Det dummaste hittills i TV! 

nr  3 1963

    Om ni har för vana att alltid lyssna på TT-nyheterna i radio och var denna vana trogen kl. 18.30 på trettondags- afton, så var det 50.000 :e gången ni hörde TT-nyheterna.
Att ni orkar!
    Det vankades champagne för ett sextiotal inbjudna gäster på TT: s lokaler i toppen av första Hötorgsskrapan i samband med jubileet. Uno Stenholm, TT-uppläsare som blivit klassisk under de 24 år han matat oss med nytt, läste den 49.999: de TT-utsändningen och sen började korkarna smälla. I ett hörn hittade jag två gossar, som kommit lite i skymundan vid det här jubileet, Ivan Sunström och Berndi Aulin, namn som ingen minns i dag, men som en gång var idoler uti etern. De två gossarna svarade nämligen alldeles ensamma för TT-nyheterna i 15 år, från 1924 till 1939! Dom läste varsin vecka år ut och år in. Det var dom som gav oss nyheten om Charles Lindberghs flygning över Atlanten, det var dom som berättade om dödsskotten i Ådalen, det var dom som läste det skakande beskedet om Ivar Kreugers död i Paris, det var dom som hade att läsa sorgebudet om drottning Astrids dödskörning i Belgien 1935, det var dom som fick en hel nation att på nyårsafton 1935 inställa allt helgfirande med rapporterna om bombningen av den svenska abessi- nienambulansen. Sunström säjer: 
    — Vi var enormt populära. Aulin fick handarbeten från en tant och en slidkniv från en haparandabo. 
Jag fick en låda nyrökt böckling från Gävle. Det värsta var att folk inte kunde skilja oss åt, vi ansågs vara så lika på rösten. Det uppstod vadhållning uti riket vem av oss som hade läst nyheterna på kvällen. Aulin är sedan en tid pensio- nerad från TT. Sunström är kvar i jobbet. Sunström hoppade in som semestervikarie tre månader 1948, och då skrev folk och tackade TT för att »den riktiga TT-rösten» hade kommit tillbaka. Senast vi hörde Sunström var 1958 kl. 06.30 på morron. Ordinarie TT-läsaren hade försovit sej och Sunström hoppade in med de telegram som han hade till hands och avvärjde mässfallet. Ännu i dag, när Sunström ränner omkring på stan för TT: s stockholmsredaktions räkning, kan han falla i grubbel över om det heter Addis Abbeba eller Addis Abbéba, om fotbollslaget i Linköping heter Derby eller Dáby, frågor som invecklade folkhemmets människor i dispyt i mitten av 30-talet.
    Det roligaste jag sett i TV i år: De Gaulle som Fridolf Rhudin i Svenska Ords galenskap »Magnus Münning».
    Det dummaste jag sett i TV i år: Göteborgsunderhållningen »Synvillan». Vad kommer det sej att all underhållning som kommer från Göteborgs-TV är så dålig? Inför den här grejen hade man mönstrat allt vad Göteborg har av lustigkurrar för att göra texterna. Och ändå blev det en sån erbarmlig rappakalja? Dumma manus, stinglösa idéer och valhänt produktion. Killen som håller i det hela är Roland Eiworth, en idéspruta som dock gett oss Johan Blöth, Speldosan, Lille Fridolf, Frukostklubben och mycket annat smått och gott under alla sina radioår. Och det var ju han som höll i Hylands hörna, när den gick i radion. Varför ska det vara så svårt just i Göteborg? Förklara det. Rolle.
    Apropå TV och Hylands hörna... Vad har Dagens Nyheter emot Inger Juel? Ni minns kanske från Jarl Kulles besök i förra veckans hörna, att han med förbundna ögon skulle dansa med tre av sina motspelerskor och gissa vilka de var. Han började med Gaby Stenberg och sa efter ett par piruetter: »Aha, det måste vara Inger...» Dagen därpå skrev DN i sin recension: »Han började med en hemsk bom; det måste ju kännas för- färligt att nödgas såra Gaby Stenberg så...» Menar DN att det skulle vara så förfärligt kränkande för Gaby Stenberg att bli förväxlad med Inger Juel? Det måste i så fall kännas förfärligt för DN att nödgas såra Inger Juel så...
    Hur kallt kan det egentligen bli? frågar man sej i dessa dagar med klapprande tänder. Uppslagsboken säjer: »Köldpoler kallas jordytans kallaste platser. Norra halvklotet har två såna köldpoler. Den ena ligger i det inre av Grönland, den andra ligger vid Verhojansk i nordöstra Sibirien.» Det var där man uppmätte den lägsta iakttagna temperaturen under de senaste 100 åren. Termometern visade på -67 gr. C och årtalet var 1892.
    Apropå kyla, så är ju Myrheden uppe i Norrbotten en av de kallaste platserna i detta land. Och där hände det sej att Väderlekstjänst någon gång på tjugotalet hyrde en gubbe som skulle göra dagliga observationer åt vädergubbarna i Stockholm. Några januaridagar gastkramades landet i sin helhet av en fruktansvärd köldvåg, och alla väderleks- observatörer från Ystad till Haparanda rapporterade tjugo-trettio minusgrader. Men från Myrheden rapporterades det endast 11 minusgrader. Det tyckte meteorologerna i Stockholm var konstigt, så dom ringde upp gubben i Myrheden och frågade om det stämde med bara 11 grader.
    — Johodå, sa gubben, minus 11 visar han på.
    — Men alla andra platser i hela landet rapporterar ju tjugo-trettio grader, envisades meteorologerna.
    — Ja, ute ja! sa Myrheden.