En orgie i limerickar! 
nr 39 1966 
■■■ Det var den här veckan vi skulle fira orgier i limerickar. Sätt er bekvämt tillrätta, så sparkar vi igång:
    Faktor Olle Olsson från Borås, som i förra veckans nummer hade en del synpunkter på det här med limerickar, bifogade den här festliga limericken som stod att läsa i studenttidningen Ergo en gång för länge sen:
Han kom från Karesuando
han var ganska nybliven kand då
för lic'en han skrev, men omdömet blev
Ett »lappverk» det är hans prestando.

Hans pappa i Karesuando 
då gav ett förgrymmat kommando
Om du inte får, din titel i år
kom hem och bliv renhållningsman då ...

Då skrev han till Karesuando
Det är blott ett tillfälligt stando
och får jag ej mer, vissa »lappar» hit ner
så går jag till cirkus Orlando.

    Flertalet limerickar som från landets alla hörn strömmat in till Mummelredaktören har visat sej vara lite småekivoka. Sånt väckte ju en enorm förtjusning på tjugotalet. I dag är det ju ganska oförargligt. Som t ex den här från M. Pedersen i Kalmar:
Till en sailor från Calmare Nyckel
sa en Reeperbahntös: Inget hyckel!
Nu ligger jag still, du får ta vad du vill!
Då stack han och tog hennes cykel.

      
Eller den här från Ingmar Blom i Göteborg:
En välskapt blondin från Borås
knäppte sin behå med lås.
Ty, som hon sa, karlar är bra,
men ibland är dom småbarn, gunås!

      
Ofta är det mycket tragiska händelser som avspeglar sej i folks favoritlimerickar, som t ex i detta bidrag från Bengt Pettersson i Västra Frölunda:
Det var en man ifrån Bayern
som var väldigt förtjust i Tokayern.
När han linbanan tog,
den största, han dog,
ty hans andedräkt frätte på vajern.

      
Och en liten familjetragedi anar man väl också bakom den här, inskickad av Olle Ericson i Strängnäs:
Det var en flicka i Ume
som pappan fick lov ta itu me'.
Hon valde till fästman en avdankad prästman
som stans alla fyllon var du me.

      
Sen finns det förstås limerickar som berättar om mera alldagliga händelser i svenskt samhällsliv. Aina Carnborg i Örebro skickar den här:
En turist for i bil uppför Akka
men då börja tändningen hacka.
Han tänkte ändå, jag kan lugnt köra på,
för på hemvägen kan jag ju backa.

    Aina bidrar också med den här initierade glimten från den galanta världen i Stockholm:
En söt liten flicka med känning
för äventyr, kärlek och spänning
i Stockholm nu fått, sin önskade lott,
hon polar med Sjöström, han Henning.
     
Rune Persson i Vikmanshyttan ställer upp med en versifierad hyllning till en tjocksmock i hans hemtrakter:
En karl med aptit ifrån Säter
tre meter om livet han mäter.
Hans fru har ej lätt, efter varje kotlett
han tjatar om sill och potäter.
     
En och annan klassiker har förstås blandat sej i floden av limerickar. Vi hoppade över flickan från Koskullskulle och killen i Lissabon och bröderna Montgomery, men någon klassiker måste vi ju ha med så vi valde den här:
En sur gammal ungkarl i Kinna
fick inte sin spis till att brinna.
Han hiva in krut, så dörren flög ut.
Stig in sa hans döva värdinna.
    
Och så till sist denna vemodiga skildring av Afrodite i vår tid:
Afrodite dök upp ur Bosporen
på ett snäckskal en soldag om våren.
Men allt manfolk i stan
var på bio den dan
för att se på Bardot och på Loren.
    
I svampsäsongens elfte timme dök Börje Crona upp med en mykolog-mumrick: 
En matkunnig yngling från Vadet
sa: Jag måste från munnen ta bladet
Blott jag tycks förstått
att flugsvamp är gott.
Hans grift bär det datum han sa det.
    
Oerhört smickrad blev mummelredaktionen när det visade sej att även Sveriges Radio visade intresse för vår riksomfattande limerick-inventering. Munvige reportern Åke Strömmer får avsluta veckans redovisning med den här:
Abedissan i klostret i Vreta
satt vid sin almanacka och leta.
Om jag är i olycka
må min Gud det förtycka
men nåt måste ju olyckan heta.


Tack allihopa, slantar kommer per postgiro!