Deppar ni också just nu?
nr 5  1965
■■■ Mjältsjukan är nånting som går just nu. Vad är då mjältsjukan för något? Jo det var vad man led av när seklet inte bara var ungt utan även tungt.
På 20- och 30-talet sa folk att dom led av spleen. I dag säjer folk att dom deppar. Men det rör sej hela tiden om samma åkomma. Alltså: Folk har deppat ganska allmänt denna januarimånad. Orsak: Den slaskiga, plaskiga och grådaskiga vintern.
  Råkar man vara född till en sån där vinterromantiker som njuter av rimfrost, djupa vita drivor och knarrande steg i kalla stjärnklara kvällar, då får man fnurr när lågtrycken från Atlanten lägger sin stora våta hand på ens hjässa och försöker pressa ner en i kängskaften.
    Visst . . . det finns knep att muntra upp tillvaron med — whisky, starkt kaffe och poker. Men av whisky får man ont i huvudet, av kaffe får man ont i magen och av poker får man ont i portmonnän. Bättre då att söka tröst i litteraturen. Och se, en natt när smältdroppet från taket trummar på fönsterbrädan, läser man det här hos Hjalmar Bergman:
    »I förvinterns tungt och trögt framvältrande dimmor trivs mjältsjukan. Blickens språngvidd förkortas. Världens väggar och tak äro grå och tryckande som ett fängelse. I nordens töckniga höst och förvinter är ångesten inte en sjukdom, den är ett tillstånd lika normalt som glädjen och välbehaget en vacker sommardag. Den nordbo, som ej känner den ångesten, lider sannolikt av någon manikalisk själsåkomma. Frosten, den starka kölden river fängelsets tak och murar och reser en dom av kristall med gotiska strävpelare av cirrusmoln.»
    Tack för den trösten. Man är normal! Alla lider av slaskvädret, inte bara sporthandlarna.
    Att köra bil är svårt, framgick det av senaste remissdebatten där Gunnar Sträng apropå inflationshotet sa, att det är svårt att bromsa och gasa på samma gång. Hr Hedlund (cp) sa då:
    — Man kan använda både broms och gaspedal, hr finansminister, och det är så vist ordnat, att man bromsar och gasar med samma fot! Hr Sträng for därvid upp i predikstolen och replikerade: 
    — Jag har kört bil sen 1934 men jag har aldrig tryckt på broms och gaspedal på samma gång.
Inte? Det skulle Sträng lära sej. Att gasa med klacken och bromsa med fotbladet är en av racerförare ofta använd teknik som kallas toe and heel... Bra att kunna om man kommer ut på det hala i vänstersvängarna.
    Hur hårt har förresten inflationen drabbat oss? Jag tog fram lite uppgifter på vad maten kostade för 20 år sen, närmare bestämt våren 1945, och jämfört med dagens priser. Varsågoda:
  Mjölken har på tjugo år gått upp från 29 till 94 öre litern, smöret ökade från 4:55 per kg till 8:10, herrgårdsosten sprang upp från 3:00 till 9:40 och oxsteken ökade från 3:28 kilot till 17:50. Kalvsteken, som 1945 gick på 3:57 kilot kostar i dag 18:50 (22:00 om man vill ha den benfri). Falukorven ökade från 2:95 till 8:10.
  Specerierna då? Jo strösocker steg från 62 öre kilot till 1:67, vetemjölet från 46 öre till 1: 14 och kaffet har sprungit upp från 5: 47 till 9:05 (fast i dag får man en plåtburk med på köpet, kan vara bra att ha daggmask i till sommaren).
  Minsta ökningen finner man på grönsaksavdelningen. Att potatisen gått upp från 21 öre kilot till 74 öre på 20 år är väl ingenting att säja om, inte heller att tomaterna ökat från 3:20 till 4:50. 
  Morötterna har förstås ökat från 33 öre till en krona jämnt, men det rör mej inte i ryggen för jag har inte satt i mej en morot sen den dag jag var stor nog att försvara mej.
    Läst i veckan: Kar de Mumma som en gång döpte swingpjatten till swingpjatt, har hittat på ett namn även åt dagens unga lejon, det där som går med håret ner på nästippen och har tröstnapp i munnen. Namnet är »Napphanar». Ska bli intressant att se om det slår igenom.
    Påhittet att förpacka öl i plast är det dummaste jag hört på länge och dessutom det allvarligaste sabotaget mot öldrickandet som förövats sen man döpte om hederlig pilsner till Fagott. Vad tänker man kalla öl i plastpåse? Säckpipa? Man misstänker svagt att det här med påsöl är ännu ett led i strävandena att göra folket nyktrare; Man inbillar sej förstås att pilsnerkonsumtionen i landet ska sjunka därför att konsumenterna inte längre kan höra på det ljuvliga klirret när ölbilen är i faggorna.
    Som vice fördrickare i Svenska Ölakademin ber jag dock att få inlämna en stark protest. I akademins, av herr akademiledamoten Åke Söderqvist formulerade  motto heter det:
     Öl ute, öl inne 
     öl i hjärta, öl i sinne.  
    Men där står banne mej inget  om öl i påse! Stoppa ofoget i tid!
    Sannolikt kommer det här med påsarna att medföra att gamla ölvänner vänder ölet ryggen och går över till den fördärvliga spriten. Och efter en tid sitter de där förfallna, Med påsar under ögonen.
    Stackars människor som är TV-reportrar. Så fort de gör sej skyldiga till minsta felsägning rapporteras det i tidningarna. Den här veckan har jag fått fyra  brev från olika läsare som skadeglatt påpekar, att Sven Plex  Pettersson fortsätter att meritera  sej för sitt hedersledamotskap i Svenska Felsägarförbundet. Nu senast ska han ha sagt så här om tyskan Heide Bibl:   
    »Hon vräker på allt vad hon kan för kung och fosterland...»
    De fyra  brevskrivarna säjer, att har dom inte läst fel i historieboken, så är det så att Tyskland är ett fosterland som saknar kung.
    Nå, men en sån där liten malör är väl inget att haka upp sej på. Då tycker jag det var betänkligare när ‘Plex’ för några år sen stod i rutan och påstod att det bär uppåt för utförsåkarna.