Det här skrattar England åt!
                       

nr 17  1972                                                                                
■■■
 När jag dör, sa Brusiga Berra, ska jag inte begravas, jag ska hällas tillbaka på flaskorna.
■   Egentligen är det inte så konstigt att Hansson är så mycket för sprit, han var Primus redan i skolan.
■   Nykter tror jag inte att Persson var, sa hans kompis, för han stoppade 1O öre i brevlådan, tittade på kyrkklockan och sa: Jösses, nu har jag ökat fem kilo!
■   Med i morron, sa uppsalastudenten, har jag varit full i fem dagar.
    Vad i all sin dar är detta?
    Svar: Svensk fyllhumor! ingen vet väl riktigt när fyllhumorn föddes, men så länge som det funnits skämttidningar i detta land, har, den hängt med som en kär beståndsdel. Titta t ex på veckans illustration, hämtad ur skämttidningen Kasper årgång 1881!
    Någon inbillar sej kanske, att detta med fyllerihumor är isolerat till Sverige, att fyllhumorn är en svensk specialitet. Denne någon tror i så fall fel. Visserligen hade vi en tid på världen yrkeshumorister, Albert Engström, OA och andra, som odlade fyllkomiken så träget och ömt att man förleddes tro att fyllan ingick i nationalkaraktären, men fyllkomiken är en högst internationell historia.
    I England, där man är lika full som i Sverige, har man mera vetenskapligt kartlagt denna sort av humor. I en nyutkommen bok redovisar man alla de fyllerianekdoter som varit i omlopp de senaste decennierna. Åttio procent av historierna har man hört förut och inbillat sej vara svenska.
     Efter ett träget bläddrande är det Mummel i kön en kär plikt att redovisa fyllhistoriernas Tio i topp. Här är listan:
1.   Doktorn avslutade undersökningen av mr Walker, skakade huvudet och sa:
     — Kära mr Walker, jag kan inte finna något fysiskt fel på er. Jag kan inte hitta något annat fel heller. Det måste väl vara spriten.
     — Okay, doktorn, sa mr Walker, jag tittar in igen nån dag när doktorn är nykter.
2.  — Vad menar du, sa hustrun, komma hem halvfull! 
     — Jag hade inte råd med mera, pengarna tog slut.
3.  — Älskling, sa flickan, kan du inte sluta upp att dricka för min skull?
     — Vem har påstått att jag dricker för din skull?
4.  — Jag vill veta varför jag har blivit förd till polisstationen, sa den överförfriskade.
     — Ni är här för omåttligt supande, sa kommissarien.
     — Fint, sa fyllot, när börjar vi?
5.   Det ringde på Länkarnas telefon. 
     — Jag behöver hjälp, kved en sluddrig stämma. Jag sitter i ett rum med fyrtio flaskor whisky.
     — Och hur vill ni att vi ska hjälpa er?
     — Genom att skicka upp nån av era medlemmar med en korkskruv som han inte längre använder.
6.   Den ovanligt berusade kom upp ur tunnelbanan vid Piccadilly Circus, stoppades av en konstapel som sa:
     — Hur var det fatt här då?
     — Jag kommer just från en kompis som bor här nere. Konstapeln anar inte vicken modelljärnväg han har!
7.   Parispolisen stoppade en kille som körde bil i berusat tillstånd och förde honom till stationen för blodprov, vilket då var en nyhet i       Frankrike. En läkare tillkallades, prov togs och läkaren analyserade och luktade på provet och sa:
     — Château Lafitte 1957. . . sydsluttning . . . inte riktigt moget.
8.   Tre fyllon vinglade in på perrongen sekunderna innan tåget skulle gå. Den bussiga stationspersonalen hjälpte dem ombord på tåget som       just började rulla, men hann bara med två. Han som blev kvar sa:
     — Va kompischarna schka bli förvånade, dom var här för att vinka av mej.
9.   Den mexikanske banditen ställdes inför exekutionsplutonen, befälhavaren band för hans ögon och frågade om han önskade en sista       cigarrett?
     — Nej tack, hellre ett glas vatten.
     — Ni kanske rentav önskar ett glas Tequila?
     — Nej, det räcker med vatten. Jag har bestämt mig för att försöka sluta med spriten.
10. — Ni som super så där tappert måste ha problem, sa bartendern.
     — Just det, sa mannen. Jag är teateragent. Jag har just fått en klient som sjunger som Sinatra, spelar som Marlon Brando och har en      fysik som Mr Universum.
     — Ska det vara problem det?
     — Ja, det är en tjej.
    Icke placerade på listan, men ändå högt upp på den engelska anekdotbörsen kommer sen dessa små skämt:
■   Det var ett glas billig konjak som var tvunget att gå till psykiatern, för det hade fått för sej att det var Napoleon.
■   Och så var det elefanten som drack så mycket att han såg skära människor.
    Roligare än så har dom det inte i England. Går dom in i EU, så tycker jag definitivt att vi ska hålla oss utanför... det är inte rimligt att svenska delegater ska behöva sitta i Bryssel och höra såna historier.
■   Personligen tycker jag att några av våra egna fyllerihistorier är mycket roligare. Min favorit är den där om Kålle och Oskar som delade en halvpanna på en gård i Göteborg. När dom skulle lämna gården efter festen, tittade Kålle ut genom inkörsporten om kusten var klar. Inte då, mitt i gatan stod en polis. Men Kålle tryckte ner Oskar i en trehjulig paketcykel, satte sej själv i sadeln och svängde ut på gatan. När polisen gjorde stopptecken med norra kardan, skrek Kålle:
    — Va fan nu då, får man inte ta studenten i den här jävla stan?