Ewa Aulin i vårtavjämningen...
 
nr 18  1968
••  Efter en längre utlandsvistelse är det rätt befriande att komma hem till ett land, vars löpsedlar domineras av de väsäntliga problemen, såsom storleken på Ewa Aulins bröst. I förra veckan var det två Ewa på förstasidorna, en med äkta och en med falska bröst. Det blev nästan för mycket av det goda, lite vårta på vårta så att säja.
•   Det är klart att man hajade till lite när man först såg Ewa Aulin visa brösten i Lektyr. Visst är flickan lite rund och knubbig, men man anade inte att hon hade bröst som Birgit Nilsson. Sen kom Aftonbladet och Expressen med dom riktiga brösten och dom var inte mera uppseendeväckande än att flickan kan köpa konfektion när hon handlar behå.
    Detta med förfalskade bilder av känt folk är dock inget nytt. Redan när man i sin gröna ungdom arbetade på en liten men dock spridd landsortstidning, fick man lära sej att inte vara så petnoga i den moderna bildjournalistiken. Det fanns i tidningens arkiv en kliché som ömsom användes som Errol Flynn, ömsom som Anthony Eden. Trycket var så dåligt att ingen kunde se skillnaden. Huvudsaken var att läsekretsen anade konturerna av ett ansikte med mustasch mitt i. Jan Fridegård tror jag berättar någonstans om en liten landsortstidning i vars arkiv man fann en klichépåse på vilken det stod "Jansson Gottfrid, kommunalnämndsordförande" (Kan även användas som Lloyd George).
    Även aktade riksorgan som Röster i Radio fubblade med bilder av känt folk på sin tid. Man skulle ha en bröstbild på Lars Madsén, men hade bara ett ansikte. Då klippte man helt resolut ut Madséns nylle och klistrade det på Hasse Z:s kropp och vad jag kan minnas så blev det inget rabalder i kvällstidningarna om det. Men så visade ju inte Hasse Z brösten heller.
    På AT den saligen avsomnade kvällstidningen, hade vi en spalt som hette "Vi tre på baksidan” (Den finns fortfarande i Aftonbladet och heter där “VI fem"). Det hörde till de impopulära jobben att gå ner på Norra Hamntorget i gryningen för att pumpa tre morgontrötta personer på deras synpunkter i dagens frågor. Visserligen utgick det ett extra honorar á 4 kr till den reporter som åtog sej jobbet, men eftersom det ingick i uppdraget att också kläcka idén till dagens fråga, så försökte alla slingra sej undan det. Jag minns att Pekka Langer, som gjorde löpsedeln och förstasidan, tvingade ut mej på stan för att fråga folk om man skulle skjuta björnar med pilbåge. (Stig Wesslén hade i någon jakttidskrift hävdat att vanliga mauserkulor som lapparna använder gör björnarnas död onödigt plågsam, och att t ex en kraftig bågpil skulle avliva dem snabbare.) Den första personen sa, att frågan var ovanligt noskig och att man för hans del fick avliva björnarna hur fan man ville. Den andra sa att han inte var beredd att ta ställning och den tredje, en stöddig bergsprängartyp, såg mej stint i ögonen och sa:
    — Du grabben, personligen brukar jag langa sten på dom jävlarna!
    Emellertid dök det upp en medarbetare i gänget som ådagalade en kuslig effektivitet när det gällde att göra baksidesintervjuer. Glatt och villigt åtog han sej varje morgon att göra dem och det gick undan som sjutton. Det tog honom inte mer än tio minuter. Redaktionssekreteraren Börje Tegfors jublade över denna begåvning och prisade särskilt medarbetarens snabbhet. Grabben låg särskilt bra till tills man hittade ett gammalt slitet ex. av den amerikanska bildtidningen LIFE i grabbens skrivbordslåda. Tidningen var alldeles sönderklippt, det var tre fyrkantiga hål i varenda gruppbild. Dyrtidsdemonstrerande husmödrar från Cleveland, Ohio, prydde AT:s baksida som Hilda Karlsson, charkuteribiträde, Ulla Smidemyr, hålkortsoperatris och Ulla Pettersson, damfrissa.
    Jag vet inte hur redaktionssekreteraren på Aftonbladet gör idag, men vore jag han, skulle jag låsa in min Life. Vi journalister är inte att lita på.
    Detta om “VI tre på baksidan" och Ewa Aulins bröst, vi två,  på framsidan.
    För övrigt är det inte bara Ewa utan även spridda delar ur den svenska allmogen som börjat knata omkring nakna. Inte nog med att en karl sprang omkring naken på hustaken på Kungsholmen i förra veckan och att en naken karl ett par dagar senare promenerade över Västerbron, i onsdags promenerade det in ett naket fruntimmer på Systembolaget vid Hornsplan. Man förmodar att personalen sa:
    — Finns det legitimation?