Så blev det för folket i byn... 

nr 48 1976            
    Typiskt av TV att fimpa "Hem till byn" just som det började ordna upp sej för de inblandade människorna!
•   Alerta tidningar uppmanade efter tjugonde och sista avsnittet sina läsare att skriva och berätta om hur dom tror att det gick sedan. Tidningarna kunde väl ha vänt sej till mej i stället, jag som vet? Får jag bjuda på en direktrapport från min kristallkula?
  Gamle Dahl, gubben med underbettet och alla stålarna, hängde in skylten. Han fick hjärtslag en dag när han upptäckte att hans nya Volvo drog 0,2 liter mer per mil än han läst hos Öjesten. Det visade sej  vid bouppteckningen att gubbtjyven i själva verket köpt Olaus-Olles gård 
genom bulvan. 
  Gubben Dahls rullstolsbundna dotter och unge gossen Löfgren fick ärva rubbet. Just nu sågar dom och exporterar som galningar.
    Mattias, gubben Dahls son, som åkte in på kåken för rattfylla, återvände torrlagd som ett herbarium. För sin del av farsarvet köpte han sommargästernas kåk, gjorde om den till bio och vevar de 20 avsnitten av "Hem till byn" för turisterna, femtioelva gånger om dan non stop. Kom och gå när ni vill. Tyvärr har Mattias som nykter blivit så förbannat tråkig, att hustrun börjat supa i smyg. Hon tar sej en tuting medan Mattias vaktar vid projektorn.
Bonden Löfgren dricker elvakaffe och läser ortstidningen. Bonden Erik på Åsen spyr.
•   Skollärarn åkte in på ålderdomshemmet. Där hetsar han åldringarna mot personalen. De gamla kastar ut både översköterskan, tårtan och Gnesta-Kalle och övertar driften. De turas om att röra i gröten med hålfotsinläggen.
•   Mattias son, den där orakade typen som liknade Karl XIV Johan på dom nya tusenlapparna, for som bekant till Stockholm för andra gången i det tjugonde avsnittet. I Stockholm tog han gitarrlektioner, lärde sej fem ackord, köpte Parkas och en begagnad Renault 4 L och blev kulturarbetare. I förra veckan upptäcktes han av filmen, ska göra titelrollen i "Åsa Nisse's back in town", färg, video och Cornelis Vreeswijk som Klabbarparn.
•   Bonden Löfgren dricker elvakaffe och läser ortstidningen. Erik på Åsen spyr. Sonen köper ett kalhygge, påhejad av lantbruksnämndens konsulent. Men ingenting växer, det enda som kommer opp är det som pappa Erik får opp bakom knuten.
    Byfånen får inte vara i fred för alla turister och samlare som vill köpa hans skinnluva och storväst. Till sist nödgas han anordna auktion på prylarna och blir tvärförmögen. Byfånen avreser därefter till Stockholm och tar anställning som korrekturläsare hos Almqvist & Wicksell.
    Änkan i Göteborg, Gun Jönsson, får plötsligt erbjudande att bli stadsteaterchef i Norrköping. Äldste sonen blir därvid så glad. att han klipper av sej håret. Åke, bingospelaren, blir så tänd att han friar och blir regissör. Va då epileptiker? Det var bara som han sa för att vädja till hennes moderskänslor. Hans första regiuppgift blir "Den inbillade sjuke" av Moliére.
    Bonden Löfgren dricker elvakaffe och läser ortstidningen. Erik på Åsen odlar sin Novalucol.
    Flickan i snabbköpet har fått brev från filmen. Hon ska göra Eulalia i "Åsa-Nisse's back in town".
Willy Strid, han med bilverkstan, lever lycklig och trogen sedan han varit i Vänersborg och blivit kastrerad. Hustruns leende är outgrundeligt som Mona-Lisas. Hon sitter i fönstret och säjer vov-vov till alla som går förbi.
Ny fåne i byn är seriens författare, Bengt Bratt. Han återvände för att kolla läget och miste förståndet när han såg vad som hänt. Sitter i handelsbon och dricker mellanöl, kan vid anfordran rabbla alla skådespelarna i "For- sytesagan" utantill. Uppges ha ett förhållande med Mattias försupna hustru, men slitningar lär ha uppstått, Bratt dricker TT, hon diggar Pripps Blå. Fånen säjer att vintern blir kall, han måste köpa sej en skinnluva. Vid fullmåne skriver han på en ny TV-serie.
    Bonden Löfgren dricker elvakaffe och läser ortstidningen. Erik på Åsen spyr på alltihopa.
Så har det gått för folk i byn.
    Tro mej.