Denna underliga PR-värld... 

nr 47 1966 
■■■
PR är tidens lösen. Konsten att göra en vara känd hos den köpstarka publiken är egentligen ganska gammal. När Zakarias klättrade upp i fikonträdet så var det inte alls för att han skulle kunna se Mästaren bättre. Han gjorde bara PR för fikon, som alltsedan dess ligger på alla julbord år efter år, fast ingen nånsin äter av dem.
     På en sån här tidning ringer det PR-män vareviga dag.
     — Goddag, redaktör'n är välkommen till en drink med tilltugg på Ambassadeur på fredag klockan två. Firma Spiralteknik presen-terar då höstens vispprogram.
    Man tackar nej och hänvisar till att SE: s intresse för stålvispar är begränsat.
    Goddag, detta är PR-firman
Lundgren och Lundgrens sekreterare som undrar om redaktör'n kommer till Riche på torsdag?     Bageriföretaget »0 jäs» släpper ut sin nyhet »Annorlunda mandelkubbar».
     Man tackar nej och hänvisar till att de mandelkubbar man ska ha i sitt liv förtärde man redan som liten.
    Goddag, redaktör'n, vad säjs
om en sjöresa till England och tillbaka? Vi bjuder på mat och nattklubb i London och det går bra att ta frun med.
     — Vad gäller saken?
     — Det gäller det nya antiluktmedlet »Sniff» som gör en säker under armarna. Det blir Sniffshow ombord för svensk och engelsk press. Thore Skogman är med och sjunger en specialskriven visa »Johan på Sniffen». Man tackar nej och hänvisar till att man brukar hålla sej säker under armarna med tvål och vatten.
   PR är ett förunderligt område. När jag blir gammal ska jag försörja mej på pressluncher, pressmottagningar, pressmiddagar och pressresor. Nu ska man ju i god tid förbereda sej för sin ålderdom, heter det, så därför gick jag på en sån där pressmottagning i veckan.     Det ringde en PR-man och sa:
    — Ankarsrum släpper ut ett nytt badkar av akrylglas. Kan det vara nåt för SE?
    — Nja?
    — Men det sitter en naken tjej i karet.

    — Det förändrar saken. 
    PR-mannen välkomnade oss mycket hjärtligt. Han hade skäl att vara glad. När man presenterar nya badkar, brukar det komma 30—40 VVS-ingenjörer och en och annan representant för rörmokarskrået. Men nu hade man skickat ut ett kort av en naken tjej i ett genom-skinligt badkar och det kom 375 stycken.
    Ändå blev denna pressmottagning en besvikelse.
    — Nja, det har vi inte börjat tillverka än, vi gjorde bara ett exemplar.

    — Var är tjejen?

    — Här. Tjejen visade sej vara så påklädd en tjej någonsin kan bli. Det enda hon hade tagit av sej var badkaret.

    — Det är ett ovanligt brett badkar, sa en PR-mannen närstående reklamman. Det kanske man kan köra med i reklamen?

    — Ja, sa jag, du ska få en slogan gratis här: »Finns det
Ankarsrum, så finns det stjärterum»!
    Så går det till på pressmottagningar.
    Ingemar Johansson, f.d. världsmästare i tungviktsboxning, har gått upp en viktklass till, kunde man konstatera under den senaste boxningsgalan när Ingemar klev opp i ringen i tre nummer för liten smoking för att hälsa publiken välkommen. Han såg ut som en hårt stoppad leverkorv. Hustru Birgit sa det åt honom på ett party efteråt:
     — Ingemar, sa hon, nu får du börja tänka på vikten, ökar du mera så tappar flickorna intresset för dej.
     — Äsch, sa Ingemar, det har jag insett för länge sen. Numera charmar jag dom med plånboken.
    Nästa kändis: Vilhelm Moberg. I sina memoarer berättar Artur Lundkvist en historia om denne kraftkarl på parnassen. Lundkvist säjer sej ha sett denne Moberg förlägen och svarslös endast en gång. Det var i slutet på 20-talet när Moberg och några andra unga författare med rottrådar i den svenska landsbygden sent en kväll sökte efter en nattklubb i Stockholm. Moberg fick syn på en polis-konstapel och hojtade med hög stämma:
     — Säj konstapeln, finns det nån nattklubb i närheten?
    Polisen gjorde honnör och sa:
     
— Nä, det vet jag inte. Jag är också från landet!
    Och så har begravningsentreprenörerna tagit illa upp när man kritiserat dem. De går till svars i Aftonbladet. Tidningen formulerar sålunda:
      »Som en allvarligt arbetande yrkeskår finner vi det vara en grav beskyllning att påstå att begravningsentreprenören medvetet utnyttjar människor i en svår situation».
    Erlander har slagit till igen, rapporteras det från södra Sverige. Statsministern har berättat en ny historia! Det skedde på Skånska sparbanksföreningens 50-årsjubileum och historien var så här:
     Fjärdingsman stoppade pastorn som kom cyklande utan att hålla i styret och sa:
    — Enligt vägtrafikförordningen är det förbjudet att cykla utan att hålla i styret.
    — Det är inte jag som styr, sa pastorn, det är Vår Herre som styr.
    — Jaså, sa fjärdingsman, men det vet ni väl att det är förbjudet att åka två på en cykel!
    Nja, Tage. . . på sin höjd 2
poäng, va?
    I den vevan kanske jag får
lov att gå en läsare till mötes som har för sej att Tage berättade två historier den där gången i Hylands hörna och inte bara den där om
»Huka er käringar å gubbar för nu laddar han om ». Det stämmer, min vän, men den andra historien har folk glömt. Den var så här:
    Värmlandsgubben löste korsord och sa:
     — Inte är det koa och inte är det soa, månntro det är en ap?
    En knapp 2 poängare även den. En sån där 5 poängare som
»Huka er käringar å gubbar för nu laddar han om » väntar vi på. Skärp sej, Erlander!