DET HÄR VAR FLICKOR DET... FÖR 47 ÅR SEN 
        

nr  24 1971
■■■ Glädjande nog, stod det i annonsen, kunna vi även i år sälja utombordsmotorn Svalan till 325 kronor! Det var inte utan att jag hoppade till lite grann, men sen tittade jag lite närmare på tidningen jag bläddrade i. Det visade sej vara ett exemplar av "Charme", chic damtidning tryckt sommaren 1924. Jag tänkte väl det. 325 kronor, det var vad det kostade att i fredags lösa ut min Mercury från vinterförvaringen.
    Det är förunderligt så vemodig man blir till sinnes av att bläddra i gamla tidningar. För några veckor sen minns ni kanske att vi tillsammans plöjde igenom ett gammalt ex av Stockholms-Tidningen. Man blir inte mindre nostalgisk av gamla veckotidningar.
    Ack, Svalan ... vem minns inte den motorn. Som grabb var man ganska avundsjuk på kompisar som hade en Svalan. Man var förstås ännu avundsjukare på dom som hade Penta och dom, som hade Archimedes, men så långt som till dessa märken vågade man inte sträcka sej i sina drömmar. Svalan låg däremot inom räckhåll rent ekonomiskt sett. Egentligen var det en lika bra motor som Penta och Archimedes, men i motsats till dessa hade Svalan bara en knopp på balanshjulet. I gengäld var den mera lättstartad. Jag minns en droskägare som hade en Svalan. När han drog opp båten på hösten stod propellern vertikalt och för att inte bladet skulle haka i strandgruset, vred droskägaren propellern ett kvarts varv så bladen blev horisontella. Det skulle han inte ha gjort, för då sprang Svalan i gång och sprutade så mycket grus och småsten på droskägarn att han fick gå hem och byta.
   Charme presenterar sommarens badmode, knälånga heltäckande baddräkter för damerna och för säkerhets skull en vadlång cape ovanpå alltihopa. Man måste vara atlet för att ta Simborgarmärket i den sviden, ty efter tre simtag torde man ha vägt 300 kilo. Det är ju annat numera. En tös köpte sej en ny bikini på NK häromdan.
    — Ska de vara en påse? undrade expediten.
    — Äsch, sa flickan, slå in den i kassakvittot.
   Det är 1924 som Charme handlar om och man har en skönhetstävling på gång. Tidningen publicerar bilderna på de tio vackraste tjejerna i Sverige. Jag hoppas att SE:s tryck ska kunna göra dem rättvisa så här 47 år senare.
    Hon till vänster har en väldans vacker profil, men hon i mitten borde nog anmäla sin frissa för Reklamationsnämnden, man fick väl inte se ut som en majbrasa i huvudet ens 1924. Hon till höger satsar hårt på de religiösa läsarna med en blick som systrarna i kyrkokören brukar ha när dom träffat pastorsadjunkten på tu man hand.
    Ett guldkors i kedja om halsen understryker den kyrkliga förankringen. Det var kanske med henne som med den kvinnliga politikern i folkpartiet om vilken dom sa: Inte nog med att hon är full i fan, hon står på kristen grund också?
    Jag undrar vem som vann.
   I början av tidningen uttalar sej en rad av 20-talets kändisar om Charme. Inga Tidblad säjer att "Charme är pigg och underhållande. Den behandlar på ett roande sätt de olika ämnen som kunna intressera en ung kvinna." Naima Wifstrand  tycker att "den fyller alla anspråk på att vara en trevlig och lättläst tidskrift". Linnea Hillberg säjer att "Charme bör varje kvinna äga". Pauline Brunius svarar så här: "I Tor Hedbergs pjäs "Vad kvinnan vill", vilken jag iscensatt och som spelas för fulla hus på Svenska Teatern, ligger Charme framlagd både i statsministerns salong och docentens vardagsrum som typisk lektyr för den moderna kvinnan."
    Ett uttalande som antyder att det inte bara var de skönhetstävlande misserna som var fulla i fan och kunde göra reklam för sej på den tiden.
   Det stora reportaget i Charmes sommarnummer berättar om det mondäna badlivet i Falsterbo. Charmes utsände, signaturen Signor Carlos, avslutar skildringen sålunda:
"Plagen ligger trolsk och månvit i julinattens blåa skymningsljus. Uppifrån Casinot darrar orkesterns senaste jazzschlager, dansen går däruppe och glada skratt klinga ut under den sorlande sommarnattens rymd. Men längst bort, där vinden nynnar i den risslande strandhavren och tusenårsminnen från hedenhös susa över de vitlysande klitternas vågande silhuetter, skymtar två ljusklädda gestalter. Som spökskuggor, hårt tryckta intill varandra, smyga de bort i dynernas labyrinter, där vinden går till vila och den skära sommarnattens månbleka, varma längtan bävar över sanden, medan Falsterbofyrarna vaka i nallen vid Nordens riviera..."
    
Jojo. Det där med månblek, varm längtan som bävar över sanden var inte illa. Dom fick till'et på 20-talet också. Fast kom Signor Carlos upp till Husmodern med den texten i dag, tror jag Gunny Widell skulle falla i gråt.
    Visst är det roligt med gamla tidningar...