Förlåt oss svenska män!
          

nr 14  1970                                                                                
■■■
 Eftersom denna tidning heter “Se” så är det helt i sin ordning att dess läsekrets har ögonen med sej, som det heter. Men det var faktiskt ändå en liten överraskning för oss, här på redaktionen, att folk har ögonen med sej till den milda grad som denna vecka. Folk ringde. Folk skrev. Folk var sarkastiska. Folk var förvånade. Folk var förbannade.
■   Vad hade vi då ställt till med? Jo, vi hade påstått att svensken i genomsnitt har samlag bara tre gånger om året. Och då tog det eld i svensken! Ett sådant ifrågasättande av hans manbarhet var en kränkning han inte kunde bära,
    Det var Rit-Ola som i sin teckning uppgav att det under 1967 förekom 9,7 milj. samlag i Sverige.
    Först i luren var en civilekonom, en sån där som  är hemma på siffror å de.
    — Vi har ju för helvete tre miljoner hushåll i landet, skulle dom inte krypa i säng mer än tre gånger om året? Det där får ni korrigera!
■   Sen ringde en man som inte ville uppge sitt namn. Han sa bara att han länge misstänkt att vi var snöpta figurer på den här redaktionen och att vi inte dög till nåt i äkta sängen: ‘‘Inte för att en annan är nån Hero men nog får sej gumman en omgång i veckan alltid.’’
■   En dam sporde ängsligt om hennes man var abnorm, efter som ‘‘han ville en gång i månaden”. Mot bakgrunden av SE:s siffror framstod han nu som en ärans erotoman.
■   Paul Persson i Örebro ringde och sa, att SE:s siffror bara bevisar hur vanskligt det är med statistik.
    — Hur fan, bär dom sej egentligen åt när dom räknar samlagen? Jag och tanten har oss stup i kvarten, men inte har vi märkt att det sitter nån amanuens från Statistiska Centralbyrån bakom gardinen och fluktar på oss. . . Har redaktörn hört den där historien apropå det, om dom två storkarna som var ute och gick en dag i maj och kastade ett öga in till familjen Johansson? Ena storken sa till den andra: 
    —Du, anteckna Johanssons för skarven Januari-februari. E're så det går till?
    Argast var ett mas från Ludvika som sa: 
    — Jag har kollat med arbetskompisarna här på firman och alla undrar vafan de e ni påstår för någe. Tio killar av tolv säger att nog flyger dom på tanten ett par vändor i veckan alltid. Eran statistik måtte ha grundats på intervjuer med tidningsredaktörer,
    Ack ja, räkna de lyckliga stunderna blott. . .
    Vad säger Rit-Ola, syndaren om de siffror som retat folket? Ja, i stort sätt så säjer han ingenting, han närmast kvider:
    — Jag har gjort en dunder tabbe. Jag såg fel i statistiken. Siffran för l967 ska vara 9.7 miljoner samlag i månaden!
    Det var annat det, Svenske män, ni kan åter sträcka på er.
    Det är när allt kommer omkring ent förunderlig värld man vistas i. De människor som inte ringer för att gnöl om galna samlagssiffror, dom ringer för att få ta hand om underbara uppblåsbara Barbara, den där läskiga gummidockan som vi tog hit från Amerika för att presentera för Robban. Landet är fullt av offervilliga män som, styrda av öm och vacker omtanke, vill ta hand om flickebarnet. 
    Just nu tjänstgör hon på TV, där dom håller på med nåt slags program där hon ska förekomma. Hon har varit där i tre dar nu, så snart får
personalchefen henne på lönelistan. Visserligen är hon blind och stum så att hon ingenting förmår uträtta, men det lär hon enligt uppgift inte vara ensam om på Sveriges Radio.
    När Barbara muckat från TV, lär hon ha ett antal adresser att välja på.
■   En sjukgymnast i Sundbyberg vill ha henne som skylt för sin klinik.
■ 
  En klubbdirektör i Gamla Stan vill ha henne som ständig medlem på någon av sina klubbar, som dekoration eller så.
■   En herre i Avesta lovar att ta väl hand om henne.
■   En herre i Västerås är också spekulant ‘‘Kanske ni funderar vad för sorts människa jag är, men detta är fullt allvar från min sida.’’
■   En pornografigrossist i Linköping anmäler ett starkt intresse för att saluföra gummitjejer på den svenska marknaden eftersom ingen annan 
börjat med det hittills. Han vill ha adressen till tillverkaren i USA.
■   Denne tillverkare i USA, som bor i Denver, har skrivit till SE och tackat för reklamen. Han vill att SE ska åta sej det svenska återförsäljningen. Priset skulle vara 69 dollar och 75 cent plus 7 dollar och 50 cent i frakt. SE skulle tjäna 10 dollar per docka.
    Jag tror vi avstår och i stället sammanför Barbaras skapare med porrgrossisten i Linköping. Fast det känns ungefär som om man debuterat som hallik. Vad ska man ha betalt som hallick? En författare jag känner säjer, att hallickarna tar allt, själv får man bara, behålla 16 %.
    Tanken att fylla Barbara med vätgas och släppa upp henne i stratosfären stöp på att tjejen är för tung. Det är för tjock plast i henne, så, hon lyfter inte. Beträffande hennes framtida öden, har vi dock börjat ana konturerna av en lösning. Den 26 april ska Trollhättans Brandkår ha livräddningsövningar. Man ska köra, en bil med en människa ombord ned i en av slussarna i Trollhättan för att visa publiken hur enkelt det är för grodmän att rädda bilisten. Men den frivilliga bilisten har ångrat sej, och nu undrar brandmännen i Trollhättan om Barbara ställer upp? Man avser att borra hål i roten på henne och fylla henne med blyhagel.
    Visst ställer Barbara upp, underbara nedsänkbara Barbara!