten;
    — Varning, flickor! Söderlund i viken är i stan igen! 
    Veckans insändare hittar man i Kvällsposten i Malmö, där signaturen "Folkpensionär" skriver så här:
Är det bara Sveriges Radio/TV som får köra med repriser, eller kan jag göra likadant med mina gamla licenser för radio och TV? Jag har lika många gamla licenser i mina arkiv som de har gamla program i sina.
De löstes dessutom på den tiden, då både program och pengar var betydligt mera fullödiga än nu.
0ch så har det strömmat in humor från läsarna.
    Från Helsingfors kommer det här; "Det absolut säkraste P-pillret är en magnecyltablett fasthållen mellan knäna."
    Från Bandhagen kommer detta: Tysklärarens bröllopsnatt — an, auf, hinter, in, neben, uber, vor und zwischen!
    Från Göteborg kommer den här: Håhåjaja, sa badflickan till fotografen och tog på sej bikinin igen, nu hör man till dom utvikningsstörda barnen!