Gamla roligheter fyller 15 år, minst!
nr 4  1972
    
Den här veckan ska vi fira jubileum!
    Något tusental svenskar har vid det här laget blivit citerade på den populära SE spalten “Vad dom sa i veckan” som i dagarna fyller 15 år. Förr i världen kallade vi spalten för “Vad dom säjer" och lät läsekretsen skicka in de roliga citaten. Men när vi märkte att läsekretsen år efter år envisades med att skicka in samma gamla eviga citat, började vi klippa roligheterna själva och aktualiserade spalten.
    Ibland har det väl inträffat missöden. Läsarna var inte så kinkiga med att sätta rätt namn på rätt citat. Det hände att Carl-Gusaf Lindstedt krediterades för en kvickhet som var Åke Söderbloms, men det brukade jämna ut sej, ty veckan därpå var det någon som la ett roligt Douglas Håge-citat i mun på Söderblom och friden var återställd.
    Lagom till 15-årsjubiléet fick jag häromdagen hälsning från Carl Hammarén, som är kåsör i Nerikes Allehanda. Han blev citerad i februari 1957 för 15 år sen, och blev då felciterad! Hans kvickhet lades i en annan persons mun, och Hammarén har inte glömt det än. Han skriver om min ringa person: “Uppriktigt sagt förstår jag inte vad det är som är så roligt hos denne. Men anses han vara skojig är jag tacksam att jag kunnat bidra till hans ryktbarhet. På sin tid ‘lånade’ han en aforism av mig och uppgav att den var ett yttrande av skådespelaren Per Oscarsson. Det var ju kvickt, ja, jag menar att det var ju snabbt gjort.”
    Ack ja, efter 15 år dyker ens gamla synder upp i pressen. Jo, jag minns att jag fick ett surt brev från Hammarén den gången. Men jag minns också att det ingalunda var i Per Oscarssons mun som insändaren lagt den Hammarénska roligheten, utan den tillskrevs cirkusdirektören Trolle Rhodin.
•   Och själva roligheten, den lät så här: “Cirkus är den roligaste av konstarterna, där försöker man inte dölja sågspånen.”
    En sån rolighet kläcker man ju inte varje dag, och det måste vara försmädligt att då se andra personer stoltsera med den. Att Hammarén inte fått sina sågspån ur huvudet på 15 år, tyder ju på att sånt kan gå en djupt till sinnes.
    Annars har inte klagomålen varit så många. Vi har under åren gjort vad vi kunnat för att kolla att vederbörande, som påståtts hava yttrat saker, verkligen yttrar dessa saker. När jag en gång fick ansvaret för spalten, förmanade redaktören mej att ha korpgluggarna öppna. Insändare, som påstod att Hagge Geigert myntat de kända orden “Att vara eller inte vara, det är frågan”, skulle icke förtjäna tilltro, Det ansågs också tveksamt om det var Git Gay som vid anblicken av Örebro nya rådhus fällde yttrandet “Vet hut svagdricka, bornera icke!”
•   Det förekom att man försökte kreditera Torsten Adenby för orden “Det spelar ingen roll vad tidningarna skriver, huvudsaken är att dom skriver”. Detta yttrande ville man vidare tillskriva Karl Gerhard, Gösta Ekman, Ernst Rolf. Lennart Hyland och Baptista Scheriber, ehuru det i själva verket fälldes någon gång i mitten av förra seklet av den amerikanska cirkuskungen Phineas Taylor Barnum, känd bl. a som impressario för Jenny Linds amerikanska turné.
Det var inte Arne Källerud som sa: “Se morsk ut så springer dansken för dej!”
•   Det var inte Alice Timander som sa: “Mamma och pappa var bara ett par barnungar när dom gifte sej, han var arton, hon var sexton och jag var tre.” En läsarinna i Ångermanland envisades med att påstå detta en hel höst, Men den som sa det var Billy Holliday.
•   Det var inte Curt Minimal Åström som sa: “Jag är så okunnig i växtlära, att om någon slog ihjäl mej med en pistill skulle jag inte ha en aning om vad jag dött av.” Det var Bob Hope.
•   Det var inte heller Gunnar Sträng som stod för elakheten “Att diskutera med fruntimmer är som att försöka läsa tidningen när det blåser. Det var Herbert Tingsten.
    En liknande elakhet “Stickning är bra, för den ger fruntimmerna någonting att tänka på medan de pratar” , har däremot inte kunnat härledas till någon bestämd person. Povel Ramel var länge utpekad, Sigge Fürst ansågs ha sagt det i Frukostklubben och Gösta Bernhard påstods ha använt repliken i Dagens Revy. Ännu i dag vet vi inte riktigt säkert. Rätta ägaren till aforismen kan klippa ur den och betrakta den som sin.
    Ett av de mera uppskattade citaten under årens lopp har varit Anita Ekbergs spydighet mot Katharine Hepburn:
“När man ser Katharine Hepburn kan man tro att det råder hungersnöd i världen.” Ännu mera uppskattad blev dock Katharine Hepburns replik: “När man ser Anita Ekberg, kan man tro att det är hon som är orsaken,”
•   Men när vi 1959 påstod att Pekka Langer sagt att “förr i världen gjorde man skokräm av gamla filmer, numera visar man dom i TV” så blev Pekka lessen och föreslog en dementi, för Nils-Erik Baehrendtz tittade så snett på honom. Senare visade det sej att lustigheten kunde härledas till Groucho Marx som kört med densamma i en radioshow i New York.
    Underliga äro kvickheternas vägar runt jorden och det var väl inte så lätt ibland att fastställa ursprunget. När någon nitisk insändare hävdade att han dels var mångårig prenumerant, och att han dels varit personligen närvarande när det kända ordet “Jag kom, jag sågs, jag segrade” myntades av kommunalnämndens ordförande i Grangärde efter en lyckad varpatävling, då var det väl inte svårt att sätta stopp, men när man uppgav att lustigheten “Jag skulle till Uppsala men kom till Sala för jag såg inte upp utsagts av Georg Adelly, så inträffade det att den slank igenom, för det var en lustighet av sådan art, att den mycket väl kunde ha använts av Adelly. Sen blev förstås Douglas Håge för bannad, för det var ju en av hans repliker ur “Lille Fridolf’. För att inte tala om Rune Moberg, som hade skrivit repliken.
    Men tack i alla fall, alla ni som under åren skickade in edra klipp till spalten ja. en del skickar ju fortfarande
    Tack för alla glada aforismer. Jag vet inte vem av er det var som lade Hammaréns vits i Trolle Rhodins mun, men efter 15 år borde väl brottet vara preskriberat.