nr 21  1965                                                                                
■■■ Sen jag efterlyste olika knep att bota baksmälla har jag inte gjort annat än legat på rygg och studerat de hundratals brev som strömmat in från bussiga och hjälpsamma läsare. Det har varit en mycket intressant läsning, det värsta är bara att man blir så förtvivlat törstig. Nå nu vet jag i alla fall hur svenska folket bär sej åt dagen efter.
■   Som väntat kunde man inregistrera en klar dominans för tablettmetoden. Albyl, Magnecyl och Dispril intar säkra topplaceringar på listan över de käraste botemedlen mot baksmälla. Jag vet inte om man ska ta det som ett tecken på bristande fantasi hos folk. Att bara stoppa i sej en tablett dan efter och bli kvitt sina kopparslagare på några minuter, ja, det är klart att det är både bekvämt och bra. Men är det inte lite tråkigt, ska det inte vara lite sport över proceduren? En smålänning som skrev att han botar baksmälla genom att gå ut på vedbacken och såga utav bara helvete, har min aktning i högre grad än den som helt fantasilöst fixar saken med en banal magnecyl.
    En intressant grupp av baksmällebotare är »De konstruktiva». Följande exempel på konstruktiva uppryckningsmetoder har inlöpt:
»Fyll en tom sprayflaska med en blandning av vatten och koksalt, spruta in lösningen i öronen». Någon invänder kanske att det vore enklare att spruta in lösningen genom munnen, och visst vore det det. Men det är ingen sport.
■   Svälj dammsugarslangen, (bestryker man den med senap och ketchup går den lättare ner) och tryck sen på knappen, råder en herre i Säffle och tillägger: »Somliga svimmar efter ett par sekunder men så lätt får man inte tappa Sugen.»
    Svart kaffe har ett grundmurat förtroende som uppryckare, framgår det av brevskörden. En herr Lennart Struve i Getinge är tydligen en heroisk natur. Han brukar blanda nattsvart kaffe och ketchup, hälften av var, och svälja det snabbt. Socker och grädde får inte inblandas.
■   En herr Albin Johansson i Jönköping hör också till de tuffa pojkarna. Han dricker inte kaffet, han gör en mullbänk av sumpen och stoppar den under överläppen. »Efter tio minuter är man pigg som en kråka», försäkrar han.
    Den rapande falangen, dom som kurerar sej med bikarbonat, är större än man trodde. En del nöjer sej med att rapa på enbart vichyvatten. En herr Aug. Andersson i Frövi hör till de verkligt njutningslystna. Han blandar bikarbonat och vichyvatten! Men tat försiktigt, herr Andersson. En vacker morgon kan det säja pang i Andersson.
■   Att som herr Erling Carlson i Göteborg göra en ampull av bikarbonaten och sen binda ett snöre i den och spela jojo med den i matstrupen, kan nog inte rekommenderas. Dels verkar metoden lite barbarisk och tarvar svärdslukaranlag i släkten, dels tycker jag att Erling Carlsson påpekande att man spar på bikarbonaten eftersom ampullen kan användas flera gånger är lite sökt, Jag har visserligen inte följt prisut- vecklingen på bikarbonat, men jag har för mej att den alltjämt ställer sej ganska billig.
■   Vitaminentusiasterna, dom som botar sej med grönsaker och sånt, är ganska många.
■   Harry Johansson i Piteå äter tomater i klyftor med senap, salt och peppar på.
■   J. Gustafsson i Arlöf (stavas inte det med v numera?) rekommenderar en blandning av en sodavatten, 2 dl svart vinbärssaft, saften av 2 citroner, 10 kuber is. Förutsättningen för att denna blandning ska hjälpa är att man dricker den dagen före. I stället för spriten! Dummer!
■   Karl Erik Söderqvist i Handen har kommit på en bra mycket intressantare metod. Herr Söderqvist har ordet: »här är ett 100-procentigt sätt att förhindra baksmälla. Knepet kom jag på efter det att jag och en kamrat gjort ett restaurangbesök i Uppsala. När klockan närmade sej 24 och vi ätit och druckit oss mätta, tog vi helt enkelt och åt upp varsin tulpan. De smakade förträffligt tyckte vi, så vi åt upp varsina två till innan hovmästaren kom och satte stopp för vickningen. Vi debiterades 1:50 på notan och det tycker jag är billigt för sex tulpaner. Döm om min förvåning då vi vaknade dagen efter och inte hade den minsta antydan till baksmälla! Det måste helt enkelt vara tulpanernas förtjänst. Både jag och min kompis brukar lida svårt dagen efter, men nu kände vi oss prima. Resultatet blev att vi numera efter varje spritafton tar oss ett par tulpaner. Tulpantricket är inte patentsökt så varsågod att publicera det, så att läsekretsen får lära sej det...»
    Tack, herr Söderqvist.
■   Sen vet jag inte om Gunnar Pernedal i Norrtälje menar riktigt allvar. Hans knep lyder så här: »Tag några gula ärter i munnen, sätt dej på en het spis När ärtorna är kokta är baksmällan som bortblåst...»
    Då tycker jag att Kjell Strindholm i Johanneshov verkar mera övertygande. Med stöd av docent Gunnar Aschans forskargrupp i Uppsala rekommenderar han medicinsk behandling. Bakrusfasen, säjer herr Strindholm, kan elimineras helt med Prometazin (lergigan). Vid en sådan behandling torde dock ett visst sömnbehov inställa sej, vilket i regel är en fördel.
    Tror jag det, gonatt.