Göra rubriker, det är svårt det!
nr 15  1969
••• Somliga anser att kåsörerna och skämttecknarna är de roligaste i tidningarna. Personligen tycker jag bäst om rubrikerna. Dom är skojigare än det mesta. Häromdan läste jag i Jönköpings Posten: HANS GUSTAFSSON LANDSHÖVDING I JÄMTLAND, UTRIKESPOLITIKEN OFÖRÄNDRAD. Man får förmoda att herr Gustafsson bestämt detta efter en preliminär kontakt med Yngve Gamlin.
•   Riksförfattandets svåra konst är värd sin avhandling. Någon borde skriva den en dag. I så fall ska jag be att få bidraga med ett par exempel. Den här löpsedeln från Borlänge har jag sparat sen i förfjol, för jag tycker att den är rörande på något vis.
    "TEL AVIV
    KRIGET GÅR BRA
    Farligt bada i Långsjön"
    Det är inte lätt att vara notischef när det händer stora ting i världen och samtidigt lika viktiga ting på hemmafronten. Klassisk är väl den löpsedel som sportkillarna i gamla kvällstidningen AT gjorde en dag under ett ishockey VM på 40 talet. Tre Kronors ankare, lille Mackan Pettersson, hade blivit justerad och det var snudd på landssorg. AT:s löpsedel meddelade den skakande grejen med två decimeter höga bokstäver. Samtidigt inträffade ett viktigt utrikespolitiskt dödsfall, men det nämnde man på en liten finstilt rad längst ned.
    Löpet såg ut så här:
   " MACKAN SKADAD
      Gandhi död"
    Det är inte så gott alla gånger.
    Det händer att man väcker löje med rubriker man gör utan att man riktigt rår för det. Pojkarna på Aftonbladet kunde t ex inte förstå varför folk satt i tunnelbanan och läste sidan 8 i AB och skrattade högt. Det stod väl ingenting roligt på den sidan? Bara en trespaltig rubrik som lät så här:
    ELEVER BRÖT SIG IN,
    STAL LÄRARNAS SPRIT!
    Skulle detta vara någonting att skratta åt? Nej, inte i och för sej. Men i omedelbar anslutning till rubriken förekom en tvåspaltig annons, som utropade att det inte finns en mer omtyckt whisky än TEACHERS WHISKY.
•   Samma utmärkta kvällstidning var det som för en del år sen vållade allmän munterhet med rubriken:
  "Skulle värma fästmö, hällde bensin i brasan".
    Expressen har för all del också skrivit löpsedelhistoria, Som när Per Albin Hansson dog och man skickade en av sina fördomsfriare reportrar till Ålsten. Han återvände med en skildring av hurusom flaggorna hade hissats på halv stång.  Hurusom, svartklädda statsråd hade infunnit sej för att kondolera osv.
    — Ha'ru nåt förslag till löpsedel? sa notischefen.
    — Jorå sa reportern och visade fram den här rubriken:
    KUNGEN I TÅRAR
    NÄR PER ALBIN DOG
    — Ja men det är ju toppen, sa notischefen. . . Men vänta ett tag. . . har du täckning för det här?
    — Vadå täckning? sa reportern.
    — Jag menar så här: Såg du hur gamle Gustaf V stod där och grät? Är det sant det här?
    — Sant och sant. . . sa reportern.
    — Såg du honom gråta eller gjorde du det inte?
    — Naturligtvis inte, sa reportern. Men du. . . tror du att kungen skulle dementera?
    Notischefen funderade skarpt under en sekund av tystnad, därpå ljusnade han och sa:
    — Naturligtvis inte. Vi kör!
     Säja vad man vill om konsten att göra rubriker, killar som besväras av hög moral passar inte för jobbet. . .
    Mystiken tätnar kring vår hemlighetsfulla omslagsflicka för några veckor sedan. Som vi rapporterade i förra numret har detektiven allmänheten stormat redaktionen med både skriftliga och muntligt framförda tips. Var finns flickan? frågar vi oss dock fortfarande.
•   En skriver och ber oss ta kontakt med Bergslagens Lucia 1967, det kan vara hon.
•   En annan uppger att flickan är mycket lik en tjej som serverade kaffe på Fajansen sommaren 68.
•   En tredje vill göra gällande att flickan är Grynet Mollvigs lillasyrra.
    SEN har vi mängden av läsare som envisas med att flickan ska vara en Heidi Pickelmann, bosatt i Innsbruck. Det är många som har sagt det, så snart får vi be en fotograf åka dit och se efter.
•   Var finns hon, frågade vi för några veckor sedan. Finns hon i Huddinge. Stuttgart eller var?
    Nu är saken klar så till vida, att hon inte finns i Huddinge! Det har vi de kommunala myndigheternas ord på. Men Huddinges kommunalgubbar vill i samma veva framhålla att man har massor av andra snygga tjejer i Huddinge, tom i själva kommunalförvaltningen! Som ett slags corpus delicti lät man fotografera ett knippe och här är bilden. Vi tackar så mycket för det.


Har ni hört den här?
    — Ni klagar över tjällossning och dåliga vägar, sa Kalle i Ödeshög. Då skulle ni ha varit med våren 1929. Jag kom körandes från Väderstad med min gamla Ford när jag plötsligt fick se ett manshuvud sticka upp ur lervällingen.
    — Ska ni åka med en bit? sa jag.
    — Nej tack, sa huvudet, jag sitter till häst!